Fjäderlös Tvåfoting

Det har varit varmt och trevligt på Passagen ett tag. Lite skönare klimat. Kaloribombarna har verkligen gett tillbaka lite av den förlorade energin.
Men, var det någon som var inne där i natt? Det drog en kall vind genom hela Passagen i natt. Allt blev till is. Tankarna fördes tillbaka till Narnia!

:-/

….med ny jacka.

(Fjäderlös Tvåfoting, direkt från mobilen, via MMS)

…på bokbinderiet.

(Fjäderlös Tvåfoting, publicerat direkt, på plats via MMS från mobilen)

Dags för en relativt tidig läggningstid. Dags för katterna att få ligga i sängen, och inte behöva var på alerten, fall att det trillar ner något smaskigt.
Katterna ska var med där man är. Och just nu är jag i en fotölj.

Småfotingarna sover. Michelle hjälpte mig att lägga lite bridgebrickor, för den som vet vad det innebär. Bägge Småfotingarna har även städat lite. Men det är en hel del kvar.
Vi åt pannkaka ikväll. Pannkaka med vaniljsmak, och kokos.

I morgon är det bokbinderi för mig och Michelle. Och för William är det lektion i trombon och baryton.
Fast, egentligen så skulle vi behäva åka in till Norrköing och Matteusskolan. Michelle har fått hem ett papper om vaccination, mot Svininfluensan. Det sker i den skolan. Lite konstigt kan kanske tyckas, att man inte kan ta det på respektive skola. Jag tror att  det är så att både Michelle och William kommer att få vaccineras. Men jag hoppas ju att även jag får det. Jag fick i alla fall hem två hälsorapportlappar, eller vad det nu kallas.
Från Williams klass har jag inte hört ett dugg. Bara om den vanliga vaccineringen, som sker i vår. Den vet jag inte vad den är mot. Kanske mot hälsoboggar och författare utan försäljning.
Ja, det gav en idé.
Va? Räcker med idéer? Jaha? Så du vill inte höra då?
Du vill inte höra om den där bloggidén? En blog för författare utan böcker?
Erik Hörstadius borde väl vara hedersmedlem där. Ja, han kanske har skrivit en bok numera, men ett tag så presenterades han i olika tyckersoffor i TV som författare. Han hade då inte gett ut en enda bok. Men man kanske kan vara författare ändå?

Det är annars lite oroveckande att det inte är hundraprocentigt bra i min hals. Men det bryr jag mig inte om längre. I alla fall inte aktivitetsmässigt. Jag beter mig som jag skulle ha gjort om halsen var till fullo frisk. Bryter det ut något skit så gör det väl det. Tills dess så finns det saker att göra, kor att runda och TV-program att missa. (Korna vet jag inte var de kom från. Trodde ett tag att de var på ängen, men det var inget kul alls.)

Nåja, nu ska jag i alla fal ta reda på Var de stenar finns, som kanske var ett monument för Bråvalla slag, och som flyttades, enligt sägen till Herstabergsparken. Vet du var den ligger? Jag har inte en aning!

Servus!

Jag vet inte om det finns så mycket att orda om det. Läs själv!

Kaloribombarna!

Jäklar!
William käkade upp min korv!
Jag får gömma den i fortsättningen, långt in i kylskåpet!

(Fjäderlös Tvåfoting, direkt från mobilen, via MMS)

Michelle är i skolan och William och jag äter frukost i verkstaden. Ordningen är återställd.

(Fjäderlös Tