RSS

Vem kom först, solen eller den globala uppvärmningen?

Idag blev det vinter. Frost på bilrutan, vitt på Sandviksbryggan och en katt som inte ville gå ut. Ja, det vill hon ju inte annars heller, men det var nog extra jobbigt denna morgon.

Ok, bra!

Nu har vi sett vad tant frost kan. Det räcker nu. Nu kan vi återgå till vår agenda med global uppvärmning. Eller, den behöver ju inte vara global, bara det är lite varmare här.

Jag lyssnar om dagarna på P4. Det talas om solen, att den skiner, att detär det bästa som finns med värmen och ljuset från solen. Varje timme är det lite småprat med en meteorolog. En heter Lisa Frost. Det kan inte vara lätt för henne. Det var för övrigt inte henne jag refererade till lite tidigare.

Hur som helst, så frågas det allt som oftast, ”och när kommer solen?” oxh, man kan förstås ifrågasätta det rimliga i att solen ”kommer” Den är väl där den är? Men, det jag lurar på är hur denna kollektiva längtan efter solen går att förena i att vara präktig och politiskt korrekt samtidigt genom att ondgöra sig över den s.k. globala uppvärmningen.

Märk väl att jag undvikit att använda ordet klimat. Jag har andra planer för det ordet och, likt vintern återkommer lite senare.

Annonser
 
 

Att avlivas eller inte avlivas!

Jag hörde en duns. Jag tänkte först att det var dörren, att det kom en kund som just stängt den efter sig. Jag gick dit. Det fanns ingen där.

Jag hörde däremot en massa kråkor som ”tjattrade” utanför. Jag öppnade dörren och fick se ett helt gäng kråkor flyga iväg.

Kvar låg en snöskata. (ja, de har väl ett lite mera vetenskapligt namn också kanske) Den hade flugit in i fönstret. Den hade sedan blivit hackad på av kråkorna. Den låg där, nästan livlös med fjädrar spridda omkribg sig. Men den levde. Första tankarna gick åt hållet, ”avlivning”, ”vad gör jag nu då” och förstås mobilkameran. Den ingår ju nemera i all form av livräddning. ”filma först, ring 112 sedan”. Möjligen att vi kan reda ut ansvarsfrågan innan livräddningen.

Jag tog upp fågeln i handen. Den protesterade inte. Ytterligare ett tecken på att den nog var döende och borde avlivas. Men den såg faktiskt lite piggare ut. Den höll huvudet uppe. Och, det är ju nu man ska överföra mänskliga känslor och egenskaper på djuren. Skatorna är på fri fot. Ring ”Efterlyst”! Hämta Leif GW Persson.

Jag satte ner fågeln på ett bord. Ja, vad fan, det blir ju bättre bild då. Nu stod den på benen. Och det var i detta skede som jag nog kunde konstatera att den helt enkelt tuppat av när den körde skallen i rutan. Den hade sedan blivit brutalt misshandlad av kråkorna. De kan mycket väl ha jagat in stackarn i fönstret. (ett överlagt brott) Ja, egentligen så trodde jag nog på den teorin från början.

När jagnästa gång närmade mig fågeln för att se hur den mådde så flaxade den ner på betonggolvet. Där gick den sedan in under en bänk. Kanske att den kunde repa sig trots allt. Jag gick in igen för att efter en stund gå ut igen för att se så att inte kråkirna kommit tillbaka. Det lät dock inte så. Det var tyst.

När jag kom ut så var fågeln borta. Den hade flugit iväg. Hem till familjen. Den sitter nog hemma och tittar på Malou, efter tio tillsammams med partner och barnen, som ivrigt kastar små äggskal på varandra eftersom att de för länge sedan tröttbat på Tomas Andersson Wij och andra deppsjungande poeter.

 
 

Låt inte barnen spela analoga spel ute!

PSX_20180109_161113Kommer spelen att dö ut och falla i glömska? Kommer de bli konstverk och museiföremål?
Ja, det kanske är slut med pilkastning, boccia och krocket på lekplatserna. Och det kanske är lika bra det. för, om nu barnen idag ger sig på krocket, så överför de de digitala spelen till det analoga. Istället för att slå klubban på klotet så slår det varandra i skallen. Och så kan vi ju inte ha det. I den digitala världen går det bra. Det finns ju så många liv kvar ändå.
Och, försök prata med varandra under en match i pilkastning, på samma sätt som i en anonym, internationell chatt i ett dataspel. Då har du nog snart en pil sitter i kinden.

Boccia kanske kunde fungera i den analoga världen. Men då får man nog ta ur vattnet ur bollarna så att de inte blir så hårda. Men se till att få undan, kanske rent av låsa in både pilar som krocketklubbor.

 

PSX_20180109_161332Sedan kan vi baka ihop “Trollen” som det ju heter när det finns folk som är dumma i chattar eller i kommentarer med vuxna som spelar analogt.. Jag gillar inte det begreppet, “troll”. säkert något direktöversatt från amerikansk engelska till stockholmska.
Anledningen till att vi kan baka ihop det är att man har en egen dag. Vuxna, analoga “troll”. Skillnaden är väl att alla tjafsar med alla. Jag talar förstås om midsommaraftonens kubbspel. Inte en chatt i världen eller en Facebook-grupp i universum kan konkurrera med vuxna, lite små-dragna kubbspelare denna dag. Varför gör man om det, år efter år när man vet hur det kommer att sluta. Fast, man står ju en bit från varandra. Det kanske är mindre farligt, rent fysiskt än om man skulle kasta pil eller spela boccia. Om alla istället, framåt kvällen på midsommarafton satte sig i soffan och spelade något enkelt dataspel på TV:n istället så skulle de inte ha koncentrationen att tjafsa. De skulle ägna alla energi på att försöka blunda på ena ögat så att det bara blev en bild. De flesta skulle dessutom slumra in rätt fort. Så, efter sillen och nubben och de där överprissatta jordgubbarna med grädde så tycker jag att du nästa midsommar ska föreslå Nintendo eller Playstation istället. Och, har du en öppen spis där du kan göra en mysig brasa så har du ju ved – kubbspelet.

 

 

 

 

 
 

Det blir inte som man tänkt sig–när man inte tänker sig något!

bJag brukar ibland experimentera lite i köket. Det brukar var kul. Men, det är inte alltid man lyckas, att det blir som man tänkt sig. Och, skillnaden mellan det och dagens experiment var väl att jag inte tänkt mig något. Jag visste vad jag ville testa, men hade inte tänkt hur det skulle bli, om det lyckades.

Jag ville pröva att koka ett par lasagneplattor i vatten, som man kokar vanlig pasta. Mer tänkte jag väl inte. Jag hade väl en idé om hur det kunde bli, i sin bästa stund men inte vad jag skulle göra med det. det hade varit mycket enklare om plattorna varit formbara innan jag kokade dem. Ja, eller något i den stilen.
Som man kan höra så såg detta experiment inte ut att ha allt för goda chanser att bli bra. Det blev det heller inte. Det slutade med att jag hade halvtrasiga, mjuka sjok av pasta. Jag skar dem i strimlor och stekte upp dem med lite trattkantareller som jag torkat tidigare och lite uppskuren julskinka. Det gick ju också att äta men av nog inte vad jag tänkt mig – om jag hade tänkt mig något. Det hade jag ju inte. Bättre lycka nästa gång kanske.

 
 

Jag vet varför det regnar på midsommarafton!

Midsommarafton idag. Regnar det? Är det så jävla konstigt i så fall. Här har vi en rituell dans som ska framkalla grodor och som, efter att vi klippt gräset som en golf-green samt rensat alla löv för en stång inte har en chans i världen att överleva. Och så kan vi ju inte ha det. det skulle innebära ett ökat antal klipp på Youtube och Facebook med katter. Och, även om klippen på roliga, söta grodor är begränsat så är varje arts lilla enstaka klipp en motkraft för en total dominans av söta, klantiga och kloka katter. Det är som om vi skulle ta död på alla flugor. Initialt så kanske det skulle bli behagligt, men i längden så skulle hela ekosystemet haverera.2017-06-10 011
Vi behöver alltså ha kvar våra grodor. Och, eftersom att grodorna behöver fukt samtidigt som vi tagit bort fukten. (samt även fuktar våra strupar) så måste det till lite regn denna dag. grodorna vallfärdas i trans till alla dessa lövade stänger. Människor i extas (efter snapsen) manar gudarna att låta dessa grodor, som förstås fortfarande lever på hoppet. Det hela är djurplågeri – om det inte var för att, i denna hoppfulla visa, någonstans fanns gömt en liten regndans. Den regndans som ger grodorna en chans att överleva midsommar. Så, om du klagar på att det regnar på midsommarafton – sluta för helvete att sjunga och dansa “små grodorna”, eller lev med det!

 

Stoppa pressarna!

Söndag morgon, och den enda kanal som sänder morgonnyheter är TV4. Ett problem, åtminstone för oss som vill ha så bra nyhetsmagasin som möjligt. Ja, jag ser alltså på SVTs morgonnyheter, om det är möjligt att välja.

Så, vad har hänt då? Jo, jag satte mig i soffan en stund. jag fick se programledaren stå och skära upp morötter. Spännande. Folk sitter alltså nu i hundratusentals och ser på när hon skär upp morötter. Vari ligger spänningen. Inte är det så att man, likt en skräckfilm förväntar sig att något ska gå galet, att hon kommer att skära sig i fingrarna. Nej, vi förväntar oss att hon ska klara det hela. Möjligen, om något går snett så är det att hon skär lite ojämna bitar.
Samtidigt så river den person som är tänkt att vara morgonens kock något på ett rivjärn. Det ser ut som potatis, men avger vätska som om det vore vitlök. Men, det är en allt för stor vitlök i så fall, så stor som en skaplig potatis.
Kanske att jag hade fått veta var et var hon rev för något, om jag hade höjt ljudet. Om jag verkligen ville veta vad det var hon rev. Men, då skulle ju hela spänningen försvinna, och allt blir bara till en helt verklig, vardaglig upplevelse som jag väl till och från kan se i mitt eget kök. Nej, fortsatt ljud av, så att man får svettas lite i ovisshet.

002 (2) (600x338)I torsdags fyllde jag år. Ja, spara alla retroaktiva gratulationer, för annars kan det lätt bli ohållbart om alla som anser sig vilja gratulera gör det, även för de 51 första åren.
Men, i torsdags skulle jag, dagen till ära skaffa mig lite bratwurst. Jag var på tre olika ställen. Alla ställena hade några korvar, som tydligen är väldigt populära, men ändå aldrig hamnar i Nyhetsmorgons programledares händer för att bli uppskurna. Det fanns till och med något som de kallade för bratwurst men som jag tyckte mera var vanlig bamse med mos. Ja, utan mos förstås. Jag tänkte mig ett sista försök, på Lidl. Det är tyskt, de har bratwurst. Det vet jag. Men, eftersom att det var den tid på dagen då alla slutat sin jobb så såg jag ut mot en av genomfartslederna och konstaterade att det var en enorm kö med bilar. Åt andra hållet var det rent på trafik. Åt det hållet låg hemmet. Så, det fick bli någon form av tjocka grillkorv från City Gross. Det fick helt enkelt duga.

007 (600x338)

Igår, lördag var det invigning av Hörsalen. Återinvigning alltså. William skulle spela där och eftersom att han var lite sen till sin buss så skjutsade jag in honom. Jag geocachade lite efter att ha släppt av honom och handlade lite – på Lidl. Äntligen fick jag tag på riktig bratwurst. Och, som lite extra krydda på moset (utan bamse) så slank det med en bierwurst. Den såg väl kanske roligare ut än vad den smakade, men får anses fylla sin funktion som smörgåsmat, och är betydligt smakrikare än vanlig medvurst. (svenska varianten) Notera hur det förresten stavas med v och inte w.

005 (600x600)Bratwursten har jag kvar. för, efter att ha kört runt och även haft bilen parkerad ett tag medan jag lyssnade på storbandet som William är med i så hade nog den djupfrysta kycklingen tinat en smula. Det fick bli fyra olika rätter kyckling med ris. Ja, det blev en himla massa matlådor. (varav ett par-tre stycken viss försvann under natten. Undrar vilken hustomte som tog den?)

Jag skar både lök och röd peppar igår. Inte en enda kamera från TV4 fanns där. Och, jag lovar att det var minst lika spännande som när programledaren på TV4s Nyhetsmorgon skär morötter i direktsändning. Det var rent av kanske större risk att ett eller annat finger blivit skuret än i ovan nämnda program.

 

Svart sand, bränner i fötterna!

Jag förstår inte riktigt hur vi hann med saker och ting den där andra dagen på Sao Miguel. var vi verkligen vid stranden också? Ja, att vi var där vet jag, men var det verkligen den dagen? Vi startade ju med ens stadsvandring, för att senare vara på informationsmöte. Hur gick det ihop?. Vänta, nu vet jag, informationsmötet var ju dagen innan, den första dagen. Se där, hur dagarna och tidsbegreppen flyter ihop. Man borde fotografera mera, allt. Man borde se till att man har något av ett digitalt minne. Jag träffade förresten en gammal geolog, för en himla massa år sedan. Han fotograferade alla han träffade. Det var hans enda chans att komma ihåg någon, över huvud taget.

2016-09-14 033 söm

2016-09-14 047 (338x600)Stranden, som för övrigt låg en bit bort och fick nås med taxi nyttjade vi vid ett par tillfällen. Vi var annars rätt så uppbokade tack vare vårt så kallade premium-paket. Den första dagen så passade vi även på att utforska området bredvid, med en massa vass lavasten som var ganska svår att klättra runt på. Det fanns ju ett par geocacher i närheten. Dessa ville man ju kolla upp. Och, eftersom att vi, denna första gång bestämt tid för återresa, med samma taxichaufför så blev det lite tid över till att se sig om lite. Bilderna må se ut som ett ganska kalt landskap, men det vimlar av liv, framförallt växtlighet på ön. Och, just vi den mur, eller vad det var där vi hittade en av burkarna så kröp det omkring en och annan ödla. De var dock inte större än de vi har hemma i Sverige, men gav en extra liten krydda åt stunden.

2016-09-14 0393 pan

Sanden, som kallades för svart sand, eftersom att det fanns svarta inslag i form av lavasten blev, dagtid väldigt varm. Den brände på fötterna. Men, denna första gång vi var vid stranden så var det inte så farligt, förmodligen beroende på, antingen att vi var lite senare på dagen, framåt kvällen eller för att vi helt enkelt kanske mest gick nära vattnet där det, dels inte var lite mycket svart i sanden men även för att vågorna kyl ner den.

2016-09-14 050 (600x338)

Bredvid detta område fanns några villor för lite mera välbeställda människor. De hade väl, tror jag samtliga hundar på gården. Och, man fick bråttom därifrån när de kom galopperande, skällande som om de inte fått mat på flera veckor. Detta, trots att det var myrar, staket och grindar mellan oss och dessa monster.