Fjäderlös Tvåfoting

Är det någon mera än jag som har blommor som blommar, och som står ute?

Idag blev det ett nytt inlägg på bloggen Tätortssafarie Skåne. Det handlade om en tätort i Vellinge Kommun. Det var kanske lite svårt att inte blanda in den senaste tidens nyhetsflöden från just den orten, och dess flyktingpolitik.
Det skulle kanske handla mera om själva orten, men det blev liksom inte så. Ibland så kör man liksom fel. Vägen svänger, med ratten styr inte hjulen i rätt rikting.

Foto: Fjäderlös Tvåfoting

Vi tände annars ett slus tidigare. Det var något som man ska göra, och som förväntas att vi gör. Skulle jag vara själv hemma så hade jag kanske inte gjort det.
Igår kväll hade jag så ont i huvudet att jag, inte bara somnade tidigt på kvällen en stund utan jag orkade inte fixa med alla ljusstakar och sådant som hör advent till. Men det kanske vi kan göra idag istället. Det kanske är sviter av influensan som gör sig gällande, eller bara ett sätt för kroppen att tala om att den vill vila lite. Hur som helst så är det en del städning och tvätt som blivit lite eftersatt i organisationen efter våra sjukdommar. Men dessa ska nu snart vara i fas. Bara jag lär mig att trycka på rätt knapp på tvättmaskinen. Jag satte nämligen på en långtidstvätt när jag skulle ha en snabbtvätt. Man blir lite irriterad just då, men det går äver när man inser sig sårbar, av en jävla tvättmaskin.

Träljusstake är inget bra. Men William vann den på lotteri i somras. Vi får tända den under begränsad tid, under uppsikt, samt på yttersta nödvändighetsnivå.

(Fjäderlös Tvåfoting, direkt från mobilen, via MMS)

…inte ett jävla dugg!
Jag har bränt tre proppar nu. Det är kortis i skarvsladden. Nu skiter jag i det här!

(Fjäderlös Tvåfoting, direkt via MMS från mobilen)

En bekant från bridgeklubben kom förbi verkstaden med ett schackspel till William. De spelar en del schack i skolan. T.o.m. på lektionstid.

(Fjäderlös Tvåfoting, direkt från mobilen, via MMS)

Jag hade fyra elektriska ljusstakar. Det blev två kvar efter att jag hade möblerat om alla jävla lampor som fungerade, eller inte fungerade. Till stjärnan hade jag en ny lampa, för den gamla var ju förstås trasig.
Michelle for iväg hem till några kompisar, så rästen av ”julskyltningen” får väl vänta tills imorgon.

(Fjäderlös Tvåfoting, direkt från mobilen, via MMS)

Ju sämre jag sköter mina kaktusar, ju mera blommar de tydligen! Konstiga växter!

(Fjäderlös Tvåfoting, direkt från mobilen, via MMS)

Det blev lite annolunda. Kan man göra så? Fungerar det?
Nya modeller uppstår när man minst anar det.

(Fjäderlös Tvåfoting, direkt från mobilen, via MMS)

Nu var det kanske inte just denna stake som man ville se, men det är den som står – på bordet, just nu.
Ibland så gör man ljusstakar med lite udda mått. När sedan någon ringer, som har köpt en sådan, och vill ha en likadan så blir det gärna missförstånd.
Den önskade dokumentationen om staken gällde morgondagens på….äh, uppsättande av adventsstaken, i verkstaden.

(Fjäderlös Tvåfoting, direkt från mobilen, via MMS)

Det var visst en hård gympa igår. William har träningsvärk.
Under tiden, inne i Kolmårdens Djurpark: en noshörning födde en unge, på 70 kg. Det kanske flera som är lite slitna idag?

(Fjäderlös Tvåfoting, direkt från mobilen, via MMS)

Ikväll var Michelle och jag på bokbinderi. Hon band in en liten bok med tre små historier om Malcolm Dahlman. Det kanske man får anledning att återkomma till, så det säkert blir flera, både exemplar som nya upplagor.
Michelle for annars upp först i morse. Det var resultatet av ett utvecklingssamtal som vi hade igår, på skolan. Hoppas att det håller i sig. För visst vore det väl bäst om jag var den som gick upp sist?

Det gick annars hyfsat att jobba även om jag inte vågade mig på det mest ansträngande, med tanke på vad som hände igår, då influensan gjorde sig påmind om att den ännu är kvar i grannskapet.
Lite samtal med folk var också, i slutänden bra samtal. Jag hade glömt att ta med mig ett par av mina böcker om Edman, Dahlman & Jonsson som en bekant ville låna, för att läsa. Men dessa har jag nu lagt fram, så att jag får med mig dem i morgon.

Nu måste jag lägga mig i sängen. Man vill ju inte försova sig, om Småfotingarna kommer upp tidigt. Jag ska läsa lite i de två böckerna om origami, som Michelle och jag lånade på biblioteket igår. Den ena är en jul-origami-bok. Det är i princip en bok, enbart om ”hjärtkorgar”. Jag visst inte att det fann så in i helvete med olika varianter på dessa.
Vi får se vad det kan bli av det hela.

Fjäderlös Tvåfoting

.

Idag gav jag mig på att kila lite sten. Man borrar hål, sätter i en kil och drämmer till. (akta tummarna)
Det blir en del fysiskt krävande arbete. Min kropp var inte redo för det efter influensan. Jag fick avbryta.
Efter 11 så ska jag hämta Urfotingen vid Vårdcentralen. Problemet är att det är en busslast med folk på gång, vid samma tid. Vem, eller vilka ska jag låta vänta?

(Fjäderlös Tvåfoting, direkt från mobilen, via MMS)

”Åtskiljda tvillingar i fin form”

Så var rubriken på ett nyhetsflöde som jag möttes av nu på morgonen via RSS-Feed.
Aha, tänkte jag. Har en av bröderna Sedin bytt klubb i NHL? Det brukar ju vara en rubrik om någon, eller båda varannan morgon. Ena dagen så handlar det om dem, den andra dagen om Detroit och framför allt Henrik Zetterberg.
”Bröderna Sedin stod tillsammans för två mål och två assists” brukar det ju heta. Den ena brodern passade till den andres mål, och tvärt om. ”Trots detta så förlorade Vancouver med 8-2″. Precis som om det var det mest konstiga i världen. ”Hur kan ett lag förlora, när en eller flera svenska gör mål?” 
Men rubriken handlade visst om några separerade siamesiska tvillingar som tydligen figurerat som någon mänslig ”Nelson-historia” i media.

Jag spelade bridge igår kväll. Trots detta så kom vi bara fyra.
Jag blev väldigt varm under kvällen. Det kändes som förra måndagen. Ja, inte på så vis att jag hade lite svårt för att inse verkligheten, i tid och rum. Nej, jag menar att, för en vecka sedan, förra måndagen så kände jag i kroppen så där som man gör ibland, innan en sjukdom bryter ut. Så kändes det igår också, fast värre. Varm, i ansiktet. Lite konstig i halsen. Inte ont, inte hes, men lite så där så att man vet, att morgon bitti så har jag ont i halsen.
Man kunde inte låta bli att fundera på om man nu hade influensa nummer två. Alltså, det finns tre olika influensor som figurerar i vår molekylbyteshandel just nu. Vi har den s.k. svininfluensan, som väl inte behöver någon närmare presentation vid det här laget. Sedan har vi den vanliga ”Säsongsinfluensan” som tydligen kommer som vanligt i år. Svininfluensan är alltså inte någon säsongsinfluensa. Vi dubblerar alltså i år, med influensor. Dessa två influensor går alltså inte att veta, vilken av dem som man har. Men den tredje influensan märker man nog vad det är. Maginfluensan.
Vi hade ju alltså en av dessa tre förra veckan. Och det var inte maginfluensa. Förhoppningsvis så är det inget nytt utbrott på gång inom familjen. Förhoppningsvis så är detta bara efterdyningar av förra veckans influensa.

Smittskyddsinstitutet i samverkan med sjukvården tycks inte vara ett dugg intresserade av att kartlägga svininfluensan. Jag anser att de skulle ta stickprover bland de sjuka barnen i skolar som de som William och Michelle går i. I Williams klass var de sju stycken förra tisdagen. Michelles klass hade sex elever i fredags. Och med några få prover så skulle man med en ganska stor säkerhet kunna avgöra hur en hel skola hade drabbats, eller inte drabbats av svininfluensan. Detta är alltså i samma veva som de allmänna vaccinationerna står inför dörren. Allmänna vaccinationer som skjuts upp, för att det inte finns tillräckligt med vaccin. Här skulle man alltså kunna beta av en stor del av kön, om det visade sig vara svininfluensan som gick i klassen. 25 elever i tre klasser gånger tio årskullar. Lägg till två föräldrar. Det blir 2250 personer, bortsett från det faktum att en del av eleverna faktiskt råkar ha samma föräldrar. Men säg att det är 1500 personer. 3/4 av klasserna drabbas. vi hamnar då på något i stil med 1000 personer, som alltså inte behöver vaccinera sig, då de redan har smittats. Man kan då fördela om dessa vaccin, till de ställen där det inte har brutit ut.

Men om det inte är svininfluensan då?
Ja, då är det ju inte någon panik. Och framför allt, man kan INFORMERA allmänheten om det, så att det inte bli onödiga spekulationer, som leder till obefogad oro.
En stor del av att kartlägga sjukdomarnas spridning är ju att kunna fördela vaccinen där de gör mest nytta, samt att kunna informera allmänheten om vad det är de hamnat i för smitta. Är det svininfluensa så vill ju allmänheten veta det också. För, det kanske redan finns stickprover på ovan onämnda skolor. Och då är det ju ännu värre. För då har man information som man inte använder sig av. För det har inte kommit fram någon information om ifall det förekommit någon svininfluensa på Småfotingarnas skolor. Ingen information alls, vare sig bekräftande eller förnekande information.

