Surkärringen har blivit tam!

Hårbollen är inte kvar i huset. Inte heller “Tre Små Grisar”, alltså Navelluddet, Spädgrisen och Den Tredje. De har flyttat. Kvar är Misty, surkärringen i församlingen, Buster, den gamla hannen samt Fjollic. Misty har fräst åt allt som rört sig. Men nu har hon helt plötsligt accepterat den lille. Ja, den som är minst just nu, Fjollic. Han ser så förvånad ut varje gång han är “för nära” Misty. Han fattar inte varför han inte får sig en omgång, som tidigare. Men, det kan ju vara mysigt också, att kunna ligga och bli tvättad lite.

Fjollic har väl legat lite löst ett tag också. Men det verkar som om någon vill att han ska vara kvar. Ok, det är ju ingen hona som helt plötsligt har gjort en celldelning, vilket innebär att man måste skaffa en tredje matskål. Men, nu känns det bra. Sju katter var mera än vi klarade av. Inte för att det var meningen att det skulle bli så, men nu blev det så, till alla förstå-sig-påares glädje att få peka med det långa pekfingret och rynka på ögonbryn och panna. Hoppas att det är klister i vecken i pannan. De två senaste åren har vi haft åtta katter sammanlagt, icke inkluderat de som aldrig fick chansen. Fjompen, eller Cattis som de döpt om den till flyttade ju in till grannen förra året.