Vi var en sväng till Kolmårdens kulturella centrum, Sandviken igår förmiddag. Ja, vi var alltså i Hantverksbyn, i marmorverkstaden förstås. Föga överraskande.
Michelle hade en lite rastlös period. Jag kände mig manad att ge henne en idé. Idéen bestod av att hon skulle gå ner till stranden och försöka hitta något att måla. Detta blev en succé även om det kanske inte var så mycket från stranden som målades.
Hon hade med sig någon sten av något slag, i övrigt så bestod hennes grundmaterial av saker från och runt verkstaden i hantverksbyn. Bland annat så blev det en fin tavla av en marmorskiva.
Under tiden som Michelle målade så var där en bekant som passade på att låna lite tryckluft till att laga tvenne punkteringar på ett par cyklar. Själv gjorde jag väl inte särskilt mycket mer än att fotografera, både vid verkstaden men även på Sandviksbryggan.
När det gäller Sandviksbryggan så har jag en idé om en lite spektakulär sak. Denna ska få gå lite i hjärnans beredare och kanske bli realitet i höst. En annan idé, rörande Kolmårdens enda rondell kom i morse. Den är allt lite knepigare, men med alla duktiga människor i Hantverksbyn så borde det kunna gå att lösas. Och tyvärr så faller nog många bra idéer på eventuella kostnader. Detta är lite synd. Men, idéer finns kvar, så länge huvudet fungerar något så när normalt.
Man kan tro att det är guld som glimmar i solskenet. Men det är väl egentligen koppar. För när vi valde färg senast så ville först Michelle ha guldfärg. Men, till sist så ansåg vi att koppar var en roligare färg. Vi köper för det mesta, när vi köper färg endast en eller två färger åt gången. Vi har väl sex-sju sorter hittills. För, man kan knappast köpa allt på en gång. Då blir det en dyr lek. För det ska det vara. Lek. Och det får man säga, att när man får en sprayburk i handen så kommer barnet kladdglädje även till den vuxnes sinnen. Det är roligt att kladda med färg.
Har man inte inspiration till att veta vad man ska göra så ska man nog börja ändå. Det kommer snart. Man hittar snart något som man anser vara värt att fortsätta med. Man låter det hela växa fram.
Fjäderlös Tvåfoting
