RSS

Svart sand, bränner i fötterna!

Jag förstår inte riktigt hur vi hann med saker och ting den där andra dagen på Sao Miguel. var vi verkligen vid stranden också? Ja, att vi var där vet jag, men var det verkligen den dagen? Vi startade ju med ens stadsvandring, för att senare vara på informationsmöte. Hur gick det ihop?. Vänta, nu vet jag, informationsmötet var ju dagen innan, den första dagen. Se där, hur dagarna och tidsbegreppen flyter ihop. Man borde fotografera mera, allt. Man borde se till att man har något av ett digitalt minne. Jag träffade förresten en gammal geolog, för en himla massa år sedan. Han fotograferade alla han träffade. Det var hans enda chans att komma ihåg någon, över huvud taget.

2016-09-14 033 söm

2016-09-14 047 (338x600)Stranden, som för övrigt låg en bit bort och fick nås med taxi nyttjade vi vid ett par tillfällen. Vi var annars rätt så uppbokade tack vare vårt så kallade premium-paket. Den första dagen så passade vi även på att utforska området bredvid, med en massa vass lavasten som var ganska svår att klättra runt på. Det fanns ju ett par geocacher i närheten. Dessa ville man ju kolla upp. Och, eftersom att vi, denna första gång bestämt tid för återresa, med samma taxichaufför så blev det lite tid över till att se sig om lite. Bilderna må se ut som ett ganska kalt landskap, men det vimlar av liv, framförallt växtlighet på ön. Och, just vi den mur, eller vad det var där vi hittade en av burkarna så kröp det omkring en och annan ödla. De var dock inte större än de vi har hemma i Sverige, men gav en extra liten krydda åt stunden.

2016-09-14 0393 pan

Sanden, som kallades för svart sand, eftersom att det fanns svarta inslag i form av lavasten blev, dagtid väldigt varm. Den brände på fötterna. Men, denna första gång vi var vid stranden så var det inte så farligt, förmodligen beroende på, antingen att vi var lite senare på dagen, framåt kvällen eller för att vi helt enkelt kanske mest gick nära vattnet där det, dels inte var lite mycket svart i sanden men även för att vågorna kyl ner den.

2016-09-14 050 (600x338)

Bredvid detta område fanns några villor för lite mera välbeställda människor. De hade väl, tror jag samtliga hundar på gården. Och, man fick bråttom därifrån när de kom galopperande, skällande som om de inte fått mat på flera veckor. Detta, trots att det var myrar, staket och grindar mellan oss och dessa monster.

 
 

Minns, när man kunde se vad konsten föreställde!

2016-09-14 019 (338x600)Oj, vilken konstrast det blir, när man ena veckan går omkring och ser utsmyckningar på kyrkor, statyer och byggnadsverk där det, inte bara syns att det ligger genuint hantverk bakom utan också – att man ser vad det föreställer, för att nästa vecka hamna på Kulturnatten i Norrköping och se, vad jag kallar semiprofessionell konst, där man inte vet vad som är upp och ner, och där det endast, helt billigt endast använts ett antal klossar som kunde kommit från vilket dagis som helst.
Skillnaden stavas nog, pengar. Idag måste det in pengar. Gör så billig konst som möjligt, och sälj så dyrt som möjligt. Tiden är knapp. Den gama konsten, alltså det som vi ser i städer som bevarats från förr så var fanns det mera tid. Eller, det var lika mycket tid. Skillnaden är väl att det inte fanns lite mycket saker som konkurrerade om tiden. Man hade inte lika bråttom. Pengarna styrde inte på samma sätt.

Onsdagen, alltså vår andra dag i Ponto Delgada bjöd inledningsvis på en guidad stadspromenad. På den fick vi se lite av vad staden hade att erbjuda i form av visuella, kulturella platser. Men även historier om ett torg, där man, på bara ben kröp runt platsen i någon religiös ritual. Det är inte otänkbart att detta skulle kunna ske i Sverige, i vår tid. Men då skulle det vara i form av en installation, som man alltså kallade för konst. Och, runt torget skulle det säkert finnas stora sponsorskyltar, som då rättfärdigar krypet då det genererar pengar. Fast, det skulle säkert dyka upp något skyddsombud för konstnärer som talade om att, enligt EU-standard så ska det finnas en viss tjocklek i knäskydden samt en lagstadgad återkommande vilopaus om ett visst antal minuter. Man kanske rent av behöver en färdskrivare som registrerar varje isättning av knät.

2016-09-14 001 (600x450)

Det var en bra vandring i värmen. Det var väl ca 5-7 grader varmare än normalt denna veckan. Jag har förresten inte varit med om någon annan plats i världen, förutom Sverige där man pratar om vädret så mycket som här. Det ständiga ämnet, som man ändå inte kan göra något åt.
Under vandringen så passade jag på att geocacha lite. Och, det var vid ett av de tillfällen som jag avvek en smula som en annan av vår grupps deltagare avslöjade sig som geocachare också. Trevligt att man inte är ensam om att gå de lite konstiga vägarna, när gruppen i övrigt följer John. (guiden)

 
 

Två timmar baklänges blir 40 timmar back!

2016-09-13 002 (450x600)Det är rätt så praktiskt att färdas över två tidszoner. Man får så mycket tid första dagen. Det tas förvisso igen den sista dagen. Man borde kanske åka åt andra hållet, när man ska hem. Det borde bli en himla massa plus i tid. För, om man nu tjänar in två timmar åt det ena hållet, men förlorar samma tid på tillbakavägen, så är det ju, i sig inte mycket vunnet. Men, om man istället fördas åt andra hållet, runt jordklotet, så borde man ju tjäna in ytterligare 22 timmar. Man får sedan ta den tiden, minus den tid som själva resan skulle ta, samt minus den tid som det tar, extra att färdas längre än om man skulle åka tillbaka samma väg. Så, ta nu fram din kulram och se hur lång tid det tog, alltså, hur mycket tid har man egentligen tjänat in?

Man kanske inte märkte det på en gång när man var där nere, men så här i efterhand ser man, om inte annat på fotografier och liknande (vad det nu är som är liknande) att man nog hann med en hel del, jämfört med andra resors första dag.
Var var vi då? Jo, Ponta Delgada var orten där vi bodde. Den ligger på ön São Miguel, som i sin tur är en ö som ingår i ögruppen Azorerna, vilket i sin tur tillhör Portugal.

2016-09-13 003 (600x450)Jag tycker att resan ner rullade på ganska bra. Vi fick vår mat, trots att vi satt i mitten av planet. Ja, du vet, de startar med servering, framifrån och bakifrån. Så, när Michelle, som satt betydligt lägre fram var inne på desserten, så hade vi inte ens börjat äta. Men, vi hade ju vätska, det var ju huvudsaken.
Väl framme så var det väl dags för lite mat. Ja, man kan kanske tro att vi nyligen ätit, men där emellan var det ju de där två timmarna som vi tjänat in. Det visste inte magen om. Den var inställd på gammal hederlig svensk tid. Och, eftersom att vi inte ännu visste om vad vi hade för planer, alltså hur vårt program såg ut så passade vi på att förlova oss vid middagen, eller om det var lunch. (magen sa middag)

2016-09-13 070 (600x338)

Hur går det med uträkningen? Har du kommit fram till något svar? Ja, det kanske inte är så lätt att räkna samtidigt som man läser detta.
Michelle och jag tig en liten promenad till en affär som låg en bit från vårt hotell. En så kallad supermarket. Jag vet inte om det finns andra affärer av denna typ än just supermarket, om det är ett samlingsnamn för affär med matvaror och liknande. Ja, man behöver inte konstra till det med en massa som vi gör, Forum, Extra, Nära, Maxi och så vidare. En affär kan väl vara, bara en mataffär, oavsett storlek, eller då, varför inte – Supermarket.

2016-09-13 009 (450x600)På vägen mot Supermarket så stannade vi till vid en kyrka. Klockan var en bit in mot kvällningen, svensk eller azorisk tid var lite oklart i det läget. Hur som helst så fanns där en geocache som jag gärna loggade. Det gick ganska bra. Det var för övrigt nummer två på denna ö. Den första fanns precis vid hotellet. Vi tittade lite runt kyrkan och bestämde oss även för att gå in. Michelle hade filmkameran i mobilen igång. Vi vände dock ganska snabbt när vi upptäckte någon form av mässa eller gudstjänst av något slag som var i full gång inne i kyrkan. Vi fick senare under veckan reda på att detta, i princip var den enda kyrkan där man inte fick fotografera, inne i kyrkan. Oj då!
Det fanns, för övrigt massor av kyrkor i staden. Det var väldigt tätt. Nästa lika tätt med kyrkor där, som det är möbelaffärer i Ingelsta, Norrköping.

2016-09-13 068 (600x338)

Nu hade vi sett en del av omgivningen runt hotellet, i alla fall åt ett håll. En bråkdel av vad vi senare skulle se. Och, i detta läge hade man väl fortfarande en skev bild av en ö, jämställd med de spanska semesterorterna. En bild som vi senare fick revidera rejält. Och, då menar jag inte enbart visuellt.

Ja visst ja, höll ju på att glömma.
En snabb koll, vilket kanske inte är 100% korrekt säger att rekordet för en non stop-flygning runt gjorden är 67 timmar. Vi tjänar alltså in 22 timmar, samt slipper ifrån de fem timmar som flyget dit tog. vi går alltså back med 40 timmar. Alltså förlorar vi bort mot två dygn av semestern. Eller, blir det två dygn till – att lägga till? Blinkar

 
 

Ingen ström, stoppad av polis och allmänt kaos!

Jag har, med viss distans tagit del av ojandet över att elleverantörerna får höja priserna, samtidigt som de har monopol på själva leveranserna. Det är förstås lite rörigt. Det är inte elpriset utan själva distributionen. Fraktkostnaden, så att säga. Mottagaren betalar portot.
Avregleringen av elmarknaden, och alla annan avreglering fungerar inte. Det som skulle ge minskade priser ger istället höjda priser. Men, det har inget att göra med ovanstående prishöjning. Hur som helst, så klagas det på avregleringens motsatta effekt. Den gamla tesen om att tillgång och efterfrågan styr priserna gäller inte. Men, det är inget nytt med det. Se bara på lönerörelsen. Vid högkonjunktur, ett begrepp som säkert kommer att dö ut i framtiden så talar man om att det är arbetstagarens marknad. Lönerna ska bara höjas då och konflikt uppstår om, hur mycket. Köper man detta så bör det i rimlighetens namn också gälla i lågkonjunktur. Då bör lönerna sänkas. Men, vad händer? Jo, lönerna ska lik förbannat höjas. Konflikt uppstår – om hur högt!
Men, åter till monopolet på el-portot. Det monopol som nu gnälls över, som höjer priserna är långt från så mycket monopol som som Staten var, när elbolaget ägdes av den. Och då var det lägre priser, både på el som på portot. Och på tal om porto så gick det ju bra att skicka brev också, även det via ett statligt, i det skedet ännu ej avreglerat bolag.

Ok, nu tror jag inte att det har med, vare sig monopol eller avreglering att göra att vi stod utan el på kvällen förra tisdagen.
Det hela började med en resa på ca. 3500 km. Jag roade mig med att tala om för ett par tanter som satt bredvid mig på flyget att de flesta krascher med flyg sker vid start och landning. Och, eftersom att vi gjorde en mellanlandning i Ängelholm så fördubblades våra chanser att krascha, rent statistiskt. När jag sedan “lugnade” dem med att det nu var över, när vi landade på Arlanda så kom jag på att de ju var från Gotland. De hade ju en flygresa till innan de var hemma. Oupps!
I övrigt så roade jag mig med att leka med telefonens AR-funktioner. De var ganska så begränsade, så lite upp och nerplockning av diverse varor och packning på hyllan ovanför gjorde att det hela gick en smula “fortare”. Ja, det var inte min packning, inte mina varor. Det var tanternas. Men, det fixade jag med så gärna åt dem.

När vi sedan kom ut från Arlanda så såg vi förstås bakändan på den buss vi skulle åka med till parkeringen. Men, de går ju rätt så tätt. Väl framme vid bilen så skulle vi åka. Men, si det gick inte så bra. Batteriet var stendött. Vad gör vi nu?
Två av oss gick till hyrbilsstället för att höra om det fanns några startkablar där. Det fanns det förstås inte, men vi fick uppgift om att det fanns en servicebil dygnet runt på parkeringen. Den åkallades och efter en viss väntan så kom han till platsen. Vi fick igång bilen, och i och med att det lyste för fullt i kupén så insåg vi snart att det var en kupélampa som var boven i dramat.

2016-09-20 048 (600x338)

Natten hade bara börjat.
Vi beslöt oss för att köra en bra bit innan vi stannade för mat. Tanken var först att ta det, direkt söder om Arlanda. Nu var istället siktet inställt på någonstans söder om Stockholm. Lättare sagt än gjort, skulle det visa sig. Väl inne i Stockholm så var det vägarbetet. Skyltar ledde oss runt vägarbetet. Och runt, och runt, och runt. Skyltarna försvann. Ok, bara att ta sikte spå de små skyltar som leder oss ut på E4 igen, de med texten E4S. Men, så fort det var dags att köra på E4 så var det stopp. Avstängning, och omledning. Så där höll det på ett bra tag innan vi var på väg mot Vällingby. Då passerade vi en polisbil som var på väg att köra ut på den väg vi åkte på. Och, efter en liten stund så blinkade det rött och blått i backspegeln. Vad var det nu då? Hade jag en trasig lampa, hade jag korsat någon heldragen linje. Var lamporna svarta på grund av att vi inte hade tillräckligt med kräm i batteriet? För, att jag kört för fort, det trodde jag inte på.
2016-09-20 648 (288x512)Polisen kom fram. Jag vevade ner. Han började med att fråga om körkort. Ok, sa jag det finns där bak. Jag klev ur bilen och frågade samtidigt om det var OK om bilens motor fick vara igång. Och, det var väl här någonstans som han insåg att vi inte var så skumma som vi först verkade.
”Har du svenskt pass?”
Jag svarade ja, och att det också låg bak i en väska.
“Ja, du behöver inte ta fram det, det räcker med ditt personnummer”.
Han knappade lite på en telefon, för att sedan tala om att allt var i sin ordning. För honom ja!
Jag förklarade vår situation. Han konstaterade att vi var på väg norrut, och när jag frågade om en ledtråd till hur vi skulle komma ut, komma vidare på väg söderut så fick jag det lite märkliga svaret; “jag vet inte, jag är från Norrland”. Så efter att en tredje polis kommit ut ur bilen så kunde han konstatera att, det bara vara att fortsätta, köra runt i rondellen och ta höger där vägen delade sig. Allt gick bra, fram till och med delningen av vägen. Sedan var det ju förstås stopp. Det gick inte att köra på E4 här heller. Eller, det var nog fan i mig samma ställe som vi var tidigare. Hur som helst så lät jag nu min GPS ta mig dit jag ville. Det gick faktiskt bra. Vi kom nog även fram till var det var vi åkt fel.

 

Efter ett stopp vid McDonalds i Nyköping så kunde vi åka hem. Först skulle två pers. skjutsas till Norrköping. Och även dör fick jag blåljus, både framför mig som bakom mig. Det var två brandbilar som fick full fart till, vad jag tror var två olika bränder. Den ena svängde av, mot Ingelsta medan den andra, den bakom mig fortsatte E4 fram. Eller, så tyckte den väl att jag hade haft tillräckligt med blåljus i backspegeln denna natt.


 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 september 2016 i fjäderlös tvåfoting

 

Det positiva gnället!

Kulturnatten 2016 blev, för vår del inte mycket till natt, snarare dag. Det passade ganska bra. Det finns ju minst lika mycket på dagen som på kvällen och natten numera. Vi startade dagen i bokbinderiföreningens lokaler. Det brukar normalt vara en planerad tid, men fick i år bli ett lite mera spontant besök. Vi fick i alla fall i oss en kopp kaffe och en bulle av Barsebäcks-mått.

2016-09-24 009 (600x338)

Efter bokbinderiet så var det dags att dra sig ner mot De Geergymnasiet där tvåorna, däribland William hade lite installationsutställningars för sig. Film, musik, teater, dans och foto hopblandat till olika kreationer att beskåda och begrunda. Men innan dess gick vi en stund till Konstmuseet där väl höjdpunkten var på nedre plan, i form av toaletter. Hur som helst så beskådade vi endast det som fanns på entréplan. Och, det må jag säga, att nog var eleverna på De Geer betydligt bättre än det som fanns på Konstmuseet. Den semiprofessionella konsten har bara blivit billigare och billigare. Något som kanske kan debatteras. Men, jag tycker inte att det räcker med ett budskap. Speciellt inte om det är, t.ex. ett par klossar som sedan måste förklaras för att folk, dels inte ska blanda hop det med BRIO och en lekplats på dagis men även för att folk ska begripa vad det handlar om. En vit duk duger inte längre. En rostig stol är fortfarande skrot.

2016-09-24 014 (600x338)

Budskapet i detta inlägg kan förstås ses som kritik, men är i själva verket ett ställningstagande mot att gnälla. Det hela illustreras i den negativa tonen och det klagande ekot i texten. Det är i själva verket ett ganska glatt och positivt budskap.

2016-09-24 015 (600x338)

Vi fortsatte genom industrilandskapet en stund. Vi tittade in i Antikvariatet en snabbis innan vi mötte upp William näst högst upp i Luis De Geer-hallen för konsert med Norrköpings symfoniorkester. De spelade musik ur olika filmer. En bra konsert. Och, de två som satt till höger om oss oh pratade under konserten gjorde tydligen också ett ställningstagande. De förespråkade det fria ordet, om det så må vara mitt i en konsert. Ett konstverk, byggt av ord, mot tystnaden, i bitvis utvalt frekvensomfång.

Dessa aktiviteter fick sedan räcka. Vi for hem, tämligen mätta på kultur, för den här gången.

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 september 2016 i fjäderlös tvåfoting

 
Bild

Helikopter 1.5

20150724-110107.jpg

Framåt vi skrida, nu med ny skida.

 

Förbud, mot tiggeri och fattigdom?

2015-05-06 004 (600x450)Inom vissa kretsar i den politiska sfären så vill man förbjuda tiggeri. Det var visst på tapeten i morse hörde jag något om i de bakre regionerna av någon lob i hjärnan. Den främre delen sov fortfarande. Jag tänkte först att de menade EU-migranterna, som det av någon konstig anledning heter. Men, sedan förstod jag vad det handlade om. Jag antar att den främre regionen började vakna till liv. Det handlar om ens barn. “Pappa, kan jag får en bla, bla, bla.” Det ska vara godis, det ska vara aktiviteter, det ska vara rätt sorts mat, det ska vara kläder och annat så att plånboken liknas vid Sahara, Varm och kruttorr. Det kanske inte är så dumt att förbjuda tiggeri i alla fall?

2015-05-06 005 (600x450)

I samma andetag som det diskuteras tiggeri, då inom den lite mera nyanserade politiken så talas det om att “man kan inte förbjuda fattigdom”. Ja, att det är nyanserat är väl alla rödgröna, blågröna kombinationer, som väl på det hela taget mynnar ut i någon form av gråskala. “Big bang” hade nog en klart lysande grå nyans. Förklaringen till detta ligger i det gamla talesättet att “ur kaos skapar man ordning”. Jag tro det är tvärt om. Big bang gav en salig röra. Big bang måste ha varit ordningen.
Hur som helst så förstår jag inte varför man inte ska kunna förbjuda fattigdom. Tänk om alla var laglydiga medborgare, då skulle ju ingen vara fattig. Hur tänker de egentligen?

När det gäller att skapa ordning av kaos så har nog den som kom på det inte haft barn i tonåren. Utsikterna för detta kaos att bli ordning, då företrädesvis den kaos som är på rummet är, ungefär lika bra som att slippa tjat om saker från desamma, genom att förbjuda tiggeri. (Jag misstänker för övrigt att detta tiggeri, om godis, läsk, kläder och annat är organiserat)