William fick ta över, jag behövde ju hämta snuset!

Vad gör man inte om man märker att man har sitt snus i ett annat rum än det man råkar befinna sig i? Jo, antingen så ser man till att ha snus i alla rum, eller så förflyttar man sig till ett rum med snus. Enkelt, inte sant?

Men, om man nu råkar slipa lite marmor samtidigt som man behöver snuset, som alltså befinner sig i ett annat rum då? Jo, då säger man till någon att ta över förstås, och går sedan och hämtar sitt snus. Enkelt va?

Jag hamnade i den situationen härom dagen. Jag sa till William att ta över slipandet medan jag fick och hämtade mitt snus.
”Ska jag?”
”Ja, det är bara att se till att det rör sig hela tiden, så att det inte slipas på samma ställe. Kör lite fram och tillbaka så kommer jag snart.”
Vänligt nog så fällde jag upp stänkskyddet medan han slipade. Fast, det kanske jag borde ha gjort direkt. Det är lätt hänt att bli nedstänkt nämligen.
Marmorbiten skulle slipas och sedan bli till en gravsten. Allt fungerade bra och William skötte det hela galant, även om han nog var tveksam till det hela. Han hade ju aldrig gjort detta tidigare. Och, några längre instruktioner blev det ju inte heller.

 

Honorna äter bröd, hannarna dricker öl!

Det var ett tag sedan nu, som de två änderna som varit och ätit bröd hos oss var i Hantverksbyn, Kolmården. De verkade inte få till det ordentligt. Det verkade inte bli några ungar. De andra änderna hade redan ungar. Dessa ungar är nog de som simmar omkring vid sandviksbryggan nu och som vuxit till att bli aningen mindre än deras föräldrar. De är fortfarande lite “ulliga” och har inte de blänkande fjädrar som en vuxen and har.

Honorna tycks ta hand om ungarna. Och, med tanke på närheten till Restaurang Sjöstugan så förstår man var hannarna håller hus. Medan honor och ungar sommar runt bland turister och ortsbor för att få sig en liten brödbit så sitter hannarna på Sjöstugan och dricker öl. Det är nog därför som en and har en lite vinglig gång. Den är helt enkelt “sne´man”.

Det verkar annars som om sommaren har gått hårt åt ändernas ungar. De förefaller inte var alika många till antalet som andra år. Detta är ett intryck, baserat på allt annat än fakta. En känsla.
Och, hur det har gått för stor-skraken och alla dess ungar som brukar bli färre och färre ju längre sommaren går vet jag inte. Den har jag inte sett på ett tag. Men, en och annan unge lär väl kunna ha överlevt, även för den arten.

 

 

Hyresgästen gillade nog inte servicen på morgonen!

Härom dagen så hade jag nattlig gäst i verkstaden. Jag hade märkt vid något tillfälle att ett par häng-krukor, så kallade “hängtaskar”, lokalt uttryckt hade flyttats. Jag märkte det för att de helt enkelt låg i vägen. Jag antog att det var Michelle och hennes kompisar som farit lite väl hastigt fram. Ett inte helt ogrundat antagande. Men, på den tidigare delen av arbetsdagen så upptäckte jag att det låg något i e av de omkullvälta krukorna. En igelkott.
Den hade gått in dagen innan och helt enkelt hittat ett ställe att sova sin skönhetssömn på . Den sov så fridfullt. Andades tungt.

Igelkotten gillade inte att bli väkt. Den drog ihop sig och fällde ut alla sina vassa taggar. Jag förste dock ut den med hjälp av mina fötter. Lite brutalt kanske för den som nyss drömde om feta sniglar och härligt saftiga maskar.
När den kom ut i gräset så lät den sig villigt fotograferas. Ända tills att en av de studerande tog fram sin Iphone. Igelkotten sprang genast och gömde sig. Den gillade inte Apple. Den blev livrädd för att hamna i Apples klor. Så, skrämd av den hemska produkten så gömde den sig i ett litet snår.

Lite senare så hade den gått och lagt sig igen. Den hittade en viloplats i en av mina presenningar som jag hade ute på altanen. Och, dagen därpå så fanns det endast rester av några sniglar kvar. Dessa hade kommit lite för nära och fått tjänstgöra som frukost för den nyvaknade igelkotten.
Denna igelkott brukar ses i omgivningarna ibland. Men den har tidigare inte spenderat någon natt inne i marmorverkstaden. Kanske den gillade det och kommer tillbaka. Fast, den kanske hade lite invändningar mot servicen på detta hotell.

 

 

Tobaken börjar se ut som snus!

Det blev ju förstås inte som jag hade tänkt mig. Inte kunde jag låta bli att fortsätta med snustillverkningen direkt. Nu blir det att gå upp tidigt, om de tolv timmarna i ugnen inte ska bli mera än tolv timmar. Det hela är nu inne igen. Man, fy vilka ånger det blev. Det hela har gått över från tobaksbrunt till snussvart. Det luktar inte så mycket tobak, mera som snus. Det verkar kunna bli något åt snus-hållet.

När man nu vispade det hela igen, och blandade i någon skum påse så var det som att vispa en sås med fyra habaneros i. Sådana påträngande ångor har jag inte stött på sedan jag försökte köra ett gäng habaneros i ett kärl, med en stavmixer. Men, ångorna hade en igenkänd doft. Detta var ta mig fan snus.

Återkommer med morgonens övningar och dess resultat.

 

 

Jag gör mitt eget snus! (hjälp!)

Just nu är jag i slutfasen av den första delen i mitt projekt att försöka göra mitt eget snus. Detta, om det fungerar skulle bli ett betydligt billigare alternativ till att köpa snuset. Jag har aldrig gjort det tidigare så om det inte blir hundra procent som det ska nu så hoppas jag i alla fall att det ska bli användbart på något vis.
Jag började igår med att blanda i en påse salt i varmt vatten. Därefter så skulle ett kilo rå-tobak ner i samma balja. Här är det tydligen bra om kärlet är rätt så stort. Det märkte jag när jag sedan skulle vispa det hela. Det ska nämligen blandas med en elvisp. På så sätt så får man inte bara tobak i sitt snus, man får hela köket fullt av samma vara. Ett bra alternativ till olika fruktdofter i rengöringsmedlen. För tobaken doftar en del då den sprids för vinden inne i ett kök.

 

Blandningen ska nu vara i ugnen. I 24 timmar ska den vara med ca. 90 graders värme. Detta är inte det lättaste, att få till den temperaturen. Det står att det ska vara 90 grader men får inte överstiga 95. Och, eftersom att min ugn, har jag nu märkt är lite ålderstigen så blev detta lite svårt. Det visade sig att ugnen slår på 10 grader från lägsta till högsta gradantal innan den slår ifrån eller på. Jag mätte med min termometer och fick det till att den vände nedåt vid 93 grader. Detta innebar att den gick ner till 83 grader varje gång den hade slagit av. Men,d et är nog bättre att det är lite för kallt ibland än att det är för varmt. Vattnet ska väl, om jag har förstått det hela rätt inte ångas bort. För, ett kilo tobak och en liter vatten blir 2 kg. Sedan tillkommer det några skumma påsar som väl gör att det sammanlagt blir det utlovade 2,5 kg färdigt snus. Ja, minus de tre kilo som fanns på diskbänken efter att det hade blandats med elvisp förstås.

Nu har det alltså snart gått 24 timmar. Jag tänkte vänta lite med att göra nästa steg, för den innefattar ytterligare 12 timmar i ugnen. Och, om man börjar med det lite för tidigt, så får man gå upp mitt i natten. Det har jag ingen lust med, inte om jag inte vaknar ändå. Och, man kan ju tänka sig att man sover över det hela. Hur går det då?

Så, vid 20:30 så ska, om bussen är i tid William hämtas i Norrköping. Han har varit hos sin mormor och morfar, även om han i och för sig mest varit hos sina kusiner och sin moster. (Mosterfoting, hur låter det?)
Nåja, efter detta så tänkte jag ge mig på nästa steg. Då blir de tolv timmarna klara medan det är dag. Så, i morgon vet vi bättre hur det gick.

Det följde med två fyrkantiga burkar. Dessa ska fyllas med massan och ställas in i ugnen. De ska tåla upp till 120 grader. Så, när de börjar smälta så vet man att man har för varmt. Praktiskt va?

 

 

 

Släng mygg-stiften, nu ska myggen bekämpas preventivt!

Det fungerar tydligen inte så bra att bekämpa myggen med vanligt myggmedel. Man går nu andra vägar för att på lång sikt minska dess population.
Detta på minner mig om hur knepigt det måste vara att artbestämma pungräkan som de ju har hittat i Yxnaren. Men, det kanske är lättare än en mygg-gynekologs placering av en “myggspiral”