Idag kan du testa din julklapps-supraledare!

Annandag jul, det vill säga i måndags så skickade jag iväg Michelle med flyget till Skellefteå. Hon skulle dit över jullovet till Exfotingen.
Vi åkte bil dit för att det inte gick några tåg som passade och kom fram i tid till 12:35 som var avgången för flyget. Alltså, det innebär att man måste vara, minst 40 minuter innan. Och det tåg som gick först denna morgon kom inte fram förrän kl. 11:40. Ja, det vill säga, om de gick i tid, eller gick alls. Många tåg denna dag var ju inställda på grund av stormen. Vilka tåg det var, det vet jag inte eftersom att vi bestämt oss för att ta bilen.

Och,d et gick ganska bra med bilen. Vi tog god tid på oss. Vi letade upp en skatt på vägen upp. Sedan blev det några skatter på hemvägen också, men då på egen hand.

 

I torsdags var det så dags för William att fara iväg. Han åkte till mormor och morfar, moster med man, samt en drös kusiner. Det lämnade mig hemma, ensam med två katter. Och på tal om katterna så funderar jag på om jag inte ska låta dem var inne ikväll, under nyårsaftonen. Jag ska nämligen inte vara hemma. Jag har blivit bjuden på en fest, inne i Norrköping. Katterna är normalt sett ute när ingen är hemma. De klarar sig fint, förmodligen längre än man tror. Men denna kväll är det ju en hel del smällare i luften. Man, bokstavligt “bränner pengar”. Detta elände har jag slutat med. Jag kan bränna pengar på roligare vis. Ja, till och med utan att anstränga mig.

Det har för övrigt kommit en istid, lagom till nyårsafton. Och eftersom att temperaturen är på väg mot den absoluta nollpunkten så ger detta ett tillfälle för alla att testa sina julklapps-supraledare som ju kastades över befolkningen i ett försök att neutralisera matkassen som ett kommersialismens försök till att bli årets julklapp.
Så, koppla in din elektromagnet, ladda dina tolv tusen bilbatterier så ska vi se om vi inte kan få mörkläggelse runt om i landet.

 

“ett paket med ansvar i”

Att vara konservativ är väl att hålla på traditionerna. Men, traditioner bygger på en upprepning av en förändring. Det hela är en enda stor paradox. Som, när man talar om julaftons morgon. Den kan i rimlighetens namn inte existera. En afton är på kvällen, företrädesvis efter klockan 18:00. Ingen morgon där, således.

Numera så “ska” barnen ha en julklapp på morgonen, julafton morgon. Det finns liksom inga alternativ där. Så, det var bara att leta reda på två julklappar i morse så att dagen fick en liten “stop`n´go” innan man fick bege sig ut i den regndänkta dagen. Denna lördag som har ett lite speciellt helgmål framåt kvällen.

Michelle fick en lite annorlunda julklapp. Hon fick ett paket med ansvar i, symboliserat av en nyckel till huset. Nyckeln lät jag tillverka dagen innan. Den har ett Simpsons-motiv.

 

Första lu….ölen kan öppnas!

Första december. Första luckan ska öppnas. Eller, första kapsylen ska öppnas.
Man gör så här med en öl-kalender. På morgonen lokaliserar man den öl som har nummer ett. Man ställer in den i kylen. Det blir då kall och god till kvällen, då den åtnjuts medan Småfotingarna tittar i sin tomma lucka i sina choklad-kalendrar. (De var ju tvungna att mosa i sig sin choklad direkt, kl. 07:00 på morgonen)

Dagens öl ses längst fram på bilen. Den lilla ölburken med Spendrups folköl i. Lägg märke till alla tjusiga tomte-tjejer på bilderna som Michelle och jag ordnade och som Michelle sedan monterade på all öl.

 

 

Att slippa ta ledigt ena dagen, för att behöva ta ledigt nästa dag?

En måndag i förra veckan så var det öppet hus i skolan. Barnen började klockan 13:00 och slutade klockan 18:00. Allt detta för att föräldrarna ska hinna komma till skolan och se sina barn ha lektioner som vanligt, i den vanliga skolmiljön.

Men det fungerar inte som de har tänkte sig tror jag. Måndagen stressar sig sönder och samman. Speciellt blir det rörigt när man ska spela bridge klockan 18:30, förbereda inför kvällen tävling då det till råga på allt är lottade par som alltså kräver ytterligare lite förberedelse. Ja, Michelle fick följa med, direkt till bridgen.

Men, jag hann med det hela. Både att springa mellan olika klassrum där den ena eller andra Småfotingen fanns för stunden som att spela bridge med Michelle vid sin dator i ett hörn.

Sedan var det någon form av kompenserande studiedag på tisdagen. Alltså, man har en senare skoldag ena stunden för att föräldrarna inte ska behöva ta ledigt från jobbet för att nästa dag ha en helt ledig dag, som kräver ledighet hela dagen för många föräldrar. Ja, om man nu inte har en marmorverkstad som kan tjänstgöra som dagcenter.

Michelle var med mig hela tisdagen. Hon slipade ett par ljusstakar samt en sockel till en trädgren som legat som “drivved” vid stranden. Dessa produkter får nog vara med i ett annat inlägg. För man bör dokumentera saker som dessa. De bör fotograferas så att de åtminstone bildmässigt kan sparas även om Småfotingen i fråga låter ägandeförhållandena skifta en smula av olika anledning. Ja, trädgrenen skulle visst klädas till jul. Vi får se vad framtiden har att bjuda på i det avseendet.

 

Vem fan behöver Telia Navigator?

När jag la om mitt abonnemang hos Telia så blev det en del förändringar. Det var väl både positiva och negativa förändringar. Det negativa, som väl egentligen inte behöver vara negativt är att de har andra faktureringsintervaller. Undrar om de informerade om det? Nåja, nu vet jag det i alla fall. Det ställde till med lite problem, men det var väl mest min egen klantighet. Det positiva, i alla fall en stund var att jag fick med lite Spotify och Telia Navigator på köpet ett tag. Navigator tänker jag inte behålla. Den är bra men åt helvete för dyr. Man har ju gratis navigationsprogram ändå i mobilen, samt en extern GPS. Spotify var en positiv överraskning, alltså premium-versionen. Man kan ju lagra musiken och spela den offline. Mycket bra. Jag tog förresten en av mina gamla FM-sändare och kopplade den till mobilen. Sedan kunde jag lyssna på musik i mina hörlurar, trådlöst medan mobilen låg på köksbordet och laddade. Perfekt. Vidare så kan man ju alltså använda sitt abonnemang hos Spotify, inte bara i den nya mobilen och på datorn. Man kan ha det på den gamla mobilen också. Det kan vara bra att veta.

Jag kan alltså skicka musiken via FM-sändaren med vilken av mina telefoner jag vill. Det kan vara praktiskt i vissa lägen. Ja, det låter kanske lite konstigt, men jag använder ju faktiskt båda för tillfället. Jag har nämligen satt in mitt SIM-kort till det mobila bredbandet i den gamla telefonen. Samtidigt så har jag nu fri tillgång till Internet med telefonabonnemanget. Detta gör det betydligt enklare när man ägnar sig åt skattjakt. Och med GPS och skattletarprogram i bägge telefonerna så kan Michelle leta skatt med den andra.
Sedan har man ju Facebook i mobilerna. Inget man behöver ha direkt. Tja, vad behöver man ha egentligen, över huvud taget. Men Facebook börjar bli lite träigt på något vis.
Kalender är ju en viktig applikation. Den integreras i den nya telefonen med Google. Det är bra, för den är lättredigerad på Internet. Googles utveckling verkar lovande. Komplicerat och kräver kanske lite tid att sätta sig in i när allt ska utnyttjas, men tillräckligt bra för att både MSN som Facebook nog börjar känna flåset i nacken.

 

 

Stela fingrar, mjuknar fortare än häcken!

I söndags var det röj. Ja, på vägen hemma alltså. “Vi måste nog ta ett par grenar på din häck” var det sagt då dessa grenar började leta sig ut på vägen. Ett par grenar? “Hur vill du ha det? Om vi klipper en halvmeter från marken ungefär?”
Jaha, menar de alvar? Jag såg ett par veckors jobb framför mig. Men, när eftermiddagen kom smygande så var häcken borta. Vilket jobb, och vilken uppslutning för att klippa ner min häck.
Det kommer att bli fint när häcken växer ut igen. Det blir en liten, lagom stor häck.
Själv så hade jag släpkärran och lastade, lossade samt körde bort riset. Ett par träd på andra sidan vägen fick inleda det hela. Häcken var av hagtorn. Så nu har jag stela fingrar efter alla taggar som letat sig in och mer eller mindre spjälat händerna. En liten olika gjorde att ett finger är dubbelt så stort som de andra. Men det går över, långt innan häcken växt upp igen.

Michelle åkte på släpet. Det behövdes en liten tyngd för att inte riset skulle trilla av. Hon verkade trivas bra i riset. Men, när hagtornen kom på lasset så krävdes det ett sittunderlag. Detta fick vikas dubbelt. För när det låg enkelt så blev det taggar i rumpan. Taggarna var rätt så långa.
Jag ska skriva ett tackbrev och lägga i brevlådorna. Ett tackbrev till alla som hjälpte till och gjorde något på en dag som jag säkert hade behövt hela vintern till annars. Om det räcker. Nu har en häcksax klivit upp på prioriteringslistan. En häcksax som man kan använda lite mera regelbundet än att klippa ner häcken vart tionde år.

 

 

Årskort, till samma pris som en tvådagars-biljett!

I söndags så var det sista dagen, tillika NT:s familjedag på Kolmårdens Djurpark som ju ligger vid Gruvstugan för den som inte visste det. Ja, det är väl öppet en del under höstlovet också, men det räknas väl inte som säsong.
Hur som helst så kunde man köpa årskort till halva priset denna dag. Och det var vi inte ensamma om att veta om. Det var köer hela dagen till biljettkassorna. Vi kom rätt så sent, just för att slippa köa. Men, det visade sig att, även om vi gick in i parken, kom tillbaka när den stängde så var det fortfarande köer.

