RSS

Kan man demonstrera mot första maj?

abrahamshabbaranks kopiera1 maj 2019. Lite som en komprimerad medeltidsvecka. Inget upprop på Facebook. Ingen personförföljelse på Instagram. Bara ett gäng sossar som går runt i stan och visar upp sina röda flaggor. Och de är inte alls lika många som för 40 år sedan. Ja, det var väl då, ungefär som jag var med senast. Jag höll på att bli med denna gång också. “Vill du ha en stormflagga?” var det någon som frågade mig och ville räcka fram en röd flagg. Stormflagga? Heter det så? Helt plötsligt så blev de röda flaggorna vita. Vita som – Stormtroopers. (Star Wars) De var förstås fortfarande röda, men visuellt, i fantasin så blev de vita. Och, visioner och fantasi, det hör väl hemma i dagens politiska budskap? Cirkeln är sluten – med hjälp av Star Wars.

Att påstå att Darth Vader själv gick längst fram är väl lite orättvist kanske, mot Arrah…..- Civilministern!
Nu stannade jag inte och lyssnade på Civilministerns tal. Men, jag antar att han, inspirerad av sina sängkamrater i Miljöpartiet gärna talade i termer om att vara “klimartsmart” och att miljön helt plötsligt var det viktigaste i världen. Ironin i det är väl att samtidigt så åker det omkring hundratals motorcyklar och gamla amerikanska bilar i två olika korterser. “Miljösmart”, var det så det hette?
Nåja, man flög ju inte fram i de gamla bilarna. Tur det. I så fall hade de väl fått betala flygskatt.
Jag hörde förresten att man ville satsa på “fjällturism” i senaste vårbudgeten. Hm, hur går det ihop? Hur kommer vi dit? Aha, flygskatten betalar fjällturismen, samtidigt som den förorenar, i alla fall de fjäll man flyger över. Är det det som kallas skatteväxling? Släpp ut så mycket du vill, bara du betalar för det!

190501b

NUMK, från Kulturskolan stod för musiken. Bra det, för slagorden från SSU var väl inte det mest genomtänka. Det lät mera som en hejaramsa för IFK – 1948. Men, det gick ju bra då. (OS-guld för Sverige)

190501a

Jag gick väl och demonstrerade lite för mig själv. Ja, ibland var jag nästan med de andra, men mest gick jag i ett parallellt tåg. Ja, tåg och tåg. jag var väl mest ett ensamkommande lok, eller kanske snarare en bistro där på andra sidan om vägen. Jag demonstrerade mot första maj. eller, mot att Valborg kommer i skymundan denna dag. Det är ju trots allt Valborgs dag.




Annonser
 

Hur är det politiska klimatet, inom klimatpolitiken?

Jag pratade med Urfotingen igår. Hon hade konstaterat att det blev tre minuter mera ljus på eftermiddagarna. Och, numera är det nog, om inte ljust så i alla fall lite röda nyanser kvar av solen kl. 16. Det var rejält rött över Bråviken, in mot Norrköping. Var det Röda stan som lyste upp eller har solen faktiskt gett oss några extra minuter tillsammans?
Sedan gick det fort. Det blev rödare och rödare innan det blev svart. det var för övrigt flera än jag som ville fotografera detta, naturens konstverk. Och, man kan undra vad det är som får oss att bli så imponerade av lite ljus som bryts.

190111a

Nu, lite senare så hörde jag ett uttryck, “en offensiv klimatpolitik”. Det var ett löv som singlade ner. Ja, för det var en hel del löv på TV. Det borde finnas någon regel om att politiker, och för den delen också politiska kommentatorer inte får ha för lika namn. Annie Lööv, Stefan Lövén, Isabella Lövin. Det är ett helt lövträd. Lägg sedan till Ulf Kristersson. Han heter ju likadant som TV4s reporter, Ulf Kristofferson. Eller är det samma person. För, visst vore det praktiskt för ett parti att ha en partiledare, som också är politiskt reporter på en av våra största TV-kanaler?
Så var det ju det där med “offensiv klimatpolitik”. Jag måste nog analysera detta för att förstå dess innebörd. Jag menar, det finns ju ett klimat på månen också. Hur pass offensivt försöker man ända den. för, en offensiv handlar väl om att ändra något? I fotboll, en offensiv för att göra mål, för att ändra ställningen från oavgjort till ledning? Man burkar också tala om det politiska klimatet. Hur är det politiska klimatet i den offensiva klimatpolitiken? Ja, du hör. Det låter ju som om man har fem par stumpor på sig. Försök att få en sko att passa där om du kan?

 
 

Jag kan tycka att jag kan tänka, men tänker att jag inte tycker det!

Jag hittade en dammig fotogenlampa i ett hörn i verkstan idag. Ja, fotogen använder man väl inte numera. Det är väl så kallad lampolja som ska vara i den. Det är väl, i och för sig det samma som tändvätska? Eller, har jag fått det hela om bakfoten?
DSC_0666-361x640Jag tänkte att den kunde vara fin att ha hängande på verandan när det blir mörkt. Det är ju en del mörker så här års. Men, eftersom att jag inte hade någon lampolja så fick det stanna vid en tanke. Och, då kände jag mig modern. Jag kunde tänka att det hade varit fint. För, det är ju ett av de nya mode-uttrycken, “kan jag tänka”. Alltså, man tänker det inte, man talar bara om att man kan tänka det. Eller, “jag tänker att”. Det används också i överflöd.
Ja, vad fan. Du sa det ju, då borde du väl i rimlighetens namn på något sätt även ha tänkt det. Du kunde inte bara tänka det, du avslöjade dubbelt att du kunde tänka det. Ett helt onödigt uttryck. Det går inte att säga att man “kan tänka” något utan att ha tänkt det. Säg det bara! Skit i att tala om att du även kan tänka det! Det vet jag ju redan eftersom att du sa det. Lite konstigt uttryck och ofattbart hur det blivit så modernt kan jag tycka.
Märkte du den? “kan jag tycka”. Här har vi ett intressant uttryck, som används i totalt överflöd, också som någon form av mode-uttryck. Ok, betyder det att du kan tycka det. Du vet hur man gör, men du tycker inte det? För, om du verkligen tycker det så behöver du inte tala om det. Det vet jag ju redan. Alltså betyder uttrycket “kan jag tycka” att man vill tala om sin förmåga att kunna något så svårt som att tycka något – men som man alltså inte tycker. Det är som att spela fotboll, få öppet läge och skjuta utanför, för att sedan tala om att man kunde gjort mål. Vad är vitsen med det?


 
 

Fikabröd och bridge!

Det börjar nog bli dags att lägga lite brickor så att man kan röra sig vid skrivbordet. Jag brukar kunna ligga lite före med den aktiviteten. En bricka, en kortlek. Vi pratar förstås om bridge.
En normal vecka går det åt 96 brickor. Vissa veckor ca 216 brickor. Detta kräver sin lilla planering, sin lilla tid. Men, ligger man lite före så gör det inget om man missar lite. Om man nu inte missar mera förstås.

20190103a

Året började för övrigt med att jag spelade dag-bridge i onsdags. Det brukar jag ju inte göra. Men detta vara ju mellandagar. Det fick gå för den här gången. Men, idag var det full fart i verkstan igen. Matfettet måste bort. Fast, det kanske man får se till lite mera utanför verkstan. Man får kanske se till lite vad, hur ofta och när man äter. Man får nog även försöka ge sig ut på lite promenader i skogen. Detta kan kanske göras i form av geocaching. Om nu gnistan för denna typ av aktivitet kommer tillbaka. Det har nämligen varit lite tunt med den aktiviteten på sistone. Fast, tunn lär man nog aldrig bli. Det behövs inte. Lite mera ork vore bra dock.
Jaha, det gamla vanliga. Nytt år, nya mål och sedan samma gamla ostburgare på McDonalds. Tja, vi får se. Det ena behöver ju inte utesluta det andra – eller?

Bridgen gick annars rätt bra. Där får man kanske göra något bra. Inte spelet alltså, utan att bara ta kaffe. GE tusan i allt jäkla fikabröd som dyker upp när man minst anar.
Och, om man kommer ut i skogen så kanske man kan göra ett inlägg också, om något lite intressantare än några tygpåsar med bridgebrickor i.

 

 

 
 

Vem kom först, solen eller den globala uppvärmningen?

Idag blev det vinter. Frost på bilrutan, vitt på Sandviksbryggan och en katt som inte ville gå ut. Ja, det vill hon ju inte annars heller, men det var nog extra jobbigt denna morgon.

Ok, bra!

Nu har vi sett vad tant frost kan. Det räcker nu. Nu kan vi återgå till vår agenda med global uppvärmning. Eller, den behöver ju inte vara global, bara det är lite varmare här.

Jag lyssnar om dagarna på P4. Det talas om solen, att den skiner, att detär det bästa som finns med värmen och ljuset från solen. Varje timme är det lite småprat med en meteorolog. En heter Lisa Frost. Det kan inte vara lätt för henne. Det var för övrigt inte henne jag refererade till lite tidigare.

Hur som helst, så frågas det allt som oftast, ”och när kommer solen?” oxh, man kan förstås ifrågasätta det rimliga i att solen ”kommer” Den är väl där den är? Men, det jag lurar på är hur denna kollektiva längtan efter solen går att förena i att vara präktig och politiskt korrekt samtidigt genom att ondgöra sig över den s.k. globala uppvärmningen.

Märk väl att jag undvikit att använda ordet klimat. Jag har andra planer för det ordet och, likt vintern återkommer lite senare.

