Fjäderlös Tvåfoting

Alltså, vem är den där Jerry, och när var han här?

Alltså, nu blev det ju egentligen lite fel. Det var inte meningen att detta skulle bli en ohälsoblog, så til vida att det tävlades om vem som var osundast. Men, man rycktes väl med av att det blev något som man kunde leva upp till.

Det blev ingen promenad till kyrkogården ikväll. Det blev lite telefonsamtal, lite mat och ett och annat jagande av katt. Ja, jag vet inte vad det är med dem idag. De är som tusan med att hoppa upp på bordet. Och ändå så har de fått mat. Men, det kanske är det faktum att jag hade räkor på min pizza som får dem att gå i taket. I alla fall halvvägs till taket. (på bordet. Kul va?)

Jag ville inte äventyra min hals med att gå till kyrkogården. Konstigt nog så blir det alltid lite kallare, just denna dag, varje år. Och, med tanke på att jag redan har varit på kyrkogården så får det vara, för den här gången.
Imorgon så ska jag hämta Småfotingarna. Jag får se hur jag lägger upp dagen. Det finns olika vägar att gå där. En väg är att ta en lång väg, via Östra Ryd. Det kunde vara trevligt, med lite kaffe och någon macka med som fika. (Ja, Östra Ryd är en tätort. Hur kunde du gissa det?)

Ohälsotalet på Passagen, alltså det tal som gör att folk kräks över alla hälsobloggar ser ut att skörda nya offer. Ytterligare folk är på väg att lämna denna blogportal. (varför heter det så?)
Frågan är ju då bara, vad är det man vill ha för bloggar. Vad saknas det för bloggar på Passagen? Jag vet att Kaldorf Rackethage finns där. Det borde, om han får säga det själv räcka. Men, å andra sidan så verkar han också vara på väg bort, med sina två, eller är det tre inlägg. Den omobbara Kaldorf Rackethage. Har du läst hans blog?
Han är annars mest en röst i kommentarernas värld. Han styr upp oredorna. Han bringar ordning i kaos. Han står inte med en revolver mot min tinning, medan jag skriver detta. Han är den riktiga Maria!
Jungfru, Magdalena och alla andra Marior, i en och samma person.

(så, får jag gå nu?)

Alla ohälsors dag

(Direkt, via MMS)

…lite pizza!

Ölkorven är inhandlad. Ohälsotalet stiger!

Jag skjutsade Urfotingen till affären. Sedan åkte jag tillbaka till jobbet. Men ag tänkte, att efterso jag är ute och åker så kunde jag ju fara förbi kyrkogården och lägga dit de kransar som jag fixade igår eftermiddag. Jag passade även på att åka hem med lite äpplen till en tant som skulle ha dessa, av Urfotingen. Det fanns ingen anledning att åka runt med dessa saker en gång till. Jag kunde lika gärna göra det på en gång. Och, om andan faller på så kanske, kanske det blir en promenad när det mörknat, till kyrkogården. Men denna gången tror jag att jag skippar stativet. Det är av någon form av kolfiber. Och kolfiber blir svinkallt när det närmas sig nollan i luftens temperatur. Jag vet inte om det ska vara så. Men det är i alla fall så.

Lite samtal med folk blev det också. Någon hälsade på kyrkogården. En annan stannade och pratade utanför verkstaden. Tanten som skulle få äpplena pratade lite. Man har varit tämligen social, på en timme. Denna timme räcker en bit.

Vad det gäller ohälsobloggen så kan den ordnas. Men inte på Passagen. Om det inte finns någon som har, 1) ett ledigt mobilnummer som de kan skicka aktiveringskoden till, eller 2) någon som har en befintlig blog, på Passagen som inte används.
I annat fall så får det bli en Ohälsoblogg på WordPress. Men det kanske inte blir lika roligt. Frågan kan komma att bordläggas.

Hur som helst. Det märks att man glömt att äta idag. Hur man märker det? Jo, man är hungrig förstås. Vad trodde du? Snabbaveckling av överfllödiga kilon? Knappast!

Igår kväll tänkte jag skriva lite och göra ett avslut med andra kvartalet, för Edman, Dahlman och Jonsson. De firar midsommar. Men det var svårt att få fram något midsommarrelaterat när det var på väg att bli nattfrost och katterna ville sitta i knäet.

Idag försöker jag att jobba lite. Kanske en och, eller annan ljusstake. Alltid något, en dag som denna, en onödig helgdag som bara ställer till besvär.
Att jag skriver så beror på att jag var på väg till Norrköping igår, mellan 14:00 och 15:00. Jag hade gott om tid innan de stängde på banken, på Nordea.
En kvinna ringde som hade beställt en renovering. Hon ville komma idag, och hämta sina renoverade mortlar. ”Vi ska på högmässan i Krokeks Kyrka klockan 11:00. Vi kan väl komma innan då, efter klockan 10:00. Har du öppet då?”
”Ja, visst, det är ju lördag, och jag är hemma. Klart att det är öppet. Men det är ju lördag imorgon, högmässan är väl på söndag”
”Det är helgdag imorgon. Röd dag”

Då gick det upp för mig. De stängde säkert klockan 13:00 på banken. Skit!
Jag ringde Urfotingen och bad henne att ta reda på nummret till Nordea och ringa för att kolla. Mycket riktigt. Och jag funderade på vad det var för vits med att ha öppet över huvud taget, om de mer eller mindre bara var där för att öppna, och sedan stänga igen.

Men det är väl så. De har som sämst bemanning när folk har som mest tid att gå dit. Folk går till banken på lunchrasten. Samma tid som personalen tar lunch och det endast är en eller ett par kassor öppna. Denna ”klämdag” kunde de väl ha extra öppet istället.Detta är ju en dag som folk verkligen har tid att gå dit. Nej, då stänger de tidigare istället!

Skit var det med det i alla fall.
Jag fick göra lite andra ärenden istället. Och jag slapp att ta mig in i Centrum av Norrköping. Jag kunde stanna i utkanten, vid köpcentrumet Ingelsta.

Ave!

Med tanke på den senaste tidens ökningar av antalet hälsobloggar (som låg lite lågt under hatbloggkampanjen) så finns det idéer om en ny, osund blog. Och eftersom jag aldrig testat att ha en omröstning här förut så tyckte jag att det var läge för en sådan.
Observera att det går att vara flera om en och samma blog, på WordPress.

Blev den här stöten till morteln som jag gjorde lite konstig? Jag var tvungen att ta in den lite i ”midjan”. En perfekt stöt till GI-mat och annat hälsovådligt!
En hälsomortel, helt enkelt!

(Fjäderlös Tvåfoting, direkt från mobilen, via MMS)

Det tar ett tag att komma till rätta med en ny blog. Framförallt om den nya bloggen är multipel.

Men nu har jag i alla fall fått ordning på bloggen med inlägg om Geocaching. Det är, för den som inget vet en typ av skattjakt, med GPS. Det finns skatter över hela jordklotet. Jag talade bl.a. med en skattletare som var här i somras. han hade gömt en skatt på Svalbard när han var där och kollade på fröbanken där.

Undrar om alla typer av säd finns bevarad där? Ja, den som vill får spekulera fritt i vad som kan tänkas menas med den frågan.

Jag har i alla fall ett nytt inlägg, om hur vi gjorde egna skatter, hemma vid köksbordet, för den som är intresserad av att läsa om det.
http://geocachingkolmarden.wordpress.com/
Övriga inlägg där, förutom det nya inlägget är från min gamla blog på Passagen.

Om fågeln kan jag annars rapportera — intet!
Jag vet faktiskt inte var den tog vägen. Den måste väl ha flugit ut, när jag inte såg det. Men den flög åt andra hållet. Jag borde ha sett det i så fall.
Men, är det någon som ser en dammig talgoxe ute i naturen, som svär över en idiot somstängt in den tillsammans med svettiga arbetskläder och ett par gamla gummistövlar så sg till. Så vet jag att den kom ut.

Fjäderlös Tvåfoting

Just nu binder jag en bok. Inte lätt, när man inte har en aning om hur man gör. Men, jag lär mig.

(F.T. direkt via MMS)

Med risk för att detta blir någon tråkig dagboksblog, med åsiktsbegär så tänker jag bara tala om att jag är förkyld, idag också. Men det är, likt igår inte så farligt. Det bryter liksom inte ut. Men det kommer väl så småningom, som gumman sa till gubben.

Jag fick till min fasa se att Maria Moberg är värre än vanligt. Hennes predikningar och klappar för böstet kan jag leva med. Hennes attityd att hon vet bäst och alla andra, som inte svansar efter henne är sämre människor också. Men när hon ger sig på folk som kan ta illa vid sig, och på ett genuint elakt vis försöker såra någon, då är måste man säga ifrån. Igår var hon rent oförskämd och elak. Hon ville verkligen såra en annan människa. Detta, mina damer och herrar är den Kärlek, som enligt henne är störst.
Det finns inte mycket att gratulera Passagen och de som är kvar där till (och jag är oeurhört besviken på dess redaktion) men att de blev av med Maria Moberg, det kan jag gratulera till.
Nu är det kanske inte säkert at hon slutat, på riktigt. För hon ”klickar” fortfarande upp sina siffror i besöksstatistiken mellan varven. Men, ni som finns kvar på Passagen, och vi andra som har vänner kvar där och som läser där, vi kan bara hoppas.

Idag när jag kom till verkstaden. Jag gick till den trots min förkyning. Det är en del saker som jag måste göra ändå. Då möttes jag av en talgoxe som blivit instängd inne i mitt omklädningsrum. Alltså, det är längst in i huset. Den flaxade runt lite och ville väl, förmodligen ut. Vad gör man då? Tar tag i det, och försöker att få ut den? Nej, man letar reda på sin kamera, så att man kan blogga om det. Förstås!

Fågeln måste ha vart inne ett tag. Jag kan inte påminna mig att jag har vädrat med öppen dörr sedan i förra veckan då jag slipade en gravsten. Det dammade så mycket att jag då fick ha öppet. Den var nog rätt så trött med andra ord. Men den flög ut ur omklädningsrummet, ut mot ytterdörren. Men den var ju stängd, så när jag kom fram för att öppna så flög den sådeles in igen. Jag öppnade dörren och gick tillbaka för att ”skrämma” ut den, mot ytterdörren. Men den fanns inte där. Jag letade överallt. Jag hittade den inte. Den kanske var så utmattad att den satt och vilade, och syntes inte då.
Jag får leta lite då och då, under dagen. Hålla lite koll på om den dyker upp igen så att den kan få flyga ut. För inte flög den väl förbi mig, ut. Det borde jag väl ha märkt.

Fjäderlös Tvåfoting

Rubriken har inget med en ev. ny bantar-humor-sida av Alex Schulman att göra. Heter han så föresten? Ja, du vet, han med ”tusen apor”. Nåja, rubriken är i vart fall fel, ser jag nu. Det handlar ju om Småfotingarna, och det nya inlägget på  ,http://smafotingarna.wordpress.com/ Småfotingarnas egen lilla avdelning i denna blog-labyrint. Men det kanske blir bättre sedan, när alla länkar är på plats. Jag kanske skulle sätta ut min mailadress också, ifall att det är någon som vill skriva en rad, och klaga på innehållet. Men, då blir det ju som på Passagen. ”Skriv inte här, skicka mail. Vänta i tre veckor. Försök då igen, för då har vi i alla fall slängt ditt mail.” Sedan så kanske, om man har tur kommer det ett standardsvar som man redan har tjugoåtta a i sin inkorg.
Såg du föresten hur de gjorde när det krånglade med tekniken på Passagen i söndags? De vidarebefordrade ett meddelande från tjänstleverantören, via en kommentar i redaktionsbloggen. Det tyckte jag var fantastiskt roligt. Jag kunde inte låta bli att skriva en kommentar och hänvisa till att de skulle maila alla sina medlemmar, och inte använda kommentarerna till sådant. (det är ju så de sagt själva)
Då kom det ett svar från Sara på passagen. Hon som inte svarar på något. ”FT, tack för tipset”
Äh, jaha, en detta var ironi. De andra tolv tusen seriösa idéer som man kommer med, och som de skriver att de vill ha in, dessa skiter de fulständigt i.
Men det var i alla fall skoj med lite humor.
Tusen Passager!!

Jag har märkt att det är de som tror att Separationshelger handlar om speparationsångest. Men då har man inte läst det hela. Man har framförallt inte läst inläggen i http://smafotingarna.wordpress.com/ där de inlägg som handlar om Småfotingarna finns. Det är nog där som det är mest sig likt, jämfört med de inlägg som fanns på Passagen. Nytt inlägg där idag, alltså.

 

Dagen går vidare, från lite gråmörkt, till allt mörkare. Ja, jag gillar
inte att det är mörkt. För min del så kunde det gärna få vara sommartid,
året om. Varför skulle man vilja ha mörkare eftermiddagar och kvällar på
hösten och på vintern, då det ju ändå, helt naturligt blir mörkare, utan
att ställa om klockan. Man kanske rent av borde göra tvärt om. Vintertid
på sommaren, och sommartid på vintern.

 

 

Jag skrev föresten ett inlägg till i min lilla serie om
Separationshelger. En serie om livet med
Småfotingarna. Den som läst i min gamla blog på Passagen känner igen sig.
Kanske inte med layout och så, men innehållsmässigt. Detta är del två, och
finns på
Bloggen om Småfotingarna.

Det kan vara roligt att läsa Maria Mobergs nya blog. Man kan dra lite på mungiporna äver hennes bild av sig själv. Men när det finns de som fortfarande tror på det hon skriver, och envist dunkar henne i ryggen genom att följa henne, som om hon var en ny Pastor Ekman, i en ny sekt.

”Häxkrafter på Passagen” skriver hon om. Och det må väl vara hänt. Men vi tar ser inte lika seriöst på det, som hon.
”Förvånar det mig då att man på Passagen sen jag beslöt att dra mig undan därifrån nu kör med spåkärringsfabler på första sidan!?”

Aha, det är därför det knakar i fogarna på Passagen. För att Maria Moberg ”dragit sig ur”. Snälla Maria, kom tillbaka, och fräls oss från ondo!!

Hon ser även en av bloggarna som en häxa. En person som väl, vad jag vet inte yttrat ett ord till henne. Hon har väl svarat sig själv.
Men det är det som är det roliga. Man kan liksom ta argument ur det hon skriver i ena inlägget, för att använda mot argumenten i ett annat inlägg.

Jag grubblade ett tag, flera sekunder faktiskt på om jag skulle skriva detta inlägg eller ej. Jag vet att många vill lämna den där människan bakom sig, vara tysta och låta det hela självdö. Men eftersom det finns så många som fortfarande går på hennes bluff så är det dags att ta bladet från munnen. Jag vet inte om alla är lurade, eller om det finns flera, som ”hejar på” men som egentligen är med i samma lurendrejerigrupp. Stackars Marcus Birro gick väl, om jag förstått det hela rätt på det.

Anledningen till att jag skriver här, och inte som kommentar, hos henne är att hon cencurerar kommentarer och låter endast ryggdunkare och medhållare få komma till tals. Jag vet, för jag har, utan att vara otrevlig, och utan att ”hata” någon blivit cencurerad.

”Det är synd om människorna!”

