Se upp för muffins-ficktjuvar!

William tyckte en gång, för några år sedan att vi skulle köpa en bok till Urfotingen. En bok med 500 recept på olika sorters muffins.
Nu har väl inte Urfotingen något emot muffins, men 500 sorter kanske är i mesta laget. Samtidigt så behöver man ju inte baka alla sorterna. För, bakar man en sort i veckan så får man ju faktiskt hålla på knappt fem år.

När nu William var på ett av sina många besök hos Urfotingen så passade han på att låna hem boken med alla recepten på muffins i. Han skulle baka något ur den tänkte han.
Jag föreslog att vi skulle försöka få tag i teflonplåtar, sådana som är till för muffins. Det brukar vara formar för sex, nio eller tolv muffins, beroende på hur stora de är.
Och i vår jakt på dessa muffins-plåtar så hittade vi istället formar gjorda i silikon. Och, med tanke på att vi inte var bundna vid tanken att göra muffins i teflon så fick det istället bli silikon.

William bakade en dag när jag och Urfotingen var i marmorverkstaden. Han kom sedan ner med sina muffins. Lite experimenterande med sirap gjorde att det blev lite karamell- eller om det var kolasmak. Det fungerade riktigt bra.

Märkligt nog så hade de 16 muffins som bakades blivit 12 när han kom ner till hantverksbyn där vi väntade. Det måste ha varit muffinsficktjuvar längs vägen.
Hur som helst så blev det en god fika. Kaffet förgylldes med muffins, bakade av William.