RSS

In memoriam: Satangkai!

21 Feb

Strax innan den senaste istiden, för några veckor sedan så försvann den mesta delen av isen på Bråviken ut till havs. Starka krafter som driver ut, slår i små kobbar, invaderar stränderna med flak.
så, när det nu har varit kallt ett tag, så är det alltså ny is. Inte samma is som legat där i flera månader. Det är visserligen kallt, och den håller säkert ganska bra. Men man vet ju aldrig.

Jag var ute på isen lite i lördags. Lagom långt ut för att jag skulle minimera riskerna. När jag gick in mot land så sprack det i isen under mig. jag fick leta upp några isflak som drivit iland och frusits in i den nya isen. Där var det som tjockast.
När jag sedan fortsatte min promenad, inne i land så såg jag först en man som åkte långfärdsskridskor. Han hörde säkert alla de knakande ljud som kom från isen. Det knakar ju faktiskt mera om det är lite kallare. Han stannade upp mellan varven och tittade ner på isen. Han hade en ispik med sig som han använde till att hugga lite i isen framför sig. Jag funderade på vad det skulle göra för nytta, om han högg hål i isen, så att isen sprack och han for genom den.
Det var säkert något där som han inte gillade. För, efter att ha huggit lite, stått och tittat på isen en stund samt väl hört att det knakade så vände han om och åkte tillbaka mot de fiskare som befanns sig en bit bort mot Sandviksbryggan. Själv så befann jag mig mellan Sandviken och Bodaviken på den norra sidan av Bråviken.

Igår såg jag på ett gammalt avsnitt av Familjen Macahan. Och det säger väl en del om hur skräpigt det övriga utbudet var på TV den kvällen. Luke Macahan (Bruce Boxleitner) höll på att lära sig att dra snabbt, och bli en bra “gunfighter”. Hans lärare, den där Curt Grayson (Tim Matheson), tror jag att han hette talade om för honom att, oavsett hur snabb man är, så räcker det med att pistolen klickar en gång. En gång är det enda som behövs för att det ska gå åt helvete – med allt.
Riktigt så illa är det väl kanske inte med att gå på isen, men den är som en kedja – bara så stark som på sitt svagaste ställe.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var för övrigt det där avsnittet då Sioux-hövdingen Satangkai (Richardo Montalban) lät sin fru ta livet av honom. För han kunde inte göra det själv. Krigarhövdingar tar bara sitt eget liv, om det gör det för de har vanärats. Kan vara bra att skilja på vem som tar livet av en, när det är dags att summera det hela kanske.
Det fanns väl ingen is där, i Klippiga bergen, eller var det nu skulle tänkas ha varit. Annars kanske han kunde ha besparat sin fru besväret, och bytt kniven mot en ispik.

Annonser
 
4 kommentarer

Publicerat av på 21 februari 2011 i fjäderlös tvåfoting

 

4 svar till “In memoriam: Satangkai!

  1. Jess

    21 februari 2011 at 21:23

    Jag är lite feg när det gäller isar, Ger mig gärna inte ut på isen om det inte är i en ishall då förstås! 😉

     
  2. Jessi

    22 februari 2011 at 20:46

    Det var väldigt blank is på älva imorse, såg ut som perfekt skridskois. Tror inte den skulle hålla dock…

     
    • Fjäderlös Tvåfoting

      23 februari 2011 at 10:35

      Älvar ska man nog passa sig för på vintern. Älvor också för den delen. Det är något lurt när de fladdrar omkring i -15 graders kyla….
      😀

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: