RSS

Kan man äta vass?

26 Jul

Först ser man på teoretisk information, likt en skönlitterär bok. Sedan ser man verkligheten i vitögat. Då inser man att det handlade om fiction i boken.
Just nu så pågår nyhetsmagasinet ”God Morgon Sverige”, som jag tror att det heter på TV. De rullar samma väderleksrapport en gång i halvtimmen. Det vimlar av stora solar, speciellt i södra Sverige. Ja, t.o.m. i norra Sverige, fast de säger att det ska bli regn där. Men väderleksrapporten är den skönlitterära boken. Vädret utanför är verkligheten. Det är grått och regnigt. Törs man lite på att det ska bli bättre, och klä sig efter det? Ska man tro på sina ögon, och inse att det faktiskt är lite kallare idag, och grått, med inslag av blöta.

För några veckor sedan så låg det kvarlevor av en ekorre utanför dörren. Man blir lite fundersam på hur de bär sig åt för att få tag på en ekorre. Katterna alltså. Det var Misty som hade tagit den. Buster, som varit inne hela natten gick ut och satte sig vid det som var kvar av ekorren. Svansen, ett bakben och det vi kanske skulle kalla för ekorre-skinkorna, eller rent av, i skivad form ekorrens flintastekar.
Buster tog tag i ekorren, men satt mest och luktade på den, som om den, lite inspirationslöst hade fått en skål med burkmat. Jag petade lite på katten med foten. Då tog den tag i ekorren, morrade lite och gick iväg en bit med den. Den hade då, inte bara fångat sitt byte, den försvarade det också. Konkurrensen med min fot fick katten att känna sig mera stolt och duktig. Det krävdes bara lite uppmärksamhet, i form av en petande fot.

Naturen har sin gång. För katterna är det något instinktivt som inte behöver odlas fram. Men för en tid sedan så dekorerade jag verandan vid verkstaden i Hantverksbyn, Kolmården med lite blommor. Bl.a. så hade jag en slingrig växt som tydligen heter ”Blomman för dagen”. Den slår ihop sina blommor framåt kvällen. Men den har tydligen något avtal med sin arbetsgivare. Den är väl fackligt aktiv på något sätt för den behagar bara blomma nio till fyra. På ”kvällen”, då det ju faktiskt är ljust en bra bit till, efter fyra så har den redan gått och lagt sig, för länge sedan. Eller så är den bara lat. Finns det A-kassa för blommor? Jag menar, om det finns de som vattnar de blommor som inte vill blomma?
Vad jag egentligen undrar är om denna blomma kan fås att övervintra på något vis. Den står nu i en stor kruka. Undran gäller om man ska plantera den på friland eller rent av ta in den, efter att ha planterat om den i en mindre, hanterbar kruka? Eller ska den hamna på blomman-för-dagen-kyrkogården?

En annan växt som jag stötte på i min iver att försöka med konstycket att inte göra någonting är vass. Kan man äta vass? Tanken var att vass, som växer i saltvatten borde smaka ganska – salt. Alltså, det var en fråga om att ta reda på om vass smakar salt, snarare än att använda vass som föda. Missförstå mig rätt. (inte alltid så lätt)
Annonser
 
 

21 svar till “Kan man äta vass?

  1. plockepin

    26 juli 2010 at 09:51

    jahapp….och hur smakade vass nu då? det är ju vad alla undrar nu förstås 😉

     
    • Fjäderlös Tvåfoting

      26 juli 2010 at 11:02

      Ja, men vi får väl prova
      -D

       
      • plockepin

        26 juli 2010 at 21:43

        Vi?? Erbjuder mej plocka, men DU smakar 😉

         
        • Fjäderlös Tvåfoting

          28 juli 2010 at 14:59

          Låter som en utmärkt fördelning. Det var just själva plokandet som bar mig lite emot. Inte lika mycket som själva provsmakandet.
          😀

           
  2. P.K

    26 juli 2010 at 10:53

    Blomman för dagen är ettårig på våra breddgrader.
    ( Bara att slänga på komposten, men man kan ju samla in frön av den om man vill driva upp egna plantor nästa vår.)

    Rotstocken av vass kan ätas, kokt som rå.

    🙂

     
    • Fjäderlös Tvåfoting

      26 juli 2010 at 11:03

      Och vad tusan menas med ”rotstocken”?
      Ska man behöva bada för att få sig ett rejält skrovmål av vass?
      :-/

       
      • P.K

        26 juli 2010 at 13:09

        Jausa..o badet är en bättre upplevelse än rotstocken hursomhelst..

        🙂

         
        • Fjäderlös Tvåfoting

          26 juli 2010 at 16:55

          Men, vad sjutton är rotstocken för något. Tänk på att det är grumligt vatten i Bråviken, så man kan inte simma omkring och leta för mycket.

           
          • P.K

            26 juli 2010 at 21:28

            Det hör man ju på namnet..”rotstock”. Den tjocka rotdelen som finns längst ner på vassen..växer oftast i lera här i mina hemtrakter. Och som lera är vad jag minns att den smakade som rå, kokt var den torr och smakade fortfarande lera..
            Vassbladen kokade vi te på och om jag tolkade grimaserna rätt så var det ingen höjdare.
            Råa vassblad ska man nog inte äta om man inte vill ha sår i munnen..

            Tänk vad man kommer ihåg från barnaårens överlevnadskurser ;))

             
            • Fjäderlös Tvåfoting

              28 juli 2010 at 15:00

              Vass-Te? Jo, men nu börjar det låta genomförbart. Rotstockar hit och dit. Bladen är ju i alla fall över vattenytan.
              🙂

               
  3. Jessi

    26 juli 2010 at 16:01

    Vilka saker du går och funderar på! 🙂 Sötvattensvass ätes gladeligen av vissa hundar iallafall men om dom skulle smaska i sig vass i saltvatten vete fan…

     
    • Fjäderlös Tvåfoting

      26 juli 2010 at 16:56

      De borde dö av saltet. (inte hundarna) Så min gissning är att saltet filtreras någonstans i växten. Kanske i ”rotstocken”. Där borde det i så fall vara ganska salt.

       
  4. Quila o Ronja

    26 juli 2010 at 16:15

    Naturen kan verka bra grym ibland……Den enes bröd, den andres död 😦
    Vass har aldrig stått på min matsedel, (varken söt eller salt)

    Sv. Ja, för sjutton…på med stolpskorna. I träden finns det godsaker.

    /Susanne

     
  5. Anna-Karin Mattsson

    26 juli 2010 at 18:36

    Hejsan Fjäderlös!

    Så kul att du kikade in i min blogg! När det gäller röstningen så är det så klart, utan minsta tvekan, talet ”sex” som gäller. ;))

    Välkommen att rösta! Du får rösta en gång/dygn om du vill, och allra helst med talet ”sex” då, som sagt var. ;)) Så kanske jag vinner, vem vet? Försöka duger. 🙂

    Det var ju kul att du kikade in hos mig för då kom jag att tänka på dig och kikar in här hos dig. Jag kikar in i så många bloggar så ibland glömmer jag bort någon, din var det alldeles för länge sedan jag kikade in i, känner jag. Men, bättre sent än aldrig.

    Jag gillar att du kallar väderleksrapporter för skönlitterära böcker, och att utanför är verkligheten. Visst är det så många gånger. SMHI kan slänga sig i väggen, känns det som ibland. Fast det menar jag ju inte på riktigt, jag är ju snäll, jag. 🙂

    Hos mig är det en vacker kväll ikväll. Nu är vädret typiskt svensk sommar, känner jag. Man kan aldrig veta, det blir som det blir. Och man får släpa runt på en jacka eller kofta hela tiden. Lite tröttsamt, men det får gå. Annars får man flyga iväg någon annanstans, där det är mer stabilt väder.

    Blomman för dagen har jag själv odlat. Det är, precis som du skriver, en kvällstrött blomma. A-kassa för denna blomma känner jag inte till något om. Och jag tror att det är Blomman-för-dagen-kyrkogården som gäller. Jag tror att det här är en ettårig växt. Den har en sagolikt vacker blå färg, tycker jag i alla fall.

    Ha en härlig kväll!

    Kram
    Anna-Karin

     
    • Fjäderlös Tvåfoting

      28 juli 2010 at 14:56

      Inte ska SMHI slänga sig i väggen. Tänk om de missar, då kan jag ju få hela metrologin i skallen. Längre är det ju inte dit, här ifrån.
      🙂

       
    • agath

      28 juli 2010 at 19:01

      Hej Tog detta från Wikipedia,så läs så sewr ni att det finns både ett årig och perenn.
      Blomman för dagen (Ipomoea tricolor) även kallad är en ört i familjen vindeväxter, ursprungligen från tropiska Amerika. Odlas som utplanteringsväxt i Sverige.

      Ettårig eller perenn, klättrande ört, till 3 m. Stjälkarna saknar hår. Bladen är kala, äggrunda, hjärtlika, 4-10 cm långa. Foderbladen är lansettlika, släta vid basen. Blommorna kommer på korta blomställningar i bladvecken. De är trattlika, 6-10 cm i diameter, blekt himmelsblå, grönaktiga eller strimmiga i blått och vitt, med vitt eller blekt gult svalg. De blir oftast mer eller mindre rosa strax innan de vissnar.

      Förväxlas ofta med purpurvinda (I. pupurea) och kejsarvinda (I. nil) , båda dessa arter är dock mer eller mindre håriga

       
  6. agath

    26 juli 2010 at 19:49

    Hej Fjäderlös Tvåfoting!
    Om man kan äta vass,nae jag tror det är vasst
    Så du är tillbaka igen
    Michelle och William har väl fått
    bada rejält i sommar,men sådan värme
    som vi haft.
    Ha det bässt.

     
    • Fjäderlös Tvåfoting

      28 juli 2010 at 14:57

      Vet inte om jag är tillbaka, alltså om jag ver borta. Ifall att jag var det, så är jag nog kanske återfunnen nu.
      😉

       
      • agath

        28 juli 2010 at 18:53

        Hej Fjäderlös Tvåfoting!
        Du är kul du.hoppas din semester varit bra.

        Men det luktade minsann inte gott när han
        sprutade kan jag tala om,och vi som äter så
        mycket potatis i vårt land.
        Ha det bäst.

         
  7. Anna-Karin Mattsson

    28 juli 2010 at 20:44

    Oj, då. Tänkte inte på det. Att SMHI är så nära dig. 🙂

    Fint att du är återfunnen! 🙂

    Kram
    Anna-Karin

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: