RSS

Minns, när man kunde se vad konsten föreställde!

01 Okt

2016-09-14 019 (338x600)Oj, vilken konstrast det blir, när man ena veckan går omkring och ser utsmyckningar på kyrkor, statyer och byggnadsverk där det, inte bara syns att det ligger genuint hantverk bakom utan också – att man ser vad det föreställer, för att nästa vecka hamna på Kulturnatten i Norrköping och se, vad jag kallar semiprofessionell konst, där man inte vet vad som är upp och ner, och där det endast, helt billigt endast använts ett antal klossar som kunde kommit från vilket dagis som helst.
Skillnaden stavas nog, pengar. Idag måste det in pengar. Gör så billig konst som möjligt, och sälj så dyrt som möjligt. Tiden är knapp. Den gama konsten, alltså det som vi ser i städer som bevarats från förr så var fanns det mera tid. Eller, det var lika mycket tid. Skillnaden är väl att det inte fanns lite mycket saker som konkurrerade om tiden. Man hade inte lika bråttom. Pengarna styrde inte på samma sätt.

Onsdagen, alltså vår andra dag i Ponto Delgada bjöd inledningsvis på en guidad stadspromenad. På den fick vi se lite av vad staden hade att erbjuda i form av visuella, kulturella platser. Men även historier om ett torg, där man, på bara ben kröp runt platsen i någon religiös ritual. Det är inte otänkbart att detta skulle kunna ske i Sverige, i vår tid. Men då skulle det vara i form av en installation, som man alltså kallade för konst. Och, runt torget skulle det säkert finnas stora sponsorskyltar, som då rättfärdigar krypet då det genererar pengar. Fast, det skulle säkert dyka upp något skyddsombud för konstnärer som talade om att, enligt EU-standard så ska det finnas en viss tjocklek i knäskydden samt en lagstadgad återkommande vilopaus om ett visst antal minuter. Man kanske rent av behöver en färdskrivare som registrerar varje isättning av knät.

2016-09-14 001 (600x450)

Det var en bra vandring i värmen. Det var väl ca 5-7 grader varmare än normalt denna veckan. Jag har förresten inte varit med om någon annan plats i världen, förutom Sverige där man pratar om vädret så mycket som här. Det ständiga ämnet, som man ändå inte kan göra något åt.
Under vandringen så passade jag på att geocacha lite. Och, det var vid ett av de tillfällen som jag avvek en smula som en annan av vår grupps deltagare avslöjade sig som geocachare också. Trevligt att man inte är ensam om att gå de lite konstiga vägarna, när gruppen i övrigt följer John. (guiden)

Annonser
 
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: