Att elda i munnen!

Ibland ligger man liksom efter sig själv. Har du märkt av den känslan någon gång. Antingen så har man inte gjort det man skulle ha gjort, eller så ligger man före, i tanken, med vad man ska göra, eller kanske mera, vad man vill göra. Våren är väl ett bra exempel på det. Man ser fram, mot våren, och har ingen som helst lust att leva i nuets vintergrepp. ”Ge mig vår, nu!”
Men, saker och ting kommer när de kommer. Så också våren. Men, hade det inte varit för att jag lovade att vi skulle handla åt Urfotingen, och att Småfotingarna skulle få behålla pengarna från det att de pantade åt henne, så hade jag nog hellre stannat inne hela dagen idag. Lite lagom kallt, lite snö i luften och framförallt, en jäkla tråkig blåst.
Småfotingarna ska spara sina pengar. De ska köpa en extra kontroll, till sitt Nintendo Wii. Vi får se hur det går med det, och när det kan bli av, att de fått ihop så mycket pengar, att de kan köpa en extra kontroll.

Vi var i marmorverkstaden en stund, men inte lika länge som vi brukar vara, när det är lördag. Det blev väl någon halvtimmes tidigare gång.
Under tiden som vi handlade så fick jag ett SMS om att Michelle hade en påse med kläder, som var urvuxna. Ja, inte för Michelle, men för den som haft dem innan. Tack för det. Det passade precis lagom med nya termobrallor, eftersom Michelle hade haft sönder sina, i fredag. ”Det var inte jag” sa hon. ”Vem hade sönder dem då?” Svaret på den frågan förbyttes till ett flinande. Frågan var därmed besvarad.
Eftermiddagen ser alltså ut att bli en period som skiftar mellan att prova kläder, göra deg samt att använda datorn, varannan timma. Detta om man är Småfoting i alla fall. Fast, William lär väl inte prova några kläder. Han kanske kan hjälpa mig med tvätten istället. (Jo, mycket troligt!)

Om du läst här tidigare så hade jag en fråga, om ett glas. Jag undrade vad det var för glas som Michelle drack juice ur. Färgen var rätt, med innehållet var inte det rätta. Det skulle alltså vara gult. Det är inte riktigt sant, för det gula ska svärtas ner, samt blandas vitt i. Det var helt enkelt ett glas att ha ”Hot Shot” i. Galliano, siktat med kaffe, samt grädde på toppen. Hängde du med? Detta var ju en populär drink för 10-15 år sedan, men har nog fallit en del i glömska.

Jag minns föresten hur vi drack något som jag tror hette Sambuko, med reservation för en ev. felstavning. Vi fick det på Restaurang Sjöstugan. Man tog det, samt höll det i munnen, medan servitören tände på – i munnen. Det värmde till, när man snabbt som attan svalde det hela. Kul, men kanske inte så genomtänkt. I alla fall, detta var i samma veva som ”Hot Shots” var populära.