RSS

Vi återinför “skådebrödet” på julbordet!

31 Dec

Eftersom att det brukar bli firande av julafton hos Urfotingen så brukar vi tillreda skinka och dylikt helgen innan jul. Så även detta år. Man vet ju inte hur mycket tid man spenderar hemma, så varför ha en massa mat där som kanske står och blir förstört.

2010-12-18 014 (500x375)Vi satte igång ugnen först. Detta efter att ha påbörjat en del bak. Det skulle bli mycket bröd, var det tänkt. För, om man bortser från riktigt gamla seder som går ut på att ölet hade en central del så var det brödet som var själva kärnan till ett bra julbord. Man bakade en massa bröd. Alla fick en hög med bröd, som sedan skulle flankeras av annan mat. Det bröd som blev kvar lades i en stor hög, som endast var till för att skådas. S.k. Skådebröd.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA         Brödet som bakades till jul, det stora julbaket skulle sedan räcka till påsk helst. Hur det hölls sig fram till påsk är kanske ett litet mysterium, men om man antar att det var torrt och hårt, vilket ju kanske är att föredra framför mögligt bröd så borde ju detta bröd behövas blötas upp, framåt påsk. Alltså vore det lämpligare med “dopp i grytan” till påsk, inte till jul, då brödet var färskt. Detta är ett personligt antagande, och en, i mitt tycke logisk slutsats. Men, det finns inget som säger att de var mera logiskt funtade förr, gentemot nu.

Hela idén med att baka en massa, låta brödet utgöra grunden för måltiden samt att alla skulle ha en hög med bröd på sin tallrik tilltalade mig. Id´n med skådebröd verkade vara lite som hämtat ur en tavla av Carl Larsson. Carl Larsson är väl det närmaste man kan komma, att blogga förr i tiden. Samtidsdokumentation för framtiden.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA         När degen var på jäsning och Småfotingarna hade ägnat sig åt samtidslekar så var det dags att “måla” skinkan. Och som vanligt, i det fjäderlösa köket så är aktiviteten anpassad till att kunna involvera Småfotingar av alla slag. Alltså, i detta fallet handlade det om en färdigkokt skinka, som skulle griljeras. Michelle brukar kalla det för att “måla” skinkan. En gul smet, som ska fästas på skinkan, med en pensel. Det är väl att måla?
William och en kompis var allt för upptagna av att spendera energi, både från sig själva som från vägguttaget i sina samtidslekar att de inte ansåg sig kunna vara med och måla. Michelle fick dock hjälp ändå. 
Visst kan man koka skinkan, köra den i mikrovågsugnen eller grilla den i den vanliga ugnen, men det är inte det viktigaste. Griljering räcker gott och väl till för att trivseln skall kunna infinna sig. Jag menar, man ska ju hinna med att äta också.
Jag funderade på om man inte skulle kunna skriva något på skinkan, med olja. Alltså, att det liksom bränner in en text i griljeringen. Men det kom jag på först när den var i ugnen. Så det kanske kan bli ett experiment till nästa år. Om man nu kommer ihåg det.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA         Jag vet inte hur mycket ägg det var i smeten som målades på skinkan. Jag var inte med om själva konstruktionen av den gula färgens tillkomst, som sedan skulle målas på skinkan men det blev rätt mycket över. Den hälldes runt skinkan som sedan blev till en dekorativ omelettliknande massa. Riktigt trevligt. Kan man kanske kalla det för “skådeomelett”?

 

2010-12-18 034 (500x375)Mitt mål med själva dukningen var, att om jag gjorde något, så var det att se till att alla fick “en hög med bröd” på sin tallrik. Och, även om det kanske inte var så mycket bröd som det var på gamla tiders julbord så var det nog så att det räckte till, för ingen av matgästerna åt upp allt sitt bröd. Skådebrödet fick sin plats på en kökshandduk. Vi hade även några pepparkakor på bordet, som legat där sedan vi bakade dem. De har gjort ett trevligt intryck genom hela julhelgen. Tomtar i plast i all ära, men ett par rejäla pepparkaksgrisar med kristyr på som dekoration är väl betydligt hemtrevligare.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA         Vi dukade upp en och annan rätt mera, förutom brödet och skinkan. Nog för att det hade räckt men lite rödbetssallad, senapssill och så vidare går väl alltid ner. Köttbullar, glöm inte köttbullarna.

Det blev flera degar av bröd. Vi hade i rågsikt i samtliga degar. Vi kryddade lite på måfå, vilket betyder att det inte finns två likadant kryddade degar, och att det inte går att göra om exakt samma bröd igen. En deg, som sedan Småfotingarna hade i sina småformar var kryddat med kryddnejlika, ingefära, farinsocker och lite kanel. Småfotingarna trodde mig inte när jag sa att det var pepparkaksbröd, men när de smakade på det så var alla överrens om att det smakade, just pepparkakor.  Jag fick intrycket av att det var en viss förtjusning över detta fenomen. Pepparkakor går på något vis hem hos de flesta under julen, och förvisso även någon månad innan.

Annonser
 
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: