RSS

Plast rostar inte!

10 Jun

Än så länge så finns det lite strömming kvar inne i Bråviken. Småfotingarna fick ju var sitt spö för en tid sedan. Ja, formellt sätt så är de mina. Detta för att minimera konfliktrisken. Det var billiga spön med inkapslad rull, så att man bara kunde trycka på knappen när man skulle kasta. Ja, tänka sig, man ska släppa den också Det går mycket bättre då. Detta lär sig dock en Småfoting ganska snart. Jag har begåvade barn. Eller, så har de en förbaskat bra läromästare.
Hur som helst så fastnade en av Småfotingarna för en tid sedan i botten. Tekniskt sett så var det väl inte så. Att fastna i bottnen är nog ganska omöjligt. Den består ju av sand. Så, för den som inget vet så är ett botten-napp alltså när man fastnar i något, som förmodligen ligger på, eller är en bit nedgrävt i bottnen. Man kan även tänka sig att man fastnar i en boj och dess förankring. Men, återigen så handlar det om något som på något vis är förankrat i botten av sjön.
Har vi gjort klar nu vad det handlar om? Bra.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En av Småfotingarna hade alltså fastnat, fått botten-napp. Jag tog spöet och skulle kontrollera om det gick att få loss. Ibland går det bra, ibland så går det av. Och det som normalt sett då går av är ju linan. Ibland, men inte så ofta så går kroken av. Denna gång gick inget av detta av. Handtaget på spöet gick av. Det var av plast och gick itu precis där man fäster rullen. Spöet och rullen åkte med ner i vattnet. Där stod jag kvar, förvånad, med ett halvt handtag i handen.

Nåja, det fanns ju ett spö till. Detta spö använde Michelle med jämna mellanrum. Jag och William har också varit på det. Men så en dag så fungerade inte rullen. Det gick att veva, men knappen som man då trycker in och släpper när man kastar fungerade inte. Den var trasig. Och den var av plast. Plast rostar inte, heter det ju. Men det går sönder.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Katterna är ju de som äter mest strömming när vi fiskat den fisken. De har nu endast ett fåtal kvar från den gång då vi senast fiskade. Michelle fiskade mest. Jag gjorde endast ett par kast. Jag hade en annan rulle. En haspelrulle. Den satte jag på det spöet som hade den trasiga rullen. Ja, för det andra spöet ligger ju på botten av Bråviken. Lite opraktiskt att använda det. Michelle sänkte bara ner reven och liksom pimplade. Hon vevade upp när hon hade fisk på. Men, så började hon med små gungande rörelser längs ena bryggkanten. Hon kastade. Det blev inte så långt ut, men var ändå ett embryo till att kasta även med haspelrulle. Inga plastknappar på den rullen. Visserligen samma plasthandtag, då detta ju var helt, än så länge. Men, nu kan snart Michelle fiska på riktigt, med riktiga redskap. Kanske att man kan få sig en grillad abborre i sommar.


 

Annonser
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: