RSS

Ingen ström, stoppad av polis och allmänt kaos!

Jag har, med viss distans tagit del av ojandet över att elleverantörerna får höja priserna, samtidigt som de har monopol på själva leveranserna. Det är förstås lite rörigt. Det är inte elpriset utan själva distributionen. Fraktkostnaden, så att säga. Mottagaren betalar portot.
Avregleringen av elmarknaden, och alla annan avreglering fungerar inte. Det som skulle ge minskade priser ger istället höjda priser. Men, det har inget att göra med ovanstående prishöjning. Hur som helst, så klagas det på avregleringens motsatta effekt. Den gamla tesen om att tillgång och efterfrågan styr priserna gäller inte. Men, det är inget nytt med det. Se bara på lönerörelsen. Vid högkonjunktur, ett begrepp som säkert kommer att dö ut i framtiden så talar man om att det är arbetstagarens marknad. Lönerna ska bara höjas då och konflikt uppstår om, hur mycket. Köper man detta så bör det i rimlighetens namn också gälla i lågkonjunktur. Då bör lönerna sänkas. Men, vad händer? Jo, lönerna ska lik förbannat höjas. Konflikt uppstår – om hur högt!
Men, åter till monopolet på el-portot. Det monopol som nu gnälls över, som höjer priserna är långt från så mycket monopol som som Staten var, när elbolaget ägdes av den. Och då var det lägre priser, både på el som på portot. Och på tal om porto så gick det ju bra att skicka brev också, även det via ett statligt, i det skedet ännu ej avreglerat bolag.

Ok, nu tror jag inte att det har med, vare sig monopol eller avreglering att göra att vi stod utan el på kvällen förra tisdagen.
Det hela började med en resa på ca. 3500 km. Jag roade mig med att tala om för ett par tanter som satt bredvid mig på flyget att de flesta krascher med flyg sker vid start och landning. Och, eftersom att vi gjorde en mellanlandning i Ängelholm så fördubblades våra chanser att krascha, rent statistiskt. När jag sedan “lugnade” dem med att det nu var över, när vi landade på Arlanda så kom jag på att de ju var från Gotland. De hade ju en flygresa till innan de var hemma. Oupps!
I övrigt så roade jag mig med att leka med telefonens AR-funktioner. De var ganska så begränsade, så lite upp och nerplockning av diverse varor och packning på hyllan ovanför gjorde att det hela gick en smula “fortare”. Ja, det var inte min packning, inte mina varor. Det var tanternas. Men, det fixade jag med så gärna åt dem.

När vi sedan kom ut från Arlanda så såg vi förstås bakändan på den buss vi skulle åka med till parkeringen. Men, de går ju rätt så tätt. Väl framme vid bilen så skulle vi åka. Men, si det gick inte så bra. Batteriet var stendött. Vad gör vi nu?
Två av oss gick till hyrbilsstället för att höra om det fanns några startkablar där. Det fanns det förstås inte, men vi fick uppgift om att det fanns en servicebil dygnet runt på parkeringen. Den åkallades och efter en viss väntan så kom han till platsen. Vi fick igång bilen, och i och med att det lyste för fullt i kupén så insåg vi snart att det var en kupélampa som var boven i dramat.

2016-09-20 048 (600x338)

Natten hade bara börjat.
Vi beslöt oss för att köra en bra bit innan vi stannade för mat. Tanken var först att ta det, direkt söder om Arlanda. Nu var istället siktet inställt på någonstans söder om Stockholm. Lättare sagt än gjort, skulle det visa sig. Väl inne i Stockholm så var det vägarbetet. Skyltar ledde oss runt vägarbetet. Och runt, och runt, och runt. Skyltarna försvann. Ok, bara att ta sikte spå de små skyltar som leder oss ut på E4 igen, de med texten E4S. Men, så fort det var dags att köra på E4 så var det stopp. Avstängning, och omledning. Så där höll det på ett bra tag innan vi var på väg mot Vällingby. Då passerade vi en polisbil som var på väg att köra ut på den väg vi åkte på. Och, efter en liten stund så blinkade det rött och blått i backspegeln. Vad var det nu då? Hade jag en trasig lampa, hade jag korsat någon heldragen linje. Var lamporna svarta på grund av att vi inte hade tillräckligt med kräm i batteriet? För, att jag kört för fort, det trodde jag inte på.
2016-09-20 648 (288x512)Polisen kom fram. Jag vevade ner. Han började med att fråga om körkort. Ok, sa jag det finns där bak. Jag klev ur bilen och frågade samtidigt om det var OK om bilens motor fick vara igång. Och, det var väl här någonstans som han insåg att vi inte var så skumma som vi först verkade.
”Har du svenskt pass?”
Jag svarade ja, och att det också låg bak i en väska.
“Ja, du behöver inte ta fram det, det räcker med ditt personnummer”.
Han knappade lite på en telefon, för att sedan tala om att allt var i sin ordning. För honom ja!
Jag förklarade vår situation. Han konstaterade att vi var på väg norrut, och när jag frågade om en ledtråd till hur vi skulle komma ut, komma vidare på väg söderut så fick jag det lite märkliga svaret; “jag vet inte, jag är från Norrland”. Så efter att en tredje polis kommit ut ur bilen så kunde han konstatera att, det bara vara att fortsätta, köra runt i rondellen och ta höger där vägen delade sig. Allt gick bra, fram till och med delningen av vägen. Sedan var det ju förstås stopp. Det gick inte att köra på E4 här heller. Eller, det var nog fan i mig samma ställe som vi var tidigare. Hur som helst så lät jag nu min GPS ta mig dit jag ville. Det gick faktiskt bra. Vi kom nog även fram till var det var vi åkt fel.

 

Efter ett stopp vid McDonalds i Nyköping så kunde vi åka hem. Först skulle två pers. skjutsas till Norrköping. Och även dör fick jag blåljus, både framför mig som bakom mig. Det var två brandbilar som fick full fart till, vad jag tror var två olika bränder. Den ena svängde av, mot Ingelsta medan den andra, den bakom mig fortsatte E4 fram. Eller, så tyckte den väl att jag hade haft tillräckligt med blåljus i backspegeln denna natt.


Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 september 2016 i fjäderlös tvåfoting

 

Det positiva gnället!

Kulturnatten 2016 blev, för vår del inte mycket till natt, snarare dag. Det passade ganska bra. Det finns ju minst lika mycket på dagen som på kvällen och natten numera. Vi startade dagen i bokbinderiföreningens lokaler. Det brukar normalt vara en planerad tid, men fick i år bli ett lite mera spontant besök. Vi fick i alla fall i oss en kopp kaffe och en bulle av Barsebäcks-mått.

2016-09-24 009 (600x338)

Efter bokbinderiet så var det dags att dra sig ner mot De Geergymnasiet där tvåorna, däribland William hade lite installationsutställningars för sig. Film, musik, teater, dans och foto hopblandat till olika kreationer att beskåda och begrunda. Men innan dess gick vi en stund till Konstmuseet där väl höjdpunkten var på nedre plan, i form av toaletter. Hur som helst så beskådade vi endast det som fanns på entréplan. Och, det må jag säga, att nog var eleverna på De Geer betydligt bättre än det som fanns på Konstmuseet. Den semiprofessionella konsten har bara blivit billigare och billigare. Något som kanske kan debatteras. Men, jag tycker inte att det räcker med ett budskap. Speciellt inte om det är, t.ex. ett par klossar som sedan måste förklaras för att folk, dels inte ska blanda hop det med BRIO och en lekplats på dagis men även för att folk ska begripa vad det handlar om. En vit duk duger inte längre. En rostig stol är fortfarande skrot.

2016-09-24 014 (600x338)

Budskapet i detta inlägg kan förstås ses som kritik, men är i själva verket ett ställningstagande mot att gnälla. Det hela illustreras i den negativa tonen och det klagande ekot i texten. Det är i själva verket ett ganska glatt och positivt budskap.

2016-09-24 015 (600x338)

Vi fortsatte genom industrilandskapet en stund. Vi tittade in i Antikvariatet en snabbis innan vi mötte upp William näst högst upp i Luis De Geer-hallen för konsert med Norrköpings symfoniorkester. De spelade musik ur olika filmer. En bra konsert. Och, de två som satt till höger om oss oh pratade under konserten gjorde tydligen också ett ställningstagande. De förespråkade det fria ordet, om det så må vara mitt i en konsert. Ett konstverk, byggt av ord, mot tystnaden, i bitvis utvalt frekvensomfång.

Dessa aktiviteter fick sedan räcka. Vi for hem, tämligen mätta på kultur, för den här gången.

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 september 2016 i fjäderlös tvåfoting

 
Bild

Helikopter 1.5

20150724-110107.jpg

Framåt vi skrida, nu med ny skida.

 

Förbud, mot tiggeri och fattigdom?

2015-05-06 004 (600x450)Inom vissa kretsar i den politiska sfären så vill man förbjuda tiggeri. Det var visst på tapeten i morse hörde jag något om i de bakre regionerna av någon lob i hjärnan. Den främre delen sov fortfarande. Jag tänkte först att de menade EU-migranterna, som det av någon konstig anledning heter. Men, sedan förstod jag vad det handlade om. Jag antar att den främre regionen började vakna till liv. Det handlar om ens barn. “Pappa, kan jag får en bla, bla, bla.” Det ska vara godis, det ska vara aktiviteter, det ska vara rätt sorts mat, det ska vara kläder och annat så att plånboken liknas vid Sahara, Varm och kruttorr. Det kanske inte är så dumt att förbjuda tiggeri i alla fall?

2015-05-06 005 (600x450)

I samma andetag som det diskuteras tiggeri, då inom den lite mera nyanserade politiken så talas det om att “man kan inte förbjuda fattigdom”. Ja, att det är nyanserat är väl alla rödgröna, blågröna kombinationer, som väl på det hela taget mynnar ut i någon form av gråskala. “Big bang” hade nog en klart lysande grå nyans. Förklaringen till detta ligger i det gamla talesättet att “ur kaos skapar man ordning”. Jag tro det är tvärt om. Big bang gav en salig röra. Big bang måste ha varit ordningen.
Hur som helst så förstår jag inte varför man inte ska kunna förbjuda fattigdom. Tänk om alla var laglydiga medborgare, då skulle ju ingen vara fattig. Hur tänker de egentligen?

När det gäller att skapa ordning av kaos så har nog den som kom på det inte haft barn i tonåren. Utsikterna för detta kaos att bli ordning, då företrädesvis den kaos som är på rummet är, ungefär lika bra som att slippa tjat om saker från desamma, genom att förbjuda tiggeri. (Jag misstänker för övrigt att detta tiggeri, om godis, läsk, kläder och annat är organiserat)

 

 

Nu blommar det–Mössa på!

Det är inte bara blå- och vitsippor som blommar nu. Jag gick förbi en södersluttning där solen kommer åt extra mycket och värmen håller sig kvar. Det var i måndags.

2015-04-06 025 (600x450)

Det börjar bli ganska så blått i backen hemmavid nu. Ja, det är ju backen det kallas när man talar om blåsippor. Egentligen så är det väl ett ganska vitt begrepp, backen, när meningen är att illustrera blåsippornas hemman. För, i teorin så borde det kunna vara en ganska plan mark, även om det kallas för backen. Och, i den meningen så har det väl samma betydelse som att tappa något i backen. För då spelar det väl ingen roll om det lutar eller är plan mark. Man tappar det lik förbannat i samma backe. Däremot då kan det nog menas med backe, just för att det är en backe som, med solen från rätt håll ger de första blåsipporna. De kommer alltid i en backe. Och, i och med att de är först av alla på våren så får de, alltså växande i en backe lite extra uppmärksamhet. De har tagit med sig våren.

2015-04-06 029 (600x450)

På ett annat ställe så hittade jag några gula blommor som jag inte vet vad de heter. De hade gröna fina blad, samt en knopp som var gul. Jag antar att dessa slår ut inom kort. Jag såg också något som väl kallas Tibast. Men, där klantade jag mig med kameran, så det blev inget med de bilderna.

2015-04-06 004 (600x450)

Bland alla blåsippor så fanns det en del rosa också. Ja, är det blåsippor, eller har de ett eget namn? Är de samma sort, med olika namn? Jag vet då inte.

Jag såg även en annan sorts ört. Minns inte vad den heter. Blå-lila klockor till blommor. Men även där blev påfrestningen för stor för kameran. Jag hade helt enkelt fel kamera framme. Bättre lycka nästa gång.

Hur som helst så börjar det blomma nu. En hel del sol och värme alltså, i den “backen”. Men, när jag sedan gick landsvägen tillbaka, och det dessutom var skugga så hamnade jag helt plötsligt, med blåstens hjälp i en helt annan årstid. Mössa på!

 
1 kommentar

Publicerat av på 09 april 2015 i fjäderlös tvåfoting

 

Fjollic, fast i ett träd!

Vår minsta katt, Fjollic som inte fyllt ett år än kom inte och mötte oss när vi kom hem idag. Vi hörde hur han jamade, men i och med att Misty kom, samt också efter en stund Buster så var det svårt att hålla reda på varifrån det jamande ljudet kom, och från vilken katt. Till slut lokaliserade vi även Fjollic. Han satt uppe i en tall, ett antal meter ovanför marken.

2015-03-05 003 (450x600)

Hur vi än försökte locka på honom så gick det inte att förmå honom att klättra ner. Han behövde nog lite egen-tid i trädet. Ja, att han inte kände sällskap, för då kunde han sitta kvar. Han behöver snarare känna att, nu jäklar försvann de andra, nu måste jag ner. Jag vill vara med de andra, och framförallt, försöka sno åt mig så mycket mat från de andra katterna som möjligt.

2015-03-05 007 02

Det märktes när vi, tillsammans med de andra katterna gick bort från trädet, och in. Då började han se sig om efter alternativa vägar ner. Ja, alternativt till att hoppa. Det alternativet är nog det enda de ser när de blir fast i träd. Och, det är ju trots allt så, att massor med katter klättrar upp och “fastnar” i träd. Men, det ligger aldrig döda katter nedanför träden. Vi avvaktar en stund, för katten är fortfarande uppe i trädet. Den kommer ner med tiden.

 
1 kommentar

Publicerat av på 05 mars 2015 i fjäderlös tvåfoting

 

Att få ut allt!

Nej, bilden visar inte någon olaglig fil-delning. Det är endast en egen liten uppfinning, som väl kanske redan har uppfunnit, om det ens kan kallas för uppfinning.
Jag undrar förresten hur många uppfinningar som blivit till tack vare folk som blivit irriterade på något. Jag uppfann detta med delade yoghurtpaket när jag irriterade mig på att inte kunna få ut allt innehåll i dessa knäppa förpackningar som kallas för tetror. En annan gång kom jag på att, eftersom att alla jämt klämmer på mitten, på en kaviartub så borde det vara en kork i varje ända. På så vis kommer det alltid åt rätt håll, oavsett hur man klämmer på mitten.

2015-02-04 004 (600x450)

2015-02-04 010 (600x450)Nåja, jag har i alla fall börjat skära av yoghurt-förpackningarna, och på så vis kommit åt mera av vara inuti. Fast, det gäller att inte skära för tidigt, alltså komma för nära kanten. Då blir det lika kladdigt som fildelningen. Jag gjorde det en gång, och fick betala med hushållspapper.
Men, man lär av sina misstag. Så, nu har jag yoghurt, både hemma som i verkstan.