…arbete.
En porttelefon, infälld i kolmårdsmarmor.

(Fjäderlös Tvåfoting, direkt från mobilen, via MMS)

Jo, man drar ner hela jävla armaturen!

(Fjäderlös Tvåfoting, direkt från mobilen, via MMS)

Av någon knäpp anledning så har man instalerat några handblåsta rör, istället för lysrör i marmorverkstaden. För att lossa dessa så tar man tag i mitten, och drar ut dem.
Men, vad händer om de sitter lite fast, och att det är nå’n jävla cykelreperatör som har monterat skiten? (svar kommer, om en liten stund)

(Fjäderlös Tvåfoting, direkt från mobilen, via MMS)

Michelle behövde lite klister. Ja, hon tyckte sig behöva mycket, men det var ändå klistret somvar det viktiga, för dagens uppgift. Jag trodde att det var en läxa men det var visst en frivillg uppgift.
I alla fall, så for vi in till Jula, till att börja med. Jag ville se om det fanns skär-underlägg, eller vad det nu må heta. Men det fanns inte där. Det finns nog bara till företagspriser, på ställen som Kontorsbutiken, eller Kontorab. Så, det får vänta.
Vi kollade äve på Bauhaus, med de hade inte heller det vi skulle ha.
Michelle köpte sitt klister på Rusta. Hon ville även ha en hel del andra saker där, men fick näja sig medett par dekorationer till ljusprydnad, inspirerat av Cayennes ljusstake. Vi får se vad det kan bli av detta.

På vägen hem så ville Michelle ha korv, och läsk. Jag ville hem. Jag kände hur febern kom smygande tillbaka. Jag skulle ha nöjt mig med att åka till Krokek och handlat snus. Korven, och läsken blev till mjukglass. Snuset blev till – snus!

Väl hemma så var det skönt att få vila sig lite i soffan igen. Jag passade på att kolla igenom TV-tablåerna för att det nig skulle bli en lugn kväll framför TV:n. Men fan vad uselt det var ikväll. Polisskolan 4 var den mest sevärda filmen!! Hur kan det bli så illa?

Jag vill därför passa på att slå ett slag för Koijikis samanställning av bloggar som fått nytt liv utanför Passagen. Det finns t.o.m. några länkar dit också. En utmärkt startsida i din Internet Explorer. Bloggbanken!
På Bloggbanken har nu även bloggen Småfotingarna kommit med. Och, samanträffandevis så har jag ett nytt inlägg där.

Oxåkersbrottet, Kolmårsskogen

Vi har tagit oss ut. Hoppas att vi orkar.

(Fjäderlös Tvåfoting, direkt från mobilen, via MMS)

Det känns lite konstigt idag.
Det känns konstigt att besväras av att solen lyser rakt in genom fönstret samtidigt som den står lågt nog att tränga in betydligt längre än på sommaren.
Det känns lite konstigt att inte kunna gå ut en sväng, istället för att besväras av att solen tränger in, och ger bländande reflektioner.
Det känns lite konstigt att må hyfsat bra, men veta att om man går ut så kommer krafterna att sina rätt så fort, och febern kan återkomma.
Det känns lite konstigt att ha skidtävlingar på TV, samtidigt som solen tränger in genom fönstret ocg ger reflektioner som stör bilden.
Det känns lite konstigt att behöva fundera en extra gång på när jag ska dra mig mot Krokeks samhälle för att köpa lite snus.

Det känns konstigt på något vis!

Inatt var det jobbigt. Jag badade i svett ett tag. Hade frossa ett tag, för att åter falla ner i feberns flod igen. Skillnaden mot igår vara att, när jag vaknade så kunde jag käka lite Ipren. Det hade jag inga igår.

Tack vare mina tabletter så går det liksom, upp och ner. Ibland känns det riktigt bra.
Jag hade i alla fall en smula problem med att komma iväg i morse. Jag skjutssade nämligen William till skolan. Han var så pass bra igår att vi kom överrens om att han skulle gå idag. Han hostar ju fortfarande, men febern är borta. Så, det var nog lika bra att bromsen var trasig på cykeln. Det kanske inte hade varit bra om han hade cyklat, med tanke på sin hosta.

Michelle sov länge i morse. Hon har fortfarnde ingen röst. Lite skönt faktiskt. (oupps!) Hon skriver på en lapp när hon vill ”prata”. Bra stavningsträning.

Jag fick nu lite tid i upprätt ställning. Det blev lite bloggande av detta. Ett inlägg bl.a. på Småfotingarnas blog