RSS

Frallor i “obygden”!

För andra lördagen i rad så levererade vi frallor. Det är Williams klass som samlar till skolresa. Vi har ett område som innefattar en hel del hus i “obygden”, i skogen helt enkelt. Det är då bra att man varit en del i de områdena, genom exempelvis geocaching. Vi åkte förbi en hel del gömmor längs vägen.

Varken jag eller William är ju världen mest morgonpigga människor. Vi har båda lite problem med ringande väckarklockor, mobiler som låter som arabisk musik, tuppar eller annat oljud. Det är helt enkelt inte säkert att vi hör det när det ringer.
Fyra gånger har det varit hittills som vi levererat med start klockan sex på morgonen. Det blir två gånger till. Och, det har fungerat bra att komma upp. Konstigt, varför fungerar det inte alltid annars? Man borde kunna sitta med en mugg kaffe i bilen, som visserligen tar slut mellan Hacketorp och Börjelund varje dag. Det är friskt nu på morgonen. Det blir än mer friskt när det blir mera vår, försommar och till sist sommar. Än kanske frosten gör att det känns lite kallt, men nog borde man kunna uppleva livet även tidigt på morgonen, likaväl som sent på kvällen. Fast, det är ju bara i teorin. Inte sant?

 

Vem ska hjälpa mig att äta upp allt godis?

Nu har det gått en tid sedan vi var till Åland med bridgeklubben. Båten var väl i princip som man kan förvänta sig. Det är väl samma koncept som alltid. Det var en bra resa. Det som förbryllade mig var taxfree-shopen. Den var inte som den brukar. Jag menar, man går in, får med sig en hög med flaskor eller burkar ut och så grillar man i välbehag hemmavid under den kommande tiden. Så, när jag kom ut från taxfree och hade påsar med mig ut så undrade jag om de möjligen hade börjat med punch i Mars, Snickers, Kexchoklad och Bounty. Men det verkade inte så vid en första test. En tur i taxfree, och endast godis med sig ut. En märklig känsla som nog en vanlig Vårdcentral inte kan diagnostisera. Det krävs nog specialistvård. Frågan är bara, vad gör jag nu, med allt godis. Kanske att man behöver hjälp med att äta upp det. Jag får se mig omkring här hemma om det möjligen kan finnas någon som är sugen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag köpte förresten godis för en tid sedan i en affär. Och det var länge sedan jag åt så mycket av det söta. Kanske att jag utvecklas till något annat än det man varit de senaste åren. Jag får kontrollera kroppen efter gälar eller fjäll. För fjäderlös, det tänker jag allt fortsätta att vara. Det handlar ju trots allt inte om Science Fiction.

 

Blåsippan ute i backen stå–ensam!

När väl solen trängt bort dimman efter viss möda så blev det riktigt behagligt ut. Solen vann till slut. Den har ju vilat sig i form hela vintern. Dimman däremot har väl mera haft någon form av intervallträning för sig. Den verkade rätt så nertränad.
jag startade dagen med en tjock jacka. Ja, inte inne i verkstan alltså, utan ute. Jag kilade sten. Men, vartefter det blev varmare så åkte jackan av. Den var visst inte så välkommen av solens strålar. En spindel häll mig sällskap. Den hade också insett att det äntligen hade blivit en vår att tala om.

Väl hemma så inspekterade jag slänten ovanför huset. Och, minsann hittade jag inte en ensam, lite smått trött blåsippa. Den var ensam om att trotsa eventuell kyla. Den var väl en spejare. Och, du lilla blå – du kan hälsa dina kompisar att det går bra att komma fram nu. Våren är faktiskt här. Hälsa dina vänner att, nu har vi ställt in vintern, långt in i förrådet. Kanske att vi rent av glömmer bort att ta fram den igen, även om det skulle råka närma sig jul.

blasippa

 

Årets ölkalender klar!

Årets ölkalender är nu färdig. En blandning av starköl och folköl. Några av dem vet jag inte ens vad det är. De är helt inslagna. Det blir, som vanligt en öl om dagen i 24 dagar i advent. Ibland får man den sent, ibland tidigare. Det beror ju på hur dagen ser ut. (eller snarare kvällen) Om man, t.ex. ska spela bridge så lär det inte bli någon öl innan kl. 22:30. en lördag däremot, om man inte ska någonstans så kan det bli tidigare. En spännande tid.

2013-11-30 001 (600x450)

Michelle har en sminkkalender detta år. En kalender som hon köpte härom dagen. Förutom detta så finns även ett par chokladkalendrar. Vi har även ett par chokladaskar som nog kan fungera som kalender också. Det har vi inte bestämt än. Men det som är helt nytt för detta år är att våra tre katter, Misty, Buster och Hårbollen har en helt egen kalender. Den behöver kanske kompletteras en smula, men det kommer att bli en god stund för dem varje dag.

2013-11-30 002 (600x450)

Att det bara är tre katter numera beror på att Fjompan har flyttat in till grannen. Men, hon kommer ibland och hälsar på.

 

Separationsångest på dass!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAI lördags var vi vid den handikappanpassade utsiktsplatsen vid Svensksundsviken. Eller handikapptillgänglig, kanske det ska vara. Jag vet inte så noga.
hur som helst så finns där, inte bara ett vindskydd, lite bänkar och en grill. Det finns ett dass också. Detta dass, om det nu är handikappanpassat eller ej är en så kallad “mulltoa”. ja, när man ser tröskeln så undrar man ju varför det tänkts så mycket på att handikappanpassa det hela, när inte den är det. Men, i alla fall.
utvändigt så ser desset ut som ett ganska vanligt dass. Man måste väl, antar jag ha fönster på dörren så att det inte blir kolsvart därinne. För någon el finns ju inte. kanske att det skulle gå att ordna med solceller eller så, men det blir nog för dyrt. Annars, om man ser till det utvändiga så är det nog själva gräsklippningen som är det jobbiga. Att klippa en fin gräsmatta på taket är nog inget man gör i en handvändning.

invändigt däremot är det desto finare. Ja, det var fint utvändigt också, men i kontrast till det utvändiga så är det lagt ett fint golv som säkert går fint att skura. Frågan är bara hur ofta städerskan av naturreservat kommer förbi. Det är inte direkt som en offentlig toalett på ett varuhus, där det står vilken dag och vilken tid en viss städare varit där. Men det sker nog ibland. Det är rent oOLYMPUS DIGITAL CAMERAch snyggt därinne.
Man kan också, om man “har lite tid över” läsa en del om fåglar på de planscher som finns på väggarna. Man får dock inte vara för stel i nacken för att se, åtminstone en av planscherna. Den är lite avigt placerad. Och jag antar att man kanske inte ställer sig och läser den, efter att man gjort det man kom dit för att göra. Jag inbillar mig också att man nog inte går in där, enbart för att lära sig om fåglar. Men, tanken är god. Frågan är om doften är detsamma.

Ett annat anslag är instruktionerna till hur man ska göra när man går på toan.
Mulltoan bygger på separationsprincipen vilket innebär att urinen ska hamna i den främre behållaren och det andra, inklusive pappret ska hamna i bakre behållaren för att där förmultna

Det går förstås att räkna ut vad “det andra” är, men varför kunde man inte skriva det då? Är det ett så pass känsligt kapitel? Har jantelagen, inte bara flyttat in i de byråkratiska formulären utan också tagit steget ut i naturen, i naturreservaten och de handikapptillgängliga utsiktsplatserna vid vindskydd?
OLYMPUS DIGITAL CAMERAFantasin sätter gränser för var som är “det andra”. Sedan har väl var och en olika förmåga till fantasi.
Nästa steg i instruktionerna är att “använder du mycket papper, lägg det i en plastpåse”.
Det står inget om ifall att det anses att plastpåsen förmultnar och att den ska med ner bland “det andra” eller om man ska stoppa påsen i fickan och ta hem det, för egen separationsångest över vad som ska ske med påsen och dess innehåll. Jag antar att man inte ska lägga det bredvid toan heller. Det är väl annars så man ska göra, till exempel vid soptunnor eller vid en återvinningsstation. Om en soptunna är full, då ska man lägga soporna bredvid tunnan. Om containern med burkar är full, då ställer man sina burkar bredvid. Så tycks folk fungera. Att ta med sig det tillbaka eller till något annat ställe, det är tydligen förbjudet enligt lag.
Man måste förresten snåla med pappret, om det råkar vara så att man inte har en påse med sig. Eller ska man tänka på det innan man ger sig iväg?

OLYMPUS DIGITAL CAMERAEn annan tanke som slog mig, innan jag kopplade vad det rörde sig om var förvåningen över att ingen hade snott det Högalid-krus som stod på det fina golvet. Men, jag var väl fullt upptagen med att reflektera över den separationsångest som folk har när de ska pricka rätt med urin och “annat” när det uträttar sina behov.
I kruset fanns det mull. Detta skulle man strö över det man gjort, i form av “annat”. Det fanns en kaffemugg i kruset som man skulle använda för att ta upp mullen med. Det är i det läget som man nog, tror jag ska vara tacksam över att man redan druckit kaffe. För jag har svårt att tro att någon går på toan, tar kaffemuggen och häller över mull för att sedan glatt storma ut mot vindskyddet och utbrista “Oj, vad jag är kaffesugen"! Nu ska det bli gott med en kopp!”

Men på det hela taget så tycker jag att det är bra att man ordnar med toalett. Vindskydd, grillplats och bänkar är dock viktigare. Veden likaså. Ja, på platser som denna, där det är naturreservat så finns det ju oftast färdig ved. En lyx kanske, men tanken är nog att inte folk ska samla ved i naturreservatet. Det får ju inte röras något av naturen. Då är det bra, på flera sätt att det finns ved.

 
 

Död och uppäten, men en lycklig dödskalle!

Tänker du på vad du köper?
Ibland kanske det är lite väl mycket att tänka på. Som till exempel när kycklingarna far illa. Hur vet man om de gör det? Jo, när kycklingklubborna har ryggben, då är det ett tecken på att en kyckling farit illa. Den har vantrivts så mycket att den försökt att rymma. Och när den sedan fångats in igen så har den försökt springa ifrån sina bödlar. Den har lagt benen på ryggen!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Så, till min glädje så ser jag nu att den kyckling jag åt förra veckan var helt utan ryggben. det var en lycklig kyckling. Den är numera död och uppäten, men den hade i alla fall inte minsta spår av ryggben i knäna.

 
 

Behöver trattkantarellerna semester?

Sommaren biter sig fast. Det är varmt ute. 20 grader på dagen. Men låter sig naturen luras? Även om det kanske inte är mera än björkarna som börjat få gula löv så har t.ex. nyponen blivit mogna. Ja, alla nypon är ju inte överens om ifall det är nu eller senare som de ska mogna. En del är röda, andra mera orangea medan en del bara kommit till blomstadiet. Och detta är ingen fakta från någon Wikipedia eller liknande. Det är reflektioner från en vanlig liten enkel promenad på fem minuter. Man ser liksom hela sommarhalvåret på en gång. En märklig mix.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Men, är det inte så med rosor, att de kan blomma helt plötsligt, vid jul eller så, bara temperaturen tillåter det och de inte vissnar ner av den anledningen? Jag har för mig att jag har sett rosor, väldigt sent på året.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERATrattkantarellerna brukar också finnas länge om det inte blir snö. Jag tror att det mera har med snön att göra än temperaturen hur länge de finns kvar. Men, det är klart, två veckor med –20 grader utan snö gör nog också sitt. Men, man känner ju till trattkantareller som funnits långt in i januari. Jag kan inte minnas en helt is- och snöfri mildvinter. Så, man funderar ju lite på hur länge de skulle kunna finnas kvar, om de verkligen fick chansen. Det måste väl finans en brytpunkt för när de liksom fått nog. Men, då kanske det blir så fel i klimatet att de helt enkelt dör. De kanske inte orkar mer än någon enda säsong med barmark. Återhämtning är väl, om jag får gissa något som även svampar behöver.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAInomhus har jag en annan växt. Det är spansk peppar. Chili alltså. Den fick jag av en kompis som hade satt frän från en peppar. Den har nu blivit stor, blommat och börjat bära frukt. De vill tydligen ha mycket sol, samt en hel del vatten. Märkligt att de växer i Mexico. De har ju en hel del sol, men vatten är det väl mindre av. Logiken stämmer inte riktigt.

Jag har haft dessa växter tidigare. Då gick det också bra med frukterna. Jag satte paprika också, men det blev mycket små frukter. De vill visst verkligen ha mycket sol och vatten. För jag inbillar mig, att om man ger mycket vatten men den inte får sol så liksom bara blöter man ner eländet. Det finns väl risk att det möglar antar jag.

Så, nu med mina botaniska kunskaper och min medfödda logiska förmåga så inser jag att det kan finnas hopp för mig och växter, kanske inte att återuppliva Gaia kanske men ändå få en viss förståelse för varandra. Ja, växterna lär nog inte förstå mig. Men et finns det ju flera som inte gör.

 

 
 
 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 153 andra följare