I den bakre raden, hos Polisens manskör!

Tordagens snöskottning satte ju sina spår. Ja alltså, inte bara de gångar som blev skottade, och som väl snart snöar igen, vilket leder till ny snöskottning. Nej, jag blev ju förkyld på kuppen.
Vad gör man då, när ens hals får rösten att låta som valda delar av Polisens manskör, den bakre raden? Jo, man går ut på isen, på Bråviken, och fotograferar lite, samt, halvt samtala, halvt intervjuar de stackare som stått där ett tag, utan att få mer någon, eller några strömmingspinnar.

Inte så smart kanske, att ge sig ut i kyla och blåst, när man har en förkylning i kroppen. Men, William och jag tog en tur, medan Michelle ”höll ställningarna” i verkstaden. Vi kunde liksom inte låta bli. Vi behövde lite luft, samt lite bilder, utifrån isen, inte bara inifrån land. Ja, okej då, det var jag som behövde bilderna. Men luft, det behöver vi väl alla? Det var ingen dimma denna dag, denna lördag. Det var ganska behagligt väder, tills vi kom ut på isen. Fan, det blåser ju där. Och det blåser ju kallt. Hur kan folk sitta där, timme ut, och timme in, dag efter dag, för några strömmingar? De kanske är bättre klädda än jag över, det är ju möjligt. Men, de rör sig ju inte något. På det sätter håller de ju inte värmen. Okej, det var kanske en orättvist negativ syn på det hela. Men, det var en början, på en aktiv dag. En dag som skulle ägnas åt vila. Vad var det som gick snett där?

Det blev en himla massa bak denna dag. Det skedd, för den som tappat hjärnan, efter att vi gått bort, från isen, och efter att vi hade handlat, samt slängt lite skit, på den återvinningsstation som numera finns i trakterna, närmare bestämt i Strömsfors. Michelle tog lite juice. Jag frågade om hon ville ha det i ett lite speciellt glas. Och det ville hon ju, förstås. Detta glas är annars till något helt annat. Kan du se vad det är för glas, och vad man ska ha det till, egentligen?