RSS

Att namnge en katt!

Den lille kattungen går just nu under arbetsnamnet “Pålägget” då den nätt och jämt får plats under osten på en macka. Ja, det kan säkert gå bort sig i en fralla.
Men annars så har lite olika alternativa namn kommit upp. Ett av dem, som är det som kanske ligger närmast till är “Fjollic”. Men arbetet, det tunga arbetet med att komma fram till ett namn går vidare.

2014-05-26 007 (640x480)

Jag tror dock att det blir ett torrbad som dop. Ett dop, i stil med Pingstkyrkans helbad är nog inte så populärt. Då föredrar nog katten att vara namnlös.

 

Usch, vilken ful katt!

I morse så började Hårbollen bete sig lite avigt. Hon letade uppenbarligen en plats att “vara i fred på”, skyddat för insyn.
Jag byggde ett litet “bo” i soffan med ett antal handdukar. Sedan åkte jag på lite event, geocaching som Åbydagen. ja, William var med och spelade trombon med Åbyblåset på Åbydagen.
Och på eftermiddagen så blev det ett nytt event. När jag kom hem, vilket jag tror var vid 18 så hade Hårbollen fött tvenne små fula kattungar. Den fulaste försvann på något sätt medan den näst fulaste finns kvar hos sin mamma. Ja, det är lika ful den. Fan så fula.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 
 

Frallor i “obygden”!

För andra lördagen i rad så levererade vi frallor. Det är Williams klass som samlar till skolresa. Vi har ett område som innefattar en hel del hus i “obygden”, i skogen helt enkelt. Det är då bra att man varit en del i de områdena, genom exempelvis geocaching. Vi åkte förbi en hel del gömmor längs vägen.

Varken jag eller William är ju världen mest morgonpigga människor. Vi har båda lite problem med ringande väckarklockor, mobiler som låter som arabisk musik, tuppar eller annat oljud. Det är helt enkelt inte säkert att vi hör det när det ringer.
Fyra gånger har det varit hittills som vi levererat med start klockan sex på morgonen. Det blir två gånger till. Och, det har fungerat bra att komma upp. Konstigt, varför fungerar det inte alltid annars? Man borde kunna sitta med en mugg kaffe i bilen, som visserligen tar slut mellan Hacketorp och Börjelund varje dag. Det är friskt nu på morgonen. Det blir än mer friskt när det blir mera vår, försommar och till sist sommar. Än kanske frosten gör att det känns lite kallt, men nog borde man kunna uppleva livet även tidigt på morgonen, likaväl som sent på kvällen. Fast, det är ju bara i teorin. Inte sant?

 

Vem ska hjälpa mig att äta upp allt godis?

Nu har det gått en tid sedan vi var till Åland med bridgeklubben. Båten var väl i princip som man kan förvänta sig. Det är väl samma koncept som alltid. Det var en bra resa. Det som förbryllade mig var taxfree-shopen. Den var inte som den brukar. Jag menar, man går in, får med sig en hög med flaskor eller burkar ut och så grillar man i välbehag hemmavid under den kommande tiden. Så, när jag kom ut från taxfree och hade påsar med mig ut så undrade jag om de möjligen hade börjat med punch i Mars, Snickers, Kexchoklad och Bounty. Men det verkade inte så vid en första test. En tur i taxfree, och endast godis med sig ut. En märklig känsla som nog en vanlig Vårdcentral inte kan diagnostisera. Det krävs nog specialistvård. Frågan är bara, vad gör jag nu, med allt godis. Kanske att man behöver hjälp med att äta upp det. Jag får se mig omkring här hemma om det möjligen kan finnas någon som är sugen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag köpte förresten godis för en tid sedan i en affär. Och det var länge sedan jag åt så mycket av det söta. Kanske att jag utvecklas till något annat än det man varit de senaste åren. Jag får kontrollera kroppen efter gälar eller fjäll. För fjäderlös, det tänker jag allt fortsätta att vara. Det handlar ju trots allt inte om Science Fiction.

 

Blåsippan ute i backen stå–ensam!

När väl solen trängt bort dimman efter viss möda så blev det riktigt behagligt ut. Solen vann till slut. Den har ju vilat sig i form hela vintern. Dimman däremot har väl mera haft någon form av intervallträning för sig. Den verkade rätt så nertränad.
jag startade dagen med en tjock jacka. Ja, inte inne i verkstan alltså, utan ute. Jag kilade sten. Men, vartefter det blev varmare så åkte jackan av. Den var visst inte så välkommen av solens strålar. En spindel häll mig sällskap. Den hade också insett att det äntligen hade blivit en vår att tala om.

Väl hemma så inspekterade jag slänten ovanför huset. Och, minsann hittade jag inte en ensam, lite smått trött blåsippa. Den var ensam om att trotsa eventuell kyla. Den var väl en spejare. Och, du lilla blå – du kan hälsa dina kompisar att det går bra att komma fram nu. Våren är faktiskt här. Hälsa dina vänner att, nu har vi ställt in vintern, långt in i förrådet. Kanske att vi rent av glömmer bort att ta fram den igen, även om det skulle råka närma sig jul.

blasippa

 

Årets ölkalender klar!

Årets ölkalender är nu färdig. En blandning av starköl och folköl. Några av dem vet jag inte ens vad det är. De är helt inslagna. Det blir, som vanligt en öl om dagen i 24 dagar i advent. Ibland får man den sent, ibland tidigare. Det beror ju på hur dagen ser ut. (eller snarare kvällen) Om man, t.ex. ska spela bridge så lär det inte bli någon öl innan kl. 22:30. en lördag däremot, om man inte ska någonstans så kan det bli tidigare. En spännande tid.

2013-11-30 001 (600x450)

Michelle har en sminkkalender detta år. En kalender som hon köpte härom dagen. Förutom detta så finns även ett par chokladkalendrar. Vi har även ett par chokladaskar som nog kan fungera som kalender också. Det har vi inte bestämt än. Men det som är helt nytt för detta år är att våra tre katter, Misty, Buster och Hårbollen har en helt egen kalender. Den behöver kanske kompletteras en smula, men det kommer att bli en god stund för dem varje dag.

2013-11-30 002 (600x450)

Att det bara är tre katter numera beror på att Fjompan har flyttat in till grannen. Men, hon kommer ibland och hälsar på.

 
 

Separationsångest på dass!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAI lördags var vi vid den handikappanpassade utsiktsplatsen vid Svensksundsviken. Eller handikapptillgänglig, kanske det ska vara. Jag vet inte så noga.
hur som helst så finns där, inte bara ett vindskydd, lite bänkar och en grill. Det finns ett dass också. Detta dass, om det nu är handikappanpassat eller ej är en så kallad “mulltoa”. ja, när man ser tröskeln så undrar man ju varför det tänkts så mycket på att handikappanpassa det hela, när inte den är det. Men, i alla fall.
utvändigt så ser desset ut som ett ganska vanligt dass. Man måste väl, antar jag ha fönster på dörren så att det inte blir kolsvart därinne. För någon el finns ju inte. kanske att det skulle gå att ordna med solceller eller så, men det blir nog för dyrt. Annars, om man ser till det utvändiga så är det nog själva gräsklippningen som är det jobbiga. Att klippa en fin gräsmatta på taket är nog inget man gör i en handvändning.

invändigt däremot är det desto finare. Ja, det var fint utvändigt också, men i kontrast till det utvändiga så är det lagt ett fint golv som säkert går fint att skura. Frågan är bara hur ofta städerskan av naturreservat kommer förbi. Det är inte direkt som en offentlig toalett på ett varuhus, där det står vilken dag och vilken tid en viss städare varit där. Men det sker nog ibland. Det är rent oOLYMPUS DIGITAL CAMERAch snyggt därinne.
Man kan också, om man “har lite tid över” läsa en del om fåglar på de planscher som finns på väggarna. Man får dock inte vara för stel i nacken för att se, åtminstone en av planscherna. Den är lite avigt placerad. Och jag antar att man kanske inte ställer sig och läser den, efter att man gjort det man kom dit för att göra. Jag inbillar mig också att man nog inte går in där, enbart för att lära sig om fåglar. Men, tanken är god. Frågan är om doften är detsamma.

Ett annat anslag är instruktionerna till hur man ska göra när man går på toan.
Mulltoan bygger på separationsprincipen vilket innebär att urinen ska hamna i den främre behållaren och det andra, inklusive pappret ska hamna i bakre behållaren för att där förmultna

Det går förstås att räkna ut vad “det andra” är, men varför kunde man inte skriva det då? Är det ett så pass känsligt kapitel? Har jantelagen, inte bara flyttat in i de byråkratiska formulären utan också tagit steget ut i naturen, i naturreservaten och de handikapptillgängliga utsiktsplatserna vid vindskydd?
OLYMPUS DIGITAL CAMERAFantasin sätter gränser för var som är “det andra”. Sedan har väl var och en olika förmåga till fantasi.
Nästa steg i instruktionerna är att “använder du mycket papper, lägg det i en plastpåse”.
Det står inget om ifall att det anses att plastpåsen förmultnar och att den ska med ner bland “det andra” eller om man ska stoppa påsen i fickan och ta hem det, för egen separationsångest över vad som ska ske med påsen och dess innehåll. Jag antar att man inte ska lägga det bredvid toan heller. Det är väl annars så man ska göra, till exempel vid soptunnor eller vid en återvinningsstation. Om en soptunna är full, då ska man lägga soporna bredvid tunnan. Om containern med burkar är full, då ställer man sina burkar bredvid. Så tycks folk fungera. Att ta med sig det tillbaka eller till något annat ställe, det är tydligen förbjudet enligt lag.
Man måste förresten snåla med pappret, om det råkar vara så att man inte har en påse med sig. Eller ska man tänka på det innan man ger sig iväg?

OLYMPUS DIGITAL CAMERAEn annan tanke som slog mig, innan jag kopplade vad det rörde sig om var förvåningen över att ingen hade snott det Högalid-krus som stod på det fina golvet. Men, jag var väl fullt upptagen med att reflektera över den separationsångest som folk har när de ska pricka rätt med urin och “annat” när det uträttar sina behov.
I kruset fanns det mull. Detta skulle man strö över det man gjort, i form av “annat”. Det fanns en kaffemugg i kruset som man skulle använda för att ta upp mullen med. Det är i det läget som man nog, tror jag ska vara tacksam över att man redan druckit kaffe. För jag har svårt att tro att någon går på toan, tar kaffemuggen och häller över mull för att sedan glatt storma ut mot vindskyddet och utbrista “Oj, vad jag är kaffesugen"! Nu ska det bli gott med en kopp!”

Men på det hela taget så tycker jag att det är bra att man ordnar med toalett. Vindskydd, grillplats och bänkar är dock viktigare. Veden likaså. Ja, på platser som denna, där det är naturreservat så finns det ju oftast färdig ved. En lyx kanske, men tanken är nog att inte folk ska samla ved i naturreservatet. Det får ju inte röras något av naturen. Då är det bra, på flera sätt att det finns ved.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 19 september 2013 i fjäderlös tvåfoting

 
 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 154 andra följare