RSS

Vi bättrade på vår arabiska!

03 Okt

 

William blev lite dålig i måndags morse. Han fick vända om, på sin väg mot skolan, med sin cykel. Detta gjorde att jag blev avstannandes i mitt arbete. Jag fick fixa lite saker som behövdes för att återställa det felande hos honom. Jag fick åka hem, stänga verkstaden och observera den sjuke.
Men, innan jag gjorde det så hann jag med att fixa till en ny blog. Jag har ju inte gjort det, på flera veckor. Jag behövde en ny blog. En blog om tätortssafari i Värmland. Den första tätorten i Värmland som behandlades var, inte så överraskande Karlstad. Bloggen finns på http://vearmland.wordpress.com.

 

 Jag har en karta över Värmland. Ja, jag har flera, en över Östergötland, en över Skåne, en över Småland och en över Närke. Lägg till ÖlandSmålandskartan, som ju omfattar tre län samt en lite mindre karta över Dalarna så får man en liten bild av hur det kan se ut. Eller, försök inte få den bilden, den kan kanske verka en smula avig.
Nåja, på kartan över Värmland så har jag nu markerat alla 72 tätorter med blått. De som jag besökt, vilka inte är många, eftersom att jag började med det hela i helgen som var har gul färg. De jag har besökt, samt skrivit om har fått en röd färg. En röd ”plupp” sådeles hittills. Den på Karlstad.
 Tanken var väl att göra lite saker på datorn under måndagens eftermiddag. Men, det blev snarare tisdag kväll. William och jag gjorde vad vi kunde för att inte få dagen att rinna iväg från oss. Men ibland gör den bara det, ändå. Han klagade över magont, även på tisdagen, men syntes inte särskilt sjuk. Han fick dock vara ledig rån skolan även den dagen. Jag tror att skolorna vill ha det så efter att maten lurat tarmsystemet att vända på polerna. Det gick ju liksom baklänges i matsmältningssystemet, morgonen innan.
Denna dag, tisdagen alltså så skulle Urfotingen till tandläkaren. Och tanken var att jag skulle skjutsa henne dit. William fick alltså följa med. Jag funderade på om vi inte skulle passa på att gå till banken med barnens femtioöringar som de hade i sina sparbössor. De blir ju värdelösa om några dagar. Vi öppnade därför Småfotingarnas sparbössor, tog ut femtioöringarna samt växlade de femtioöringar som var Michelles. Hon kunde ju inte följa med Hon var ju i skolan. Det blev över hundra kronor i femtioöringar. Inte illa, tyckte William som även räknade övriga pengar i sin sparbössa. Det blev betydligt mera. Han kom överens med mig och sig själv om att sätta in allt på banken. Alla femtioöringar alltså. De andra pengarna kunde ju vara bra att ha, till att konsumera med. Helst något som hade med spel att göra.
 
 
 Urfotingen hade inte hört av sig ännu. Vi fortsatte då till Orion Livs i centrala Norrköping. Där köpte vi en del saker. vi skulle egentligen bara ha frallor, men det blev även Några påsar med arabisk text på, en ginger-dryck i snabbkaffeformat samt en flaska het sås. Ja, lite chilipulver ville William också ha. Frågan var vad det var vi köpte egentligen. Det snabbkaffe, eller snabb-te eller vad det nu var skulle vara bra för magen enligt en man som stod och plockade upp bröd på hyllorna. ”ginger”, eller Ingefära som det ju heter på svenska. Jag vet föresten inte om allt var på arabiska, eller om det kan ha varit hindi eller något annat östorienterat språk. Bokstäverna var i alla fall främmande för mig. Jag tror dock att vi köpte vanilj- och jordgubbspudding, i samma stil som vanlig chokladpudding. Men när det är vanilj- eller jordgubbssmak så heter det säkert något annat än pudding. Brulé eller mousse eller något annat obegripligt.
Jag kanske överdrev det obegripliga. Det står ju vanilj och jordgubbe på det, om man har en gnutta fantasi. Ja, inte ens en gnutta. Men, när man läst på förpackningen med soppa, och dess tillredningsinstruktioner så blir man lite suddig i synnerven. För där var det knepiga tecken. Likaså om man vänder på en del av våra förpackningar. Och så är det ibland även med de kryddburkar, med kryddmixar i som jag brukar köpa där. Men, på dessa så brukar det vara en påklistrad lapp med svensk innehållsbeskrivning.
 På vägen från affären till bilen så stannade vi till vid en musikaffär. Vi tittade på en trumpet och på en trombon. De var inte så dyra som jag hade föreställt mig. Men så kanske det var ett märke som inte var så känt. Det vet jag inte mycket om. Men, de såg fina ut i alla fall. Vi konstaterade även att det fanns en del spelböcker för trombon också. Lite flera än jag sett i andra musikaffärer.
William kollade även in en affär bredvid. En godisaffär. Men, i och med att hans mage inte var i perfekt skick så fick han nöja sig med att konstatera att den tidning som han letade efter inte fanns i affären. Eller om det var en bok. Det var lite oklart. Herman Hednings samlade årgång, tror jag att det var. Det borde väl bli en bok?
Väl ute på trottoaren igen så ringde Urfotingen. Hon var klar hos tandläkaren. Vi satte oss alltså i bilen och åkte till Åby där hon var.
 
 

 

 William ville kolla efter sin tidning (eller om det nu var bok) Han ville även se på lite spel med tillbehör. Vi åkte därför tillbaka in mot Norrköping, när vi hade hämtat Urfotingen. Det blev en tur inne på Ingelsta Köpcenter, med dess flaggskepp ICA Maxi. Där slussades jag runt bland olika former av speldiskar och spelhyllor. Det ena spelet var, i mina ögon dyrare än det andra. Och någon Herman Hedning syntes inte till. Jag fick med mig ett par backar med lock ut. De passade bra till Michelle som stod i färd med att röja ut sin garderob, för att lägga in det hela på ett snyggt sätt. Att riva ut en garderob tar mindre än en minut. Att lägga in allt igen på ett snyggt sätt tycks ta en vecka. Märkligt matematiskt fenomen.
 Vi hade inte ätit något, så innan vi gick in på ICA Maxi så tog vi oss ett par korvar med bröd. Inte det bästa kanske för en dålig magen. Men i det läget så började William bli bra i magen igen. Det var nog mag-örts-korv. Han köpte sedan ett fodral att ha Nintendo DS-spel i. Samt ett annat fodral till att ha själva konsolen i, med tillhörande dutt-penna. Ja, han i affären sa vad det hette egentligen, men det har jag glömt bort. Det var något engelskt ord, helt ologiskt. Det var nog därför som jag glömde bort det.På ICA Maxi hittade han en DVD med Lasse Majas detektivbyrå för 29 kronor. Det tyckte han var billigt, så han köpte den. Han köpte även en s.k. kompisbok med samma tema. Han har läst alla böckerna i den serien, utom den senaste. Men den kostade lite för mycket tyckte han. Så den fick vänta. Han brukar låna dessa böcker på biblioteket, men en del av dem har han i egen ägo. Michelle brukar också kunna läsa en del av dem. Hennes favorit, vad jag kan förstå är, just nu Sigge. Och på bokbinderiet så binder hon just nu om en Sune-bok.

 

 På tal om böcker så tog vi en sväng till biblioteket också, William och jag. William hittade inte det han sökte men lånade en ljudbok. En Lassa Majas detektivbyrå igen, som han redan hade läst. ”Michelle kanske vill lyssna på den”, sa han när han tog med sig den ut. Han ville förmodligen inte gå från biblioteket tomhänt. Fast, jag såg på hans lånekvitto att han hade ett par böcker lånade sedan tidigare. Dessa hade han i skolan.
Själv så hittade jag en bok som inte var till utlåning. Märkligt. Varför kan man låna alla andra böcker, men inte just den? Jag frågade och fick svar att det var en refernsbok. Det sa mig inte ett dugg, och gjorde det hela än mera förvirrande. ”Men det ska finnas en till, som man kan låna med sig hem” Den var tydligen inte en referensbok. Gissa om allt klarnade nu?
OK, men står den på samma hylla?” undrade jag. Och, jo det skulle den göra. Det gjorde den ju förstås inte, men till slut så hittade jag den. Jag såg ingen skillnad på dem, mer än en lapp som talade om att den ena inte gick att låna hem. Så jag lånade den, samt en annan bok. Den första boken lånade jag mest för att det fanns en liten fick på insidan av pärmen på den där det satt en gammal karta. Den kartan var jag intresserad av. Här fanns orts- och gårdsnamn som inte finns på modernare, lite mera officiella kartor. Den andra boken skulle visa sig ge lite svar p något som inte går att belägga. Jag fick alltså svar på vad det var för sägen som jag hade hört talas om tidigare. Blev det rörigt? Jo, jag har hört talas om sägnen om Bråvalla slag. Men jag har inte fått förklarat ungefärligt när det var, eller vad som egentligen skulle ha hänt, om det hade varit sant, vilket man inte vet något om.

 

 Kartan som följde med den ena boken visade sig vara riktigt bra att ha när man kollade efter de geografiska platserna som omnämndes i den andra boken. Speciellt en sak fick mig att fundera lite. Varför döper man ett par sjöar till samma sak, som ligger någon mil, eller knappt det från varandra. Det finns, i Kolmårdstrakterna två sjöar som heter Skiren. En vid Stavsjö, och en ovanför Getå, mellan Kolmården och Åby. Det finns även en liten sjö som heter Lillsjön väster om Åby, vid Jursla. Men vad många nog inte känner till är att det även finns en liten sjö vid det s.k. Malmölandet, vid Norrviken, längst inne i Bråviken som också heter Lillsjön. Det är inte många kilometer mellan dessa sjöar.

 

 Efter biblioteksbesöket så var det dags att hämta Michelle. Hon var ju på fritidshemmet denna dag, som hon brukar vara. Hon vill föresten prova på att vara på fritidsgården lite. Det verkar vara en lockande plats att vara på, för en som ju faktiskt får vara där numera. Treorna får också gå på s.k. ”öppen fritidshemsaktivitet”. Ja, eller vad det nu heter. Öppen är den i alla fall.
Vi tog vägen genom skogen hem. Vi stannade på en plats där vi hade hittat trattkantareller tidigare år. Och detta år, som nog är det mest svampvänliga år på länge så skulle jag bli oerhört förvånad om det inte fanns trattkantareller. Och förvånad, det blev jag inte. Faktum är att det växer trattkantareller på platser där man aldrig tidigare har hittat någon svamp av ätlig sort. Det verkligen vimlar av svamp i skogarna. Vi beslöt oss för att bara plocka lite svamp till kvällens matlagning. Vi kunde ju komma tillbaka i helgen och plocka mera. Vi plockade därför bara de trattkantareller som var störst. De andra fick växa till sig lite.
 Efter att vi hade plockat trattkantareller på den plats där vi stannade först så kollade vi lite på ett annat ställe där vi tidigare år hade hittat både gula kantareller, som trattkantareller. Och åter igen så var det fullt av trattkantareller. Sammantaget så blev det en hel del trattkantareller, lite blek taggsvamp samt en ända gul kantarell. Den svampen fick bli lite av smakgrund till kvällens måltig. Men, vi lämnade en del till helgen som kom, som då kunde skördas. Vi vill inte plocka mera än vi behöver. vi har, för tillfället inget intresse av att vinterförvara svampen. Förmodligen så beror detta på okunskap, snarare än intresse. Men okunskap ger ofta ointresse. Så är det inom många områden. Inte bara inom svampområdet.
 
Annonser
 
12 kommentarer

Publicerat av på 03 oktober 2010 i fjäderlös tvåfoting

 

12 svar till “Vi bättrade på vår arabiska!

  1. liberum-weto

    03 oktober 2010 at 23:49

    Bråvalla – när du hittar det är jag intresserad vet.

     
    • Fjäderlös Tvåfoting

      14 oktober 2010 at 07:24

      Bråvalla går att hitta….
      Hittade även Bråborg, även om jag inte har varit där ännu. Men, frågan är vart Bråvalla slag stod. Och frågan är var Herstabergsparken ligger, där det enligt muntliga förhör av Arthur Nordén med gamla från människor som levt på 1800-talet så ska där finnas tre stenar, som minne från slaget.

       
  2. Tigris

    05 oktober 2010 at 11:02

    Ja, jämför man mina inlägg med dina så blir mina bara ett litet tecken 😉 ! Mycket har ni gjort och inte gjort (torka svamp är bäst och enklast!). Själv måste jag till biblioteket för en av mina böcker skall åter senast idag och numera har man tydligen börjat ta 5:- per bok om man blir försenad (det hände mig förra månaden och då gällde det 7 böcker! Visste inte då att man kan låna om via webben 😦 )
    Tjingeling!
    🙂

     
    • Fjäderlös Tvåfoting

      14 oktober 2010 at 07:25

      Låter somom du, antingen får planera bättre, eller budgetera för biblioteksbesöken..
      🙂

       
      • Tigris

        18 oktober 2010 at 09:53

        Jag har bestämt mig för att ta det lugnt med låneriet ett tag!
        😉

         
  3. carola

    05 oktober 2010 at 11:56

    Hur hinner du med allt samtidigt som du har din verkstad ? Jag förstår inte hur du får ihop alla aktiviteterna. Kliar mig i huvudet…

     
  4. Jessi

    07 oktober 2010 at 17:25

    Biblioteket har jag inte varit på på evigheter! Och svamp hittar jag ingen, tur att jag har en snäll mamma som fixar den saken åt mej. 🙂
    Och ang. tv-shop; jag kollade på programmet som gick innan och hade tänkt byta men Spike hann ju somna…

     
    • Fjäderlös Tvåfoting

      14 oktober 2010 at 07:27

      Låna en svampbok, kanske? Svampen finns dör Det gäller att titta efter den.
      🙂

       
  5. Lena

    07 oktober 2010 at 20:30

    Det kanske är lite kallare hos dig på nätterna? Fast det har varit några kyliga nätter här med frost. Men inte så ofta. Just nu är det faktiskt rätt milt. Än så länge.

     
    • Fjäderlös Tvåfoting

      14 oktober 2010 at 07:30

      Det var visst en som ”gick genom isen” i ett träsk igår i Linköpingstraten. Det var väl lite vältidigt….

       
  6. Lena

    07 oktober 2010 at 20:30

    Glömde att säga att det var fina bilder på svamparna.

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: