RSS

Att avlivas eller inte avlivas!

23 Okt

Jag hörde en duns. Jag tänkte först att det var dörren, att det kom en kund som just stängt den efter sig. Jag gick dit. Det fanns ingen där.

Jag hörde däremot en massa kråkor som ”tjattrade” utanför. Jag öppnade dörren och fick se ett helt gäng kråkor flyga iväg.

Kvar låg en snöskata. (ja, de har väl ett lite mera vetenskapligt namn också kanske) Den hade flugit in i fönstret. Den hade sedan blivit hackad på av kråkorna. Den låg där, nästan livlös med fjädrar spridda omkribg sig. Men den levde. Första tankarna gick åt hållet, ”avlivning”, ”vad gör jag nu då” och förstås mobilkameran. Den ingår ju nemera i all form av livräddning. ”filma först, ring 112 sedan”. Möjligen att vi kan reda ut ansvarsfrågan innan livräddningen.

Jag tog upp fågeln i handen. Den protesterade inte. Ytterligare ett tecken på att den nog var döende och borde avlivas. Men den såg faktiskt lite piggare ut. Den höll huvudet uppe. Och, det är ju nu man ska överföra mänskliga känslor och egenskaper på djuren. Skatorna är på fri fot. Ring ”Efterlyst”! Hämta Leif GW Persson.

Jag satte ner fågeln på ett bord. Ja, vad fan, det blir ju bättre bild då. Nu stod den på benen. Och det var i detta skede som jag nog kunde konstatera att den helt enkelt tuppat av när den körde skallen i rutan. Den hade sedan blivit brutalt misshandlad av kråkorna. De kan mycket väl ha jagat in stackarn i fönstret. (ett överlagt brott) Ja, egentligen så trodde jag nog på den teorin från början.

När jagnästa gång närmade mig fågeln för att se hur den mådde så flaxade den ner på betonggolvet. Där gick den sedan in under en bänk. Kanske att den kunde repa sig trots allt. Jag gick in igen för att efter en stund gå ut igen för att se så att inte kråkirna kommit tillbaka. Det lät dock inte så. Det var tyst.

När jag kom ut så var fågeln borta. Den hade flugit iväg. Hem till familjen. Den sitter nog hemma och tittar på Malou, efter tio tillsammams med partner och barnen, som ivrigt kastar små äggskal på varandra eftersom att de för länge sedan tröttbat på Tomas Andersson Wij och andra deppsjungande poeter.

 
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: