Fjäderlös Tvåfoting

Jag sitter här, i valet och kvalet om jag ska försöka mig på en utskrift av en bok. Alltså, en av mina egna böcker, utskrivet för att bindas, av mig själv, på bokbinderiet.
Det är inte så lätt. Man får skriva ut sidan 16, och sidan 1, på samma ark, men med sidan 16, före sidan 1. På baksidan av de arket ska sidorna 2 och 15 vara Så håller man på, tills alla sidor är klara, eller att man ligger i en hög på golvet, i fosterställning, skakandes av nervöst sammanbrott.
Jag tänkte i min enfald först att det kanske fanns en mall eller något för att skriva ut böcker, för bindning. Men det hittade jag inga. Man kan skriva ut för bokvikning, men då hamnar alla sidor i nummerordning, 1,2,3,4, o.s.v.
Om jag lyckas, mot förmodan att fixa detta, på första försöket så är det nog ändå inte säkert att jag hinner med att pussla ihop alla sidor, i rätt utskriftsordning, till i morgon, då det är dags för Michelle och mig att åka in till bokbinderiet. Detta, om nu inte snön ställer till det igen, som den gjort några onsdagar tidigare i vinter. Man undrar varför vi ska få all nysnö, just på onsdagar.

Om det åtminstone kunde bli lite varmt, och vindstilla, gärna med sol, så att man kunde göra något kul, i helgen. Det var rätt så kul att fotografera lite på isen i lördags. Det finns onekligen en del att uppleva där, i alla fall tills våren talar om något annorlunda. Och jag lär inte bli svårövertalad om det. Men, som det så populärt heter i fler och fler reklamer på TV, ”Antingen så gör man något, eller så gör man det inte”

Idag är William och jag på Michelles skola. Vi ska träffa en öronsköterska.

(Fjäderlös Tvåfoting, direkt från mobilen, via MMS)

Tordagens snöskottning satte ju sina spår. Ja alltså, inte bara de gångar som blev skottade, och som väl snart snöar igen, vilket leder till ny snöskottning. Nej, jag blev ju förkyld på kuppen.
Vad gör man då, när ens hals får rösten att låta som valda delar av Polisens manskör, den bakre raden? Jo, man går ut på isen, på Bråviken, och fotograferar lite, samt, halvt samtala, halvt intervjuar de stackare som stått där ett tag, utan att få mer någon, eller några strömmingspinnar.

Nu har vintern kommit ikapp mig. Den fick tag på mig. Jag kunde inte längre springa ifrån den. Den kastade sig över mig, när den kom ikapp mig, och satte sina klor i min hals, och slet till.
Det svider där vintern gjorde sitt ingrepp.

Jag blev ju varm, och svett i torsdags, när jag skottade snö. När jag sedan blev nedkyld, när jag fortsatte att skotta snö så lade jag grunden till detta illdåd, av vintern, att slita med sina klor, i min hals.

Nu vet jag föresten hur man får upp Michelle. Hon var den sista att gå upp i morse. Jag hade Telias musikkanal på, på TV:n. Ja, du vet, de sär kanalerna som du, om du har dem bara bläddrar förbi. Nåja, det blev i alla fall Alcazar, med deras senaste melodifestivallåt. ”Stay the night”, kan den heta så? Jag höjde volymen så att det hördes i hela huset. Då blev det fart på Michelle. Hon studsade ner, med någon förhoppningsfull blick i ögonen, och med insikten om att det ju är melodifestival ikväll. Detta kan vara ett sätt, vanliga skoldagar också, fast lite tidigare på morgonen. Detta måste experimenteras med. Kanske det fungerar så bra att man kan skriva en bok i ämnet, bli inbjuden till Kvällsöppet i TV4, bli analyserad, och missförstådd av Marcus Birro, sedd på med överlägsen blick av Lennart Ekdahl, för att sedan ila vidare till Debatt, där skrikande människor bluddrar i munnen på varandra medan man förgäves försöker att visa upp boken i bild, innan det är dags för inspelningen av ”På Spåret”, i studion bredvid, vilket gjorde att man blev tvungen att dela taxi från TV4 med Marcus Birro, med Maria Moberg hängandes i taxins kofångare, skrikande, ”Marcus!!! Störst av allt är kärleken!!!”

Jo, men det blir nog bra, för det där med väckarklocka fungerar ju inget vidare. Den är visst borta, förresten, såg jag igår kväll, när hon skulle somna. Den har nog ramlat ner, under sängen, skulle jag tro. Om nu inte Michelle själv gjort sig av med, som det verkar, hennes största fiende på morgonen.

Annars så är dagens undran, om vi kan baka våra egna semlor, utan att ha gjort det tidigare, samt om vi verkligen behöver köpa riven ost, till våra hemgjorda pizzor, och om de verkligen kommer att bli gjorda. Problem som kommer att få sitt svar idag, och som nog finner sin lösning, i min förkylnings utveckling under dagen. Dess förlopp, vinterns avkomma som vi lika gärna kan kalla för Damien kommer nog att avgöra hur helgens aktiviteter ser ut, och hur dess resultat kommer att bli

Det kan nog vara bra att göra sin egen pizza, om vi nu absolut måste ha pizza idag, för så här såg det ut vid Pizzeria Krokek igår. Taket till deras uteservering hade rasat ner. Jag förstår inte riktigt varför. Om man tittar på bilden så ser man ju att det inte finns någon snö alls på det taket.

Min fysik, i förhållande till mängden snö är en ganska snedfördelad kombination. Märkliga ting sker. Man somnar som en stock på kvällen, samt vaknar som en stock, på morgonen, stel och hård i axlar, rygg och armar.

Jag fick skotta bort all snö som hade ramlat ner från taket igår. Det var tung snö, med en lite lagom irriterande isskorpa på. (eller under, om man ser det från det perspektiv, som det låg på taket, innan det ramlade ner)
Jag fick ut några barn till sist. De rumlade runt i snön, när jag skottade en liten gång, samt en lite bredare gång, i Hantverksbyn, Kolmården. Den lite bredare gången skottade jag in till grannen. Men, efter det, så var jag så varm, att jag började på att kylas ner. (ja, fysikens oreligiösa logik) Det blev därför en smal gång, in till marmorverkstaden. Värre var det för nästa granne. Hon beordrade de tre barnen, som var med att gå fram och tillbaka till hennes stuga. Allt för att få till en gång, eller snarare början till en gång. En rejäl vall hade bildats av blåsten, upp mot hennes stuga. Hennes trappa såg ut att vara i nivå, med marken. Barnen, Michelle samt två andra tjejer, kröp i snön, upp mot stugan. Det var tveksamt huruvida detta var det effektivaste sättet att göra en gångbar stig, i snön, men det gjorde i alla fall att det såg ut som om det fanns liv i det snötäckta landskapet, som en gång i tiden var, vanlig barmark. En barmark som nu känns otroligt avlägsen.
Jag fick ett samtal igår.
”Kan du göra en mortel till helgen?”
”Ja, om jag har ett ämne, men det måste jag kolla upp. Jag har inte en chans att få fram något utifrån, på så kort tid. Det tar minst en vecka att skotta fram stenen, för att sedan halka in den, under två dagars tid. Alltså, två veckor, för en mortel”.
Hoppas att mönstret för min åsikt om snön är klar nu, vid det här laget.

Sent, väldigt sent kommer Michelle att ansluta till Fritidshemmets aktiviteter idag. Men det gör inget. Det är ju studiedag på skolan idag. William kommer nog att assistera mig i verkstaden, genom att inte göra särskilt mycket. Kanske se på TV. Kanske styra lite med min lilla dator. Kanske han diskar. Kanske att han,……äh, vänta nu, ”diskar”? Tveksamt det där. Jo, förresten, det kan bli lite diskat, om han får var uppe hela natten, och spela obegränsat hela helgen. Nej, jag tror inte det va? Jag får nog diska själv, de pytsar som vi använder idag, till lunchen.

Solen skulle titta fram idag, sa de Inget som man har sett något av ännu i alla fall, inte mera än att det har blivit kallare, vilket väl tyder på en viss uppklarnande himmel, i alla fall under natten. Om det blir som de har tänkt sig, att det blir sol i helgen, och inte så förbannat kallt, så kan det nog bli mycket folk på Bråvikens is. Man kan ju bara hoppas att de har någonstans att parkera sina bilar, under tiden. Men, det är ingen mening med att de försöker att parkera, inne i Hantverksbyn, för där får man som bäst plats med en påse, Ahlgrens bilar. Men, så är det bara vi som jobbar där, som om det behövs, får parkera där. En lite dramaturgisk, nyanserande kuriositet, som saknar relevans.

Ungefär klockan 13:00 så brakade det till, som en mindre jordbävning. Det var all snö på framsidan av huset, som åkte ner. Nu har man en meterhög vall att skotta bort. Finns det något roligare?

*****censurerade svordomar****

Nåja, man vet ju vad som ska göras. Finns inget att skylla på. Bääää!

Det är inte utan, än att man kan tro att det är flera som läser det man skriver, än man tror.
Jag skrev om området framför sandviskbryggan, och tyckte att politiker och andra berörda skulle bearbetas, så att det plogades upp där, så att de som fiskar utanför bryggan, kan parkera där. Någon dag senare så var hela området plogat.
Jag gnällde över att den som plogar hemma, på vår väg alltid lägger en vall, åt vårt håll, trots att det inte bo någon, på andra sidan vägen. I morse när jag kom ut, så var det plogat, och inte en millimeter vall syntes till, vid min utfart.
Igår skrev jag om att barnen kanske kunde vara hemma, när snön ställer till problem. I morse så stängdes Michelles skola. Jag fick hämta hem henne.

Det hela började med att det ringde igår kväll. Ungefär samtidigt som Michelle packade ner sina skridskor, i en lite större väska. Det var Michelles lärarinna som ringde och talade om att skridskoturen var inställd. Det gick inga bussar idag. Alla bussar var inställda En besvikelse för Michelle, men nog klokt, trots lögnen om att allt inom Östgötatrafiken skulle vara inställt. jag har sett flera bussar idag. En stod stilla, med något fel, i backen vid Råssla, på vägen upp mot Krokek.
Jag inser att Michelles skola inte stängdes för att jag skrev om det igår, och jag inser också att man nog får ta dagarna som de kommer just nu. Det är lita av ett meterologiskt undantagstillstånd just nu.
Michelle hade alltså med sig sin matsäck idag, ändå. De hade ju avbeställt maten för idag. Den matsäcken fick hon alltså ta med sig hem. Jag åkte alltså upp till skolan, och fick med mig tre barn hem. Lika bra att de får leka lite, när det ändå är en ledig dag.

Hemma så är snön på väg ner från taket. Det har släppt lite, högst upp. Några mindre partier har ramlat ner. Det är bara en fråga om tid, innan allt brakar ner. jag fick ha en genomgång med alla barnen, fyra till antalet, om var man ska gå, om man absolut måste gå förbi, där det kan ramla ner snö. Man får hålla sig intill väggen, vilket inte är så svårt. Lika bra att skiten kommer ner, på en gång, så att man kan skotta bort det. Det värsta är om det sker på kvällen, och att det fryser på under natten. Den snö som ramlar ner från taket hamnar nämligen på ett mycket opraktiskt ställe. Jag kan gå förbi det, Småfotingarna kan också göra det, men Urfotingen kan få problem, nästa gång som hon ska komma hit. Det lär bli på måndag, för den som är intresserad. (ja, det var en nyanserande, onödig uppgift)

Imorgon ska Michelle ha friluftsdag. De ska åka iväg till Norrköping, och åka skridskor. Frågan är bar hur väglaget kommer att vara, i morgon bitti. Frågan är hur pass lång tid det kommer att ta, innan man får bort snävallen, vid vägen.

Alltså, de ska ge sig av 08:30, från skolan. Normalt sett så är Michelle på plats innan 07:20, då frukosten börjar. Det finns alltså en timme att ha som marginal. Till saken hör att det är långt ifrån plogat på vägen här nere. Men det lär det väl bli, innan det är dags att ge sig av, imorgon bitti. Det var lite trögt att ta sig uppför backen här. Men, nu är Michelle hemma i alla fall, och pannkaka står på menyn. En pannkaka som ska räcka till Michelles matsäck imorgon. En matsäck till en utflykt, som hon gärna vill vara med på.

Om bara blåsten kunde ge sig lite, så skulle allt bli mycket lättare. Förra onsdagen kom det mera snö, men det var mindre problem än idag, eftersom et blåser så pass mycket som idag. I alla fall upplever jag det så, trots att vi bor relativt skyddat. Men det blir drivor från Bråviken, på vägen, till och ifrån Michelles skola.
Jag tycker nästan att man skulle göra som på Vikbolandet, och ställa in hela, eller delar av skoldagarna, för att låta barnen var hemma, och hjälpa till med snöskottningen, eller kanske rent av bara leka. Deras uppgift kunde vara att lyssna på väderleksrapporter, nyheter och trafikinformationer, på radio, TV eller på Internet. Det skulle kunna vara lika utbildande som att lära sig vad en kung hette, för 400 år sedan, eller vilken planet som ligger utanför Saturnus. Men, nu kanske jag ser det mera ur mitt eget perspektiv, än ur barnens.

Det ringde nyss. Det var en från bokbinderiet. Det var inställt idag. Ingen kommer ikväll. Alla är insnöade, mer eller mindre. Men, vi hade inte tänkt bege oss in till Norrköping i alla fall, denna kväll. Inte i detta väder. Det verkar som om det ska snöa varje onsdag. Det är tredje gången som vi väljer att stanna hemma, tack vare snön.

Jag fick iväg Michelle till skolan, i tid trots snön som inte var särskilt mycket röjd på morgonen.
Att snön inte var röjd på vår väg var bara bra. Då kom vi ut. Hade det plogats, så skulle vi ha behövt skotta bort vallen, nere vid vägen. Logiskt va? Att snöröjningen sinkar mera än en oröjd väg.

Nja, hade jag vetat om hur det var, i samhället så kanske jag hade låtit Michelle vara hemma. Det är faktiskt lite otäckt på vägarna. (Otäckt? Vägarna är ju täckta, av snö) Vägen längs Bråviken är inte bra. Det blåser igen vallar, på vägen och vis sidorna av vägen. Det blir trångt att möts. Som när jag mötte en timerbil. Den bar blåste på, nästan mitt i vägen. Det var inte många centimetrar som skiljde oss mellan.

Jag skottade lite här hemma på morgonen. Men, eftersom det ska fortsätta att snöa och blåsa så lär det bli en hel del mera skottande. Denna dag gör jag som så, att jag tar lite i taget, så att jag inte blir för varm, för att sedan kylas ner. Kanske att man kan hålla jämna steg med Kung Bore, och hänga honom i hasorna.

Nja, hade jag vetat om hur det var, i samhället så kanske jag hade låtit Michelle vara hemma. Det är faktiskt lite otäckt på vägarna. (Otäckt? Vägarna är ju täckta, av snö)
Vägen längs Bråviken är inte bra. Det blåser igen vallar, på vägen och vis sidorna av vägen. Det blir trångt att möts. Som när jag mötte en timerbil. Den bar blåste på, nästan mitt i vägen. Det var inte många centimetrar som skiljde oss mellan.

Jag skottade lite här hemma på morgonen. Men, eftersom det ska fortsätta att snöa och blåsa så lär det bli en hel del mera skottande. Denna dag gör jag som så, att jag tar lite i taget, så att jag inte blir för varm, för att sedan kylas ner. Kanske att man kan hålla jämna steg med Kung Bore, och hänga honom i hasorna.

William då, undrar den som räknat familjen, och konstaterat att han inte var inkluderad i skjutsen till skolan.
William är hemma. Han har öroninflammation, samt något, som väl kanske är en följd av detta, på sitt lite outgrundliga vis. Jag talar om förkylning, men även ett visst, toapappersintensiv symptom.
Jag vet inte om jag har skrivit om att han har öroninflammation, men jag kanske anser att det kanske, i viss mån saknar relevans. Men, i detta fall ger det lite extra nyans till den misär, som denna vinter medför.

Jag var nere vid Hantverksbyn, Kolmården för att hämta lite snöskottningstillbehör. Den får vänta med skottningen tills det har lagt sig lite, med snö och blåst. Det vore även bra om det plogades där också, innan man ger sig dit igen. Det blåser från Bråviken, så det driver igen, direkt. Det var inte långt ifrån att jag inte kunde ta mig dit, och tillbaka. Mina spår, efter bilen hade nästa försvunnit, på den lilla tid som jag var inne i verkstaden för att hämta det jag skulle.

Nu blir det frukost. Frågan är om man ska ta kaffe, eller blåbärssoppa. Några alternativ anser jag inte är av intresse.

I april 2006 så grillade jag vildsvin en dag, ute på grillen. En annan dag, med bara några dagars mellanrum, så var det en en massa snö. Jag är inte säker på vilken av dessa saker som kom först, men enligt bildtitlarna så kom snön 9/4, medan grillningen, i solskenet skedde 15/4. Men, av någon anledning så har jag dokumenterat, manuellt, lite annorlunda. Bildens titel tror jag dock kan stämma rätt så bra

Anledningen till denna lilla notering, är att om man tittar på bilden med snö, så ser man att det var rätt mycket snö, för mina trakter, speciellt i april. (Ja, jämfört med i år så kanske man kan tvivla)

Men, det var alltså massor med snö, i mitten av april 2006. Detta var samma år som vi hade upp emot, och en bra bit över 30 grader varmt, hela sommaren. Kommer du ihåg det? Det varma vara dagar, och fotbolls-VM. Så, om vi nu utgår från att likheterna fortsätter, mellan 2006 och 2010, så blir det en varm, solig, och skön sommar.

(Nu börjar man leta desperat, efter de berömda halmstråna)

Alla vi som var bjudna på medaljmiddag i tisdags fick med oss varsin gåva hem. Det var en vas, tillverkad på Rejmyre Glasbruk. Vi fick även en ros, inlindad i lingonris, med små röd pärlor på, som väl skulle symbolisera lingonens bär.
Jag har visserligen vari i Rejmyre, vid ett flertal tillfällen, men än så har jag inte varit där, i egenskap av forskare, inom tätortssafarin. Men den tiden kommer också. Det vet jag. Vi var ju i trakterna ett par gånger i somras. Men ända fram till Rejmyre kom vi inte.

Jag kanske återkommer med flera inlägg om denna middag, om flera kolmårdsbor när mina fingrar är lite mindre stela. Det är -18 grader ute. Jag måste ju tina upp dem, så att jag kan hålla i korten, under eftermiddagens bridgetävling.

Vi fick gå fram, bli presenterade, kåserade och allmänt bli allmänt beskådade. Vi sa inte s mycket, om ens något. Man fick liksom bekräfta det som sades, genom att nicka lite till den som presenterade oss. Hon var väl, vad man kan kalla för Borgmästare. Det finns ju ingen Borgmästare i Norrköping, men ett av kommunalråden är väl lite av den typen av person, i sin profession. Hon bor föresten i Kolmården. Det gjorde de flesta av de politiker som var där. Li Teske, som jag nämnde, Bengt Cete, som jobbat många år på fritidsgården, samt Stefan Arrelid, som visserligen flyttat från Kolmården, men, som jag sa till honom, ”de brukar komma tillbaka, förr eller senare”. Bengt och Stefan är miljöpartister, Li är sosse. Men, även moderaterna representerades av en person från Kolmården, genom Gunnar Bredin.
Lägg sedan till att en av kommunens anställda på plats varit Kommundelsdirektör i Kolmården.

William har varit hemma ett par dagar Han har öroninflammation, enligt den person som jag talade med på vårdcentralen. Han har inte ont längre, men det är fortfarande ”lock”.
Dagarna med en massa nysnö har också satt sina spår. Det är lite stelt i axlar och rygg. Man liksom gör saker efter årstid. Inte mera än nödvändigt, utanför täcket värme.
Igår var det fyra barn här hemma. Vi såg på Harry Potter. Men, tjejerna tröttnade lite. Det var för mycket prat, och för lite ”otäckt”.

Idag är det bridge på gång. Michelle ska sova över, hos tjejerna som var här igår. William ska vara hos Urfotingen. Men han kommer nog med mig hem, ikväll. Bridgen är en s.k. ”knytisbridge”. Det är alltså festbridge, men man tar med sig maten själv, eller beställer i pizzerian, ovanpå bridgelokalen.
Jag ska spela med min förra partner. Han som jag spelade med, för några år sedan. Min normala partner kunde tyvärr inte vara med.

Nu är det väl i alla fall dags för lite kaffe. Det var kallt i natt. Och när det är kallt på natten, så är det extra svårt att få upp värmen, på morgonen. Men det där är normala, fysiska fakta.

Enligt bondepraktikan så är detta kyndelsmässovädret som kommer nu. Det är Kyndelsmässosöndagen på söndag, så det kan stämma ganska bra.

Och, i och med att det blir oväder, vid kyndelsmässosöndagen, så blir det, enligt bondepraktikan, en tidig vår.

ÄT UPP DET, LISA FROST!!

Det var Anna idag. Och då blev det bättre. Långt ifrån bra, men bättre.
Jag talar om de små pratstunder som programledaren på Radio Östergötland har med någon informatör, på SMHI.

Jag vet inte om de är meteorologer, de där som talar om vad det blir för väder. På SVT tror jag att de är det, dessa väderpresentatörer. På TV4 är det mera tveksamt. På TV3, om de fortfarande har väderrapport, så är jag tämligen säker på att de rekryteras på flygplan. Det är någon som flyger, förmodligen mellan Stockholm och London, som ser någon trevlig flygvärdinna, och som erbjuder guld, gröna skogar, halva  Kinneviks kungarike, en sängplats, samt en minut att läsa en väderrapport på, mellan reklam och mera reklam.

Men idag var det alltså Anna, på Radio Östergötland. Jag minns inte hennes efternamn, men det spelar ingen roll. Fast, Lisas efternamn minns jag, som om det vore igår.
….det var igår

Mina misstankar om att Lisa Frost bringade kyliga vindar, elakt väder och alldeles för mycket snö visade sig vara sanna. Lisa Frost talade om 20-40 cm nysnö. Men idag, när det var Anna, som låter mycket varmare så handlade bara om 10-15 cm med snö som skulle komma ner, från de moln, som nog består av plåt eller något i den stilen, då de håller för en fet gammal gubbe, vid namn Gud.

Nu är 10-15 cm med snö illa nog. Det blir nog inget bokbinderi för Michelle och mig ikväll. Det är inget kul att ge sig ut med bilen, och köra den till Norrköping, om det blir oväder. Det är heller inte kul att parkera, när det är mera snövall, än parkeringsplats.
Men, vi får se, Anna kanske kan få ner omfattningen av ovädret, som så bryskt avvisades av Lisa Frost igår.

Nu är man hemma igen, efter att ha varit på medaljmiddag. Jag får uppdatera de bilder som jag skickade, direkt från festen, lite senare. Lite mera detaljer också, samt redogörelse för vad vi fick, både att ta med hem, och i matform. (tur att jag inte formuerade det tvärt om, för då kunda man tro att det handlade om hämtmat, eller en doggybag”)

Än har det inte börjat snäa här. Några flingor i luften, men det riktiga ovädret låter vänta p sig, tills i morgon lunch. I alla fall enigt det senaste jag hörde. (och det var inte av Lisa Frost)

Nu är det dags att se till Småfotingarna, och att de har släkt, samt satt sina klockor. Sedan ska jag värma mina tår.

Återkommer med mera, som sagt.

Kan det heta ”spegelsalen” må hända?