Jag skottade en parkeringsplats – för Ahlgrens bilar!

Min fysik, i förhållande till mängden snö är en ganska snedfördelad kombination. Märkliga ting sker. Man somnar som en stock på kvällen, samt vaknar som en stock, på morgonen, stel och hård i axlar, rygg och armar.

Jag fick skotta bort all snö som hade ramlat ner från taket igår. Det var tung snö, med en lite lagom irriterande isskorpa på. (eller under, om man ser det från det perspektiv, som det låg på taket, innan det ramlade ner)
Jag fick ut några barn till sist. De rumlade runt i snön, när jag skottade en liten gång, samt en lite bredare gång, i Hantverksbyn, Kolmården. Den lite bredare gången skottade jag in till grannen. Men, efter det, så var jag så varm, att jag började på att kylas ner. (ja, fysikens oreligiösa logik) Det blev därför en smal gång, in till marmorverkstaden. Värre var det för nästa granne. Hon beordrade de tre barnen, som var med att gå fram och tillbaka till hennes stuga. Allt för att få till en gång, eller snarare början till en gång. En rejäl vall hade bildats av blåsten, upp mot hennes stuga. Hennes trappa såg ut att vara i nivå, med marken. Barnen, Michelle samt två andra tjejer, kröp i snön, upp mot stugan. Det var tveksamt huruvida detta var det effektivaste sättet att göra en gångbar stig, i snön, men det gjorde i alla fall att det såg ut som om det fanns liv i det snötäckta landskapet, som en gång i tiden var, vanlig barmark. En barmark som nu känns otroligt avlägsen.
Jag fick ett samtal igår.
”Kan du göra en mortel till helgen?”
”Ja, om jag har ett ämne, men det måste jag kolla upp. Jag har inte en chans att få fram något utifrån, på så kort tid. Det tar minst en vecka att skotta fram stenen, för att sedan halka in den, under två dagars tid. Alltså, två veckor, för en mortel”.
Hoppas att mönstret för min åsikt om snön är klar nu, vid det här laget.

Sent, väldigt sent kommer Michelle att ansluta till Fritidshemmets aktiviteter idag. Men det gör inget. Det är ju studiedag på skolan idag. William kommer nog att assistera mig i verkstaden, genom att inte göra särskilt mycket. Kanske se på TV. Kanske styra lite med min lilla dator. Kanske han diskar. Kanske att han,……äh, vänta nu, ”diskar”? Tveksamt det där. Jo, förresten, det kan bli lite diskat, om han får var uppe hela natten, och spela obegränsat hela helgen. Nej, jag tror inte det va? Jag får nog diska själv, de pytsar som vi använder idag, till lunchen.

Solen skulle titta fram idag, sa de Inget som man har sett något av ännu i alla fall, inte mera än att det har blivit kallare, vilket väl tyder på en viss uppklarnande himmel, i alla fall under natten. Om det blir som de har tänkt sig, att det blir sol i helgen, och inte så förbannat kallt, så kan det nog bli mycket folk på Bråvikens is. Man kan ju bara hoppas att de har någonstans att parkera sina bilar, under tiden. Men, det är ingen mening med att de försöker att parkera, inne i Hantverksbyn, för där får man som bäst plats med en påse, Ahlgrens bilar. Men, så är det bara vi som jobbar där, som om det behövs, får parkera där. En lite dramaturgisk, nyanserande kuriositet, som saknar relevans.