Det köades i en timme fick jag höra. Det var köer åt alla håll vid biljettluckorna vid den stora parkeringen. Köerna bildade tentakler så att hela biljett-huset såg ut som en stor bläckfisk av något slag. Men, jag tror inte att alla dessa människor som köpte biljetter verkligen gick in i parken denna dag. Många åkte nog hem igen. Ett lite märkligt förfarande kan tyckas, men de ansåg sig väl kunna gå i djurparken tillräckligt mycket nästa år. Fast, är det inte lite väl långt till dess?

Ett årskort kostade denna dag, ungefär lika mycket som en tvådagars-biljett gör under ordinarie säsong. Ja, sedan slipper man ju den hutlösa 50-lappen i parkeringsavgift också. Fast, vill man in på Tropicarium så får man allt lösa separat biljett. Fast, de har ju också årskort som kan köpas året om. De gäller sedan i ett år från inhandlandet. Det får bli nästa projekt kanske. Det var länge sedan vi var inne i ormeriet. frågan är om det är lika mycket nytt där som den nya entrén gör gällande. Jag menar, den är ju utbyggd i stor stil. Fast, något säger mig att det är för att bereda plats åt mera gosedjur, plastfigurer och andra lättsålda produkter som görs av några underbetalda arbetare i något U-land. Men det kanske är ett fel-antagande.

Michelle ville hoppa studsmatta. Det fick vänta. Det var, initialt lite för mycket kö. Så vi väntade till lite senare – när det var ännu mera kö. Fast i det skedet så kunde Michelle köa medan jag köade på annat håll, till att köpa årskorten.

Det finns annars tyvärr en tendens här att det blir mindre och mindre djur. Det blir mera nöjesfält samt lekplats. Den nya linbanan däremot är ju en bra satsning där ju djuren kommer i fokus. Man har inte samma glädje av att åka runt i en linbana för att se på sandlådor, karuseller eller berg-och-dal-banor.

 

 

Det är roligt att kladda med färg!

Vi var en sväng till Kolmårdens kulturella centrum, Sandviken igår förmiddag. Ja, vi var alltså i Hantverksbyn, i marmorverkstaden förstås. Föga överraskande.
Michelle hade en lite rastlös period. Jag kände mig manad att ge henne en idé. Idéen bestod av att hon skulle gå ner till stranden och försöka hitta något att måla. Detta blev en succé även om det kanske inte var så mycket från stranden som målades.

Hon hade med sig någon sten av något slag, i övrigt så bestod hennes grundmaterial av saker från och runt verkstaden i hantverksbyn. Bland annat så blev det en fin tavla av en marmorskiva.

Under tiden som Michelle målade så var där en bekant som passade på att låna lite tryckluft till att laga tvenne punkteringar på ett par cyklar. Själv gjorde jag väl inte särskilt mycket mer än att fotografera, både vid verkstaden men även på Sandviksbryggan.
När det gäller Sandviksbryggan så har jag en idé om en lite spektakulär sak. Denna ska få gå lite i hjärnans beredare och kanske bli realitet i höst. En annan idé, rörande Kolmårdens enda rondell kom i morse. Den är allt lite knepigare, men med alla duktiga människor i Hantverksbyn så borde det kunna gå att lösas. Och tyvärr så faller nog många bra idéer på eventuella kostnader. Detta är lite synd. Men, idéer finns kvar, så länge huvudet fungerar något så när normalt.

Man kan tro att det är guld som glimmar i solskenet. Men det är väl egentligen koppar. För när vi valde färg senast så ville först Michelle ha guldfärg. Men, till sist så ansåg vi att koppar var en roligare färg. Vi köper för det mesta, när vi köper färg endast en eller två färger åt gången. Vi har väl sex-sju sorter hittills. För, man kan knappast köpa allt på en gång. Då blir det en dyr lek. För det ska det vara. Lek. Och det får man säga, att när man får en sprayburk i handen så kommer barnet kladdglädje även till den vuxnes sinnen. Det är roligt att kladda med färg.

Har man inte inspiration till att veta vad man ska göra så ska man nog börja ändå. Det kommer snart. Man hittar snart något som man anser vara värt att fortsätta med. Man låter det hela växa fram.

 

Lever vargen på Vikbolandet fortfarande?

Det blev en ganska lång dag igår. Det var lördag och Kulturnatt i Norrköping. Vi startade vid 10 på förmiddagen och kom hem vid 22 på kvällen. 12 timmars utflykt, om man nu kan kalla samtliga aktiviteter längs vägen som utflykt. För det var lite variation på dagens olika sysslor. Det kändes inte som om vi hann med lika mycket på Kulturnatten som vi brukar, men å andra sidan så blev det desto mera annat.

vi började dagen med att åka färjan över Bråviken mellan Säter och Skenäs. En liten omväg, men det hade sitt syfte det också. Solen sken hela tiden. Inte ett moln på himlen. Men, eftersom det är slutet av september, dagen efter höstdagjämningen så tar det ett tag för solen att värma upp luften. Man får antingen gå lite i skogen eller liknande, eller så får man klä sig lite varmare för att sedan vara förståndig nog att ta av sig en del varma kläder. Den som har eller har haft småbarn vet vad jag menar. Jag minns en gång på dagis när vi gick igenom Williams skåp. Han hade 15 tröjor där. En tröja på morgonen, när det var lite kallare, som sedan åkte av lite senare på dagen. Den blev allt som oftast kvar. Det var i och för sig på den tiden då man kunde hitta en tröja för 15 kronor på någon klädbytardag. Han hade betydligt flera tröjor på den tiden. Det låter som om det var länge sedan men det är väl cirka 6-8 år sedan.

Det var ganska mycket bilar på färjan. Det skulle väl åkas mellan olika jaktmarker, hälsas på fastrar och svärmödrar samt kanske handlas någon reservdel till någon snöslunga så här i början av hösten. Fast, om jag får gissa så var det nog flera svampplockare än jägare som var på jakt efter Vikbolands-vargen som åkte färjan över Bråviken. Fast, man vet ju aldrig.

 

 

Varför föredrar vi färdigtuggad mat?

Det är konstigt med rådjuren hur de måste in i trädgårdarna trots att de nog har hur mycket mat som helst just nu ute i skogarna. Och det är likadant med pilfinkarna och gråsparvarna. De vill ha bröd när de har hur mycket fröer som helst att äta av ute i naturen. Men, det är väl som med människorna. Det ska vara färdigtuggad mat. Man äter hamburgare från McDonalds som skulle kunna sväljas utan att tuggas. Den är redan tuggad. Gråsparvarna vill göra det lätt för sig och äter hellre bröd än frön. De vill också gå på snabbmatsrestaurang.

Det finns en del äpplen och päron i trädgården. Dessa brukar rådjuren gräva fram på vintern. Grävandet är en sak, men vad gör de om de är frusna? Kan de äta frusna, halvruttna äpplen? Är det måhända ett sätt för djuren att konservera. De har sina egna frysboxar, likadant som ekorren har sina gömmor.
Två rådjur var det denna gång som hälsade på. Vi ses i vinter!

 

 

William fick ta över, jag behövde ju hämta snuset!

Vad gör man inte om man märker att man har sitt snus i ett annat rum än det man råkar befinna sig i? Jo, antingen så ser man till att ha snus i alla rum, eller så förflyttar man sig till ett rum med snus. Enkelt, inte sant?

Men, om man nu råkar slipa lite marmor samtidigt som man behöver snuset, som alltså befinner sig i ett annat rum då? Jo, då säger man till någon att ta över förstås, och går sedan och hämtar sitt snus. Enkelt va?

Jag hamnade i den situationen härom dagen. Jag sa till William att ta över slipandet medan jag fick och hämtade mitt snus.
”Ska jag?”
”Ja, det är bara att se till att det rör sig hela tiden, så att det inte slipas på samma ställe. Kör lite fram och tillbaka så kommer jag snart.”
Vänligt nog så fällde jag upp stänkskyddet medan han slipade. Fast, det kanske jag borde ha gjort direkt. Det är lätt hänt att bli nedstänkt nämligen.
Marmorbiten skulle slipas och sedan bli till en gravsten. Allt fungerade bra och William skötte det hela galant, även om han nog var tveksam till det hela. Han hade ju aldrig gjort detta tidigare. Och, några längre instruktioner blev det ju inte heller.

 

Honorna äter bröd, hannarna dricker öl!

Det var ett tag sedan nu, som de två änderna som varit och ätit bröd hos oss var i Hantverksbyn, Kolmården. De verkade inte få till det ordentligt. Det verkade inte bli några ungar. De andra änderna hade redan ungar. Dessa ungar är nog de som simmar omkring vid sandviksbryggan nu och som vuxit till att bli aningen mindre än deras föräldrar. De är fortfarande lite “ulliga” och har inte de blänkande fjädrar som en vuxen and har.

Honorna tycks ta hand om ungarna. Och, med tanke på närheten till Restaurang Sjöstugan så förstår man var hannarna håller hus. Medan honor och ungar sommar runt bland turister och ortsbor för att få sig en liten brödbit så sitter hannarna på Sjöstugan och dricker öl. Det är nog därför som en and har en lite vinglig gång. Den är helt enkelt “sne´man”.

Det verkar annars som om sommaren har gått hårt åt ändernas ungar. De förefaller inte var alika många till antalet som andra år. Detta är ett intryck, baserat på allt annat än fakta. En känsla.
Och, hur det har gått för stor-skraken och alla dess ungar som brukar bli färre och färre ju längre sommaren går vet jag inte. Den har jag inte sett på ett tag. Men, en och annan unge lär väl kunna ha överlevt, även för den arten.

 

 

Hyresgästen gillade nog inte servicen på morgonen!

Härom dagen så hade jag nattlig gäst i verkstaden. Jag hade märkt vid något tillfälle att ett par häng-krukor, så kallade “hängtaskar”, lokalt uttryckt hade flyttats. Jag märkte det för att de helt enkelt låg i vägen. Jag antog att det var Michelle och hennes kompisar som farit lite väl hastigt fram. Ett inte helt ogrundat antagande. Men, på den tidigare delen av arbetsdagen så upptäckte jag att det låg något i e av de omkullvälta krukorna. En igelkott.
Den hade gått in dagen innan och helt enkelt hittat ett ställe att sova sin skönhetssömn på . Den sov så fridfullt. Andades tungt.

Igelkotten gillade inte att bli väkt. Den drog ihop sig och fällde ut alla sina vassa taggar. Jag förste dock ut den med hjälp av mina fötter. Lite brutalt kanske för den som nyss drömde om feta sniglar och härligt saftiga maskar.
När den kom ut i gräset så lät den sig villigt fotograferas. Ända tills att en av de studerande tog fram sin Iphone. Igelkotten sprang genast och gömde sig. Den gillade inte Apple. Den blev livrädd för att hamna i Apples klor. Så, skrämd av den hemska produkten så gömde den sig i ett litet snår.

Lite senare så hade den gått och lagt sig igen. Den hittade en viloplats i en av mina presenningar som jag hade ute på altanen. Och, dagen därpå så fanns det endast rester av några sniglar kvar. Dessa hade kommit lite för nära och fått tjänstgöra som frukost för den nyvaknade igelkotten.
Denna igelkott brukar ses i omgivningarna ibland. Men den har tidigare inte spenderat någon natt inne i marmorverkstaden. Kanske den gillade det och kommer tillbaka. Fast, den kanske hade lite invändningar mot servicen på detta hotell.

 

 

Tobaken börjar se ut som snus!

Det blev ju förstås inte som jag hade tänkt mig. Inte kunde jag låta bli att fortsätta med snustillverkningen direkt. Nu blir det att gå upp tidigt, om de tolv timmarna i ugnen inte ska bli mera än tolv timmar. Det hela är nu inne igen. Man, fy vilka ånger det blev. Det hela har gått över från tobaksbrunt till snussvart. Det luktar inte så mycket tobak, mera som snus. Det verkar kunna bli något åt snus-hållet.

När man nu vispade det hela igen, och blandade i någon skum påse så var det som att vispa en sås med fyra habaneros i. Sådana påträngande ångor har jag inte stött på sedan jag försökte köra ett gäng habaneros i ett kärl, med en stavmixer. Men, ångorna hade en igenkänd doft. Detta var ta mig fan snus.

Återkommer med morgonens övningar och dess resultat.

 

 

Jag gör mitt eget snus! (hjälp!)

Just nu är jag i slutfasen av den första delen i mitt projekt att försöka göra mitt eget snus. Detta, om det fungerar skulle bli ett betydligt billigare alternativ till att köpa snuset. Jag har aldrig gjort det tidigare så om det inte blir hundra procent som det ska nu så hoppas jag i alla fall att det ska bli användbart på något vis.
Jag började igår med att blanda i en påse salt i varmt vatten. Därefter så skulle ett kilo rå-tobak ner i samma balja. Här är det tydligen bra om kärlet är rätt så stort. Det märkte jag när jag sedan skulle vispa det hela. Det ska nämligen blandas med en elvisp. På så sätt så får man inte bara tobak i sitt snus, man får hela köket fullt av samma vara. Ett bra alternativ till olika fruktdofter i rengöringsmedlen. För tobaken doftar en del då den sprids för vinden inne i ett kök.

 

Blandningen ska nu vara i ugnen. I 24 timmar ska den vara med ca. 90 graders värme. Detta är inte det lättaste, att få till den temperaturen. Det står att det ska vara 90 grader men får inte överstiga 95. Och, eftersom att min ugn, har jag nu märkt är lite ålderstigen så blev detta lite svårt. Det visade sig att ugnen slår på 10 grader från lägsta till högsta gradantal innan den slår ifrån eller på. Jag mätte med min termometer och fick det till att den vände nedåt vid 93 grader. Detta innebar att den gick ner till 83 grader varje gång den hade slagit av. Men,d et är nog bättre att det är lite för kallt ibland än att det är för varmt. Vattnet ska väl, om jag har förstått det hela rätt inte ångas bort. För, ett kilo tobak och en liter vatten blir 2 kg. Sedan tillkommer det några skumma påsar som väl gör att det sammanlagt blir det utlovade 2,5 kg färdigt snus. Ja, minus de tre kilo som fanns på diskbänken efter att det hade blandats med elvisp förstås.

Nu har det alltså snart gått 24 timmar. Jag tänkte vänta lite med att göra nästa steg, för den innefattar ytterligare 12 timmar i ugnen. Och, om man börjar med det lite för tidigt, så får man gå upp mitt i natten. Det har jag ingen lust med, inte om jag inte vaknar ändå. Och, man kan ju tänka sig att man sover över det hela. Hur går det då?

Så, vid 20:30 så ska, om bussen är i tid William hämtas i Norrköping. Han har varit hos sin mormor och morfar, även om han i och för sig mest varit hos sina kusiner och sin moster. (Mosterfoting, hur låter det?)
Nåja, efter detta så tänkte jag ge mig på nästa steg. Då blir de tolv timmarna klara medan det är dag. Så, i morgon vet vi bättre hur det gick.

Det följde med två fyrkantiga burkar. Dessa ska fyllas med massan och ställas in i ugnen. De ska tåla upp till 120 grader. Så, när de börjar smälta så vet man att man har för varmt. Praktiskt va?

 

 

 

Släng mygg-stiften, nu ska myggen bekämpas preventivt!

Det fungerar tydligen inte så bra att bekämpa myggen med vanligt myggmedel. Man går nu andra vägar för att på lång sikt minska dess population.
Detta på minner mig om hur knepigt det måste vara att artbestämma pungräkan som de ju har hittat i Yxnaren. Men, det kanske är lättare än en mygg-gynekologs placering av en “myggspiral”

 

Anchor steam beer v/s Oppigård single hop ale!

Jag har nu under en tid jobbat upp ett sug för kinesisk mat. Alltså, att köpa något från en restaurang. Och idag blev det en ofrivillig och tämligen fruktlös tur till Norrköping. Då passade det ju utmärkt att köpa med sig lite mat. Jag kan ju göra egen kinesiskt inspirerad mat om jag vill, men vissa saker klarar jag inte av, eller har helt enkelt inte resurserna till att klara av. Så, det fick bli det mest avlägsna av maträtter, mätt från förutsättningarna i mitt kök – anka. Anka Sezchuan, för att vara exakt. Sezchuan är ju ganska kryddstarkt så ölen ställs denna gång på en hård prövning. De ska alltså, smakmässigt slåss med både mat, chili och en starkt kryddad Sambal Olek.

Den första ölen som fick något så när obedövade smaklökar blev en amerikan. Från San Fransisco för att vara exakt. Anchor Steam Beer, 4,8% alkohol. Ölen går under benämningen, övrig öl vilket väl betyder något, antingen politiskt, eller juridiskt. Det kan också vara  något annat, men det låter lite som en byråkratisk fint.
Hur som helst så passade detta öl ganska bra till det starka i maten. Men, det hade kanske inte fungerat lika bra om det handlade om anka som inte blandades med en massa kryddor. Det är nämligen en fördel ibland, om ett öl är lite blekt i smaken, om kryddorna vill göra den totala smaken till sin hemmabana. Det är svårt att hitta ölens eftersmak, när det är kryddstarkt men när det gick igenom lite, för en stund så fick jag associationer till bourbon. Kanske det var lite majssmak i det hela. Fast, det kan ju lika gärna komma från maten. En god öl, inget att hoppa upp i taket för, men fullt drickbar i sin litenhet. (flaskan var liten)

Jag hade väl inte tänkt mig anka först. Men, det hör till saken att det är bland det godaste som jag vet. Kanske för att man inte äter det så ofta. Jag har, till exempel endast lagat anka själv, en gång.
Ett tag så gick det inte att köpa anka i butikerna. Allt kött var smittat av salmonella. Det som sedan gick att få tag i fick ett kilopris som endast saffran kan konkurrera med. Det rörde sig om en femhundring, minst. Samtidigt så serverade kinarestaurangerna anka, som om inget hade hänt. Man undrade var de fick sin anka från. Hela världen verkade ju ha koncentrerat sin salmonellasmitta till just ankorna. Men, vem ifrågasatte det? Det var ju så himla gott.

Nästa öl är en av de svenska tungviktarna. Den kom emot mig direkt, bara jag körde ner näsan i glaset.. “Ta det lugnt nu grabben, här är det jag som bestämmer” tycktes doften säga. Ankan skulle förpassas till smak nummer två hade den bestämt sig för. Ingen lätt uppgift, och oavsett resultatet så var det ett gott försök.
Oppigårds Singel hop ale, 4,8 % alkohol tog tag i luktsinnets tentakler. Denna gång hade inte Systembolagets smakpanel känt vare sig apelsinsmak eller apelsinskal. Den här gången hittade de apelsinblom i smaken. Grattis till er, ni har vunnit en damcykel.

Oppigårds öl skulle få många tior och nior på en öl-provning, det är jag säker på. Deras öl brukar få det, över lag. Detta är också en god öl. Inte en tia kanske, men bra nära. Och, i och med att det inte är en tia så är det inte deras bästa öl. Den skulle nog göra sig bättre i andra sammanhang än just denna kryddstarka rätt, men den slår ut ölen från USA, ganska lätt.

Ja, visst ja, sedan var det ju det där med lycko-kakan. Ska man äta dem? De är ju så goda. Gjorda i Holland som de är.
”if you continually give, you will continually have”
Och jag som hade hoppats på att det skulle stå att jag fick min digitalbox utbytt. (fast, nu får jag ett nytt modem istället. Det verkar vara det som är felet.)

 

Maredsous 6 blonde ale v/s Baron Trenck lager

Jag ska inte påstå att mina val av mat just nu är speciellt kreativa eller varierande. Men det ska det bli ändring på nästa vecka tänkte jag. Då blir det lite roligare med matlagning också. Jag hade lite funderingar på kinesisk mat idag, men det fick vänta lite. Jag var till Norrköping med omnejd lite för tidigt i morse för att detta skulle vara möjligt. Det fick bli en gyrosrulle istället. Till den provar jag ett par öl.
En del öl som jag nu testar till mat har jag förstås provat i andra sammanhang. Andra har jag aldrig provat alls. Vitsen med det hela är väl, om det finns någon att ställa en öl mot en annan.

Dagens första utmanare som matdryck till är för mig en ny bekantskap. Maredsous 6 blonde, 6% alkoholhalt. En öl från Belgien som är en ale men som smakar som en fyllig veteöl. Men, det kanske är det som testpanelen på Systembolaget kallar för smak av hö som jag omvandlar i hjärnan till något mera vettigt. Och höet är bara en del av en massa konstigheter som de hittar i smaken. Vilken planet sitter dessa människor och testar sin öl på?
Hur som helst så var 33 cl alldeles för lite. Det borde ha varit minst en halvliter. Den var väldigt lättdrucken. En utmärkt mat-öl som passade fint till gyrosrullen. De små tjockisarna till flaskor tilltalar också, men innehåller alltså alldeles för lite öl.

Nästa deltagare i denna gyrosrulle-test blev en ljus lager från Tjeckien. Baron Trenck, med samma alkoholhalt som belgaren, det vill säga 6%. Det står visserligen 14% på flaskan, men det handlar nog inte om att mäta alkoholhalten
Ölen tar täten direkt. Den ger sig till känna med en tydlig och påträngande smak. Ja, för att inte börja låta som Systembolagets halvfulla testpanel så kanske man ska säga att det är en smakrik öl. Inga apelsinskal, inget hö, men en stark öl-smak som mera påminner om ale än vad alen gjorde tidigare.

Båda ölen fungerade bra till gyrosrullen. Gyrosrullen kanske kunde vara aningen annorlunda komponerad, men det har inget med hur ölen fungerade till denna rätt. 
Vid en poängsättning, med skalan 1-10, vilket väl ska vara 0-10 men det tycker jag är fel så hade dessa två öl hamnat på samma poäng tror jag. Fast, vem vet i vilket sammanhang de då hade mötts. Med eller utan mat. Om, med mat, vilken mat och så vidare.
Här och nu, ger jag segern till tjecken som trots allt gav extra krydda till maten. Belgaren följde snarare med maten och dess smak.

 

Franziskaner Weissbier V/S Breznak ljus lager!

Jag fick lite motion igen, natten till idag. Om detta kn du läsa på “En andra chans till en lott!” på bloggen om geocaching. Detta till trots så befann jag mig på jobb, nästan tolv timmar denna dag. Och med all den motion och relativt behärskad flitighet samt frånvaro av Småfotingar så var det ett bra läge för en pizza. Om pizzan kan kanske sägas en del. Men, den ska inte bli föremål för recension, oavsett om den var bra eller dålig. Men, visst är det märkligt hur det kan kallas oxfilé på en pizza för 75 spänn? Jag menar, oxfilén i sig borde väl hamna på de summorna, i alla fall på andra restauranger. Slutsatsen är att oxfilé inte betyder samma sak i pizzans värld som i den övriga gastronomiska kommersiella världen.

Eftersom att det blev en del öl kvar sedan helgen så passade det också bra att neutralisera eventuellt överskjutande energiförlust i form av motion, med just en malt av god smak. Läge för en duell.

I den röda ringhörnan hittar vi en av de dyraste öl som jag har köpt. i alla fall i ett initialt skede, innan jag insåg att jag faktiskt inte alls betalade 1417 kronor för ölen som det står på Systembolagets hemsida. Det finns nämligen två olika volymer av Franziskaner Weissbier som fick utgöra den första utmanaren som tillbehör till denna pizza. Den dyrare varianten, alltså den för 1417 kronor visade sig var ett fat, om 30 liter. Den öl som jag hällde upp innehöll endast en halv liter och kostade endast 19:50. Det var en viss skillnad där. Fast, om man tittar lite på priset så blir det betydligt billigare att köpa 60 flaskor än ett fat. Det blir lika mycket öl, men slår väldigt konstigt i pris. Märkligt nog så honoreras inte mängden.
Hur som helst så tycker jag nog att denna öl, denna veteöl som det är frågan om kanske inte föll pizzans smak tillräckligt bra i symbios för att tro att en eventuell utmanare av klass inte skulle kunna besegra den.jag gillar veteöl, även denna öl med en alkoholhalt på 5%. Men jag är inte imponerad så att den skulle få hösta betyg. Och, för en gångs skulle så håller jag med de som testar ölen på Systembolaget och som rekommenderade den till en vinägerspetsad rätt. Den fungerade faktiskt bättre till pizza-salladen än till själva pizzan. I övrigt så gäller det att inte dricka sig mätt på den. Den fyller upp hungriga tomrum nämligen. Men det gör väl de flesta veteöl?

Jag ville inte vara orättvis och låta ställa en Oppigård mot denna öl från Tyskland, som väl är lite av veteölets hemland om jag har förstått det hela rätt.
Om veteöl är lite av en tysk specialitet så är väl lager lite av Tjeckiens. Så, i tron om att så kanske är fallet så ställer vi in den tjeckiska Breznak, ljus lager 5,1% i den blå hörnan. Och denna typ av öl tar initiativet i matchen direkt. Den smälter samman med så väl bröd i pizzan som sås och pålägg. Den ger inte det allra bästa avtrycket i hjärnans minne över det mest fantastiska som smaklökarna kan åstadkomma men slår gott och väl ut tysken med lätthet.
Men, den ska inte komma undan så lätt med segern. Nästa test, som Franziskaner klarade utmärkt är att blanda in den tämligen tråkigt smakande pizza-salladen.
Resultatet blev att den inte alls gjorde pizza-salladen lika god som sin tyske kompatant. Helheten ger dock tjecken segern, med en ganska god marginal. Men det kanske kunde bli tvärt om, med en annan rätt, eller som sällskapsdryck som det så märkligt heter på Systembolagets hemsida när det handlar om att beskriva en dryck som kan drickas utan mat.
Jag förstår för övrigt mindre och mindre av hur de som testar anser sig hitta apelsin eller dess skal i nästan varenda öl. Dock inte i veteölen från dagens match. Ett plus i kanten dock, för veteölen som fick pizzasalladen att framstå som ätbar. På den punkten så blir det högsta poäng. Tyvärr så räckte detta inte tillsammans med helheten av måltiden, i förhållande till lagerns fördel vid bröd-mat.

 

Gambrinus lager V/S Brooklyn lager!

Lördagen bjöd på hamburgare, från Scan. Scan är ett märke som tror sig kunna vara lite dyrare än annat kött. Svensken går på det och tror att det är bättre.
Dagens tävlingsarena var alltså en tallrik med en hamburgare på. Tävlingsdräkten, en kupa med text av ett finskt båt-åkar-öl på, vilket inte alls hade med tävlingen att göra.

Eftersom att  det rör sig om tidpunkten, ca 17:00 så ansåg arrangören, en Fjäderlös Tvåfoting att dagens match skulle gå i en av de lättare viktklasserna, nämligen den i lager. Visst kan det förekomma att man har matcher mellan olika klasser, men inte idag. Så, med kniven och gaffeln i högsta beredskap så togs dagens första atlet in för bedömning. En tjeckisk storhet. Ja, det var alltså en halvlitersflaska. De är större än trettiotreorna.
Gambrinus, en ljus lager med en alkoholhalt på 5,0 %. Den ska, enligt uppgift serveras vid 10-13 grader Celsius. Så, jag tittade som hastigast på termometern utanför fönstret. Den hade varit en stund i solen, och visade 29 grader. Så den gick inte att gå efter. Och inne så var det nog trots allt lite varmare.
Nåja, den fungerade som en öl till en pizza, tappad ur vilken kran som levererar “stor stark” som helst. Fast, den var lite bättre, lite fylligare och allmänt godare. Men, några toppoäng skulle den nog inte få på en tiogradig skala. Som sagt, den fungerar utmärkt som allmän sällskapsdryck och är tämligen överlägsen de Mariestad som serveras på var och varannan krog. Men, förutom Åbro Fat, vilken öl är inte det?

Halva den hårt dekorerade hamburgaren började nu bli uppäten. Ölen började visa sin skinande botten i flaskan. Det började bli dags att plocka in en motståndare till Gambrinus, en ny atlet, i samma klass.
Och, efter gårdagens positiva överraskning över Brooklyn, East India pale ale så fick nu detta bryggeri sitt elddop, att bedömas som lager, mot dess hemland, Tjeckien. Alltså, de amerikanare man förknippar med öl är ju egentligen tjeckiskt. Så, här har vi nu, ett öl från USA, en lager, mot en annan lager, från Tjeckien.
Återigen så skulle man hålla sig till 10 grader Celsius. Temperaturen borde således inte spela någon roll. Det blev lika för dem båda att det var 29 grader i solen, ute.
När jag öppnade flaskan så var det som en vulkan som precis skulle få sitt utbrott. Ölen ville ut ur flaskan och visa sig hur bra det var. Det sipprade ut lite skum, så att jag omedelbart fick hälla upp lite i glaset. Färgen fick mig att titta en gång till på flaskan. Var det verkligen en ljus lager. Jag tog lite av min hamburgare, smakade på den, samt sköljde efter med lite öl. Och, här talade vi olika divisioner inom klassen lager. För, en lager har i allmänhet lite svårt att komma upp i de riktigt höga poängen, men denna gjorde definitivt det. Här smakande det verkligen öl. Och, jag ska inte ge mig på att beskriva det, som vissa fån-skallar på, bland annat TV4 och dess Nyhetsmorgon brukar göra, men jag kan i alla fall säga att det var en himla god lager.

Åter igen så är det amerikanen som vinner. Denna match var betydligt ojämnare. Och, med Brooklyns IPA i färskt minne så hade jag nog mina aningar om vad detta skulle komma att sluta i, nämligen en tämligen stor utklassningsseger för Brooklyn, Lager. (5,2 %)

När det gäller maten till ölen. Alltså själva spelplanen så att säga så finns den beskriven på Permanent länk till Hamburgare med bröd, bacon, sallad, tomat, stekt ägg och cheddarost.