Fjäderlös Tvåfoting

”Halvpackade valiumtanter som uppenbarligen vill skämma ut sig själva, och mig en stund”
Så skriver Marcus Birro om sin medverkan i Karlavagnen, i P4.
Så ser han på dessa personer som ringer in, och som ser en tröst och en trygghet i att ringa till det program som de kanske ser som ett sällskap i kvällen. Även solen har sina fläckar. Men de får inte bli för stora, för då blir det kallt.

Jag skulle kunna dra paralleller med andra bloggare, men det behövs nog inte. Vi stannar där, tror jag.

Igår söndag blev det en hel del uteverksamhet. Vi letade skatt, först tillsammans med ytterligare tre team, bl.a. Ann från Unobloggen, och hennes man. Även hennes bror var med. Uno och Holger var ju naturligtvis också med.
Vi fortsatte efter detta att leta lite skatt, gömma någon egen skatt samt att göra två tätortssafarier. Till sist så mötte vi upp Småfotingarnas morfar i Kårtorp, Valdemarsvik så Småfotingarna kunde spendera en veckas höstlov i Småland hos, just morfar, och mormor.

Är det någon, föresten som vet varför Sverigedemokraterna helt plötsligt har blivit något att diskutera i alla nyhetssoffor, debattprogram och att de ger rubriker på löpsedlar och bloggar till höger och vänster? har de verkligen inget annat att tala om, och syssla med?
Ok, fars dag har kommit lite tidigare i år. Det går åt lite mera slipsar med Jimmy Åkesson i farten. Men det ligger ju i tiden. Halloween blir tidigare, för att bereda väg för julen, som inte längre än två månader bort. Påsken måste ju få plats. Och i mars börjar vi fira midsommar. Varför inte tidigarelägga fars dag också?

Så det kan gå!

Michelle säger att jag köpt sketeskor!
Föresten, varför måste alla nya skor vara felsnörade?

Det blev en del pizza igår. Samt DVD. det har börjat med DVD-filmer på COOP Konsum i Krokek. Något som det haft en tid, på ICA. Detta gjorde tydligen att ICA hade specialpris på uthyrning av DVD. 19 kronor per film.
Vi hyrde två filmer, och när man hyr två filmer så får man tydligen ha dem i två dygn. Hyr man tre filmer, så bir det sådeles tre dygn. Men jag tror att jag lämnar tillbaka dem redan idag. Vad ska jag med en animerad version av Star Wars, The  Clone Wars till?

Jag vet att det är en del som läser här, som har flyttat sin blog, från Passagen och till WordPress, eller, vilket nog är vanligara till Blogspot. Det kanske inte är alla som vet det, men det går bra att skicka MMS direkt till bloggen, både på WordPress som på Blogspot. Det är en av fördelarna, gentemot Passagen.
Man gör så att man ställer in och aktiverar e-post-publicering. Sedan skriver man ett MMS, med bild och allt. Detta MMS skickar man sedan inte till något mobilnummer. Man skickar det till den e-postadress som man fick, i samband med e-post-publiceringens aktivering.
Det finns en funktion på Ericsons mobiler, där man kan skicka bilder till Blogspot, eller Blogger som det ju heter ibland. (Jag har inte förstått skillnanden) Men om man använder den funktionen så innebär det väl, om jag  har fattat det hela rätt att man är uppkopplad till Internet, vilet kanske inte alltid är det man önskar. En del uppkopplingar på detta vis är tämligen dyra.

Själv så har jag ju Telia. ”SMS till Alla” heter ju ett tilläggsabonnemang som ger, i princip obegränsat med SMS i en månad för 99 spänn. Och lägger man till ytterligare 29 kronor så får man 500 MMS också. 16 MMS om dagen är rätt mycket, och svårt att överskrida. Sedan, om man missar att skicka MMS ena dagen, så har man 30 MMS, nästa dag. Ja, du kanske förstår mönstret.

Men det kan kanske bli lite mycket bilder på matlagning, eller på annat, återkommande i livet. Men det spelar väl ingen roll, om man fotograferar livets eländen, eller om  man skriver om dem?

Ave!

Fjäderlös Tvåfoting