 
 

Att avlivas eller inte avlivas!

Jag hörde en duns. Jag tänkte först att det var dörren, att det kom en kund som just stängt den efter sig. Jag gick dit. Det fanns ingen där.

Jag hörde däremot en massa kråkor som ”tjattrade” utanför. Jag öppnade dörren och fick se ett helt gäng kråkor flyga iväg.

Kvar låg en snöskata. (ja, de har väl ett lite mera vetenskapligt namn också kanske) Den hade flugit in i fönstret. Den hade sedan blivit hackad på av kråkorna. Den låg där, nästan livlös med fjädrar spridda omkribg sig. Men den levde. Första tankarna gick åt hållet, ”avlivning”, ”vad gör jag nu då” och förstås mobilkameran. Den ingår ju nemera i all form av livräddning. ”filma först, ring 112 sedan”. Möjligen att vi kan reda ut ansvarsfrågan innan livräddningen.

Jag tog upp fågeln i handen. Den protesterade inte. Ytterligare ett tecken på att den nog var döende och borde avlivas. Men den såg faktiskt lite piggare ut. Den höll huvudet uppe. Och, det är ju nu man ska överföra mänskliga känslor och egenskaper på djuren. Skatorna är på fri fot. Ring ”Efterlyst”! Hämta Leif GW Persson.

Jag satte ner fågeln på ett bord. Ja, vad fan, det blir ju bättre bild då. Nu stod den på benen. Och det var i detta skede som jag nog kunde konstatera att den helt enkelt tuppat av när den körde skallen i rutan. Den hade sedan blivit brutalt misshandlad av kråkorna. De kan mycket väl ha jagat in stackarn i fönstret. (ett överlagt brott) Ja, egentligen så trodde jag nog på den teorin från början.

När jagnästa gång närmade mig fågeln för att se hur den mådde så flaxade den ner på betonggolvet. Där gick den sedan in under en bänk. Kanske att den kunde repa sig trots allt. Jag gick in igen för att efter en stund gå ut igen för att se så att inte kråkirna kommit tillbaka. Det lät dock inte så. Det var tyst.

När jag kom ut så var fågeln borta. Den hade flugit iväg. Hem till familjen. Den sitter nog hemma och tittar på Malou, efter tio tillsammams med partner och barnen, som ivrigt kastar små äggskal på varandra eftersom att de för länge sedan tröttbat på Tomas Andersson Wij och andra deppsjungande poeter.

 
 

Låt inte barnen spela analoga spel ute!

PSX_20180109_161113Kommer spelen att dö ut och falla i glömska? Kommer de bli konstverk och museiföremål?
Ja, det kanske är slut med pilkastning, boccia och krocket på lekplatserna. Och det kanske är lika bra det. för, om nu barnen idag ger sig på krocket, så överför de de digitala spelen till det analoga. Istället för att slå klubban på klotet så slår det varandra i skallen. Och så kan vi ju inte ha det. I den digitala världen går det bra. Det finns ju så många liv kvar ändå.
Och, försök prata med varandra under en match i pilkastning, på samma sätt som i en anonym, internationell chatt i ett dataspel. Då har du nog snart en pil sitter i kinden.

Boccia kanske kunde fungera i den analoga världen. Men då får man nog ta ur vattnet ur bollarna så att de inte blir så hårda. Men se till att få undan, kanske rent av låsa in både pilar som krocketklubbor.

 

PSX_20180109_161332Sedan kan vi baka ihop “Trollen” som det ju heter när det finns folk som är dumma i chattar eller i kommentarer med vuxna som spelar analogt.. Jag gillar inte det begreppet, “troll”. säkert något direktöversatt från amerikansk engelska till stockholmska.
Anledningen till att vi kan baka ihop det är att man har en egen dag. Vuxna, analoga “troll”. Skillnaden är väl att alla tjafsar med alla. Jag talar förstås om midsommaraftonens kubbspel. Inte en chatt i världen eller en Facebook-grupp i universum kan konkurrera med vuxna, lite små-dragna kubbspelare denna dag. Varför gör man om det, år efter år när man vet hur det kommer att sluta. Fast, man står ju en bit från varandra. Det kanske är mindre farligt, rent fysiskt än om man skulle kasta pil eller spela boccia. Om alla istället, framåt kvällen på midsommarafton satte sig i soffan och spelade något enkelt dataspel på TV:n istället så skulle de inte ha koncentrationen att tjafsa. De skulle ägna alla energi på att försöka blunda på ena ögat så att det bara blev en bild. De flesta skulle dessutom slumra in rätt fort. Så, efter sillen och nubben och de där överprissatta jordgubbarna med grädde så tycker jag att du nästa midsommar ska föreslå Nintendo eller Playstation istället. Och, har du en öppen spis där du kan göra en mysig brasa så har du ju ved – kubbspelet.