RSS

Stockholmare, under bandet, i rulltrappan!

07 Maj

Ineffektivitet som leder till köbildningar irriterar folk då samhället mer och mer stressar dig genom livet. Ju större stad människan har som hemvist, desto mera stressad tycks personen i fråga bli. Inne i Safarieparken så ser man folk i sina bilar som tycks ha förskräckligt bråttom att komma ut ur parken. De kan t.o.m. tuta för att man ska köra fortare. Det hjälper ju naturligtvis inte, det gör ju bara att man kör långsammare

Michelle skulle absolut hoppa på studsmattan, den med snoddarna, eller hur man nu ska uttrycka det då det är några gummiband som gör att man studsar rätt. (tror jag) Det var lite kö, men såg inte ut att vara så mycket. Men, en ensam flicka som står en smula vid sidan av kön, i kamp med Stockholmsföräldrar som är vana att åka under banden i rulltrapporna för att tjäna in en hundradels sekund gör att den lilla flickan blir nedpetad till en plats längre bak i kön. Att det sedan verkar en smula rörigt, samt att bara två av fyra studsmattor är igång, i kombination med att de små barnen har en matta, och de stora en annan så kan detta kanske upplevas som om man kanske borde fylla i sitt testamente, samt ansöka om ålderspension då man står i kön, eller än värre, väntar en bit vid sidan om.

Effektivitet är också om man går till ett ställe, fortsätter rakt fram, för att komma till nästa ställe.
Buffalo Bill, och Biffalo Bull (har inget med Marcus Birro att göra) låter sig ses från den väg man går genom Kolmårdens Djurpark, Gruvstugan. Men det finns även en väg in till dem. Ja, inte in i hagen, utan alltså, lite närmare dem. Men kruxet där är att det är en återvändsgata. Man måste plåga sig tillbaka, förbi de små präriehundarna, runt hagen, förbi de björnar som knappt syns till, och vidare mot järvarna, som tycks ha rymt. Inget som man har tid med, när man har en ledig dag, och vill se svansen på en snöleopard, när den sover sin dagliga sömn. (Daglig, som i att sova hela dagen) Annat vore det om man jobbade, då hade det funnits tid. Men så är det ju, att de som sköter om saker och ting ju faktiskt jobbar, medan besökarna är lediga. Ser du skillnaden i tempo där? Det blir som två motpoler som möts.

Jag hittar hela tiden saker som kan förbättras när jag är i Kolmårdens Djurpark, Gruvstugan. Det kan vara en enkel sak som att ha pålar i bl.a. skelettmuseet, eller en soptunna vid bänkarna som är utanför snöleoparderna. Men det blir inte mera än så. Jag jobbar ju inte där. Och, om jag gjorde det, så skulle jag nog tänka lite långsammare, så det skulle nog inte bli några bra idéer framtänkta.
Vad man ska ha pålar till, i ett skelettmuseum? Jo, som man kan ställa sin kamera på, och ha som stöd, när man fotograferar i mörkret. Så blir det inte, antingen suddiga bilder, eller stora blixtblaffor i bilderna.

Annonser
 
 

4 svar till “Stockholmare, under bandet, i rulltrappan!

  1. Tigris

    07 maj 2010 at 11:24

    No, me no Michelle, me Jane!
    😉

     
  2. Fjäderlös Tvåfoting

    07 maj 2010 at 13:06

    Cheeta?

     
    • Tigris

      07 maj 2010 at 16:24

      … YOU?

       
      • Fjäderlös Tvåfoting

        09 maj 2010 at 13:58

        Alltså, jag är lite utanför här, känns det som, både i artbestämelse, som vad det handlar om, över huvud taget.

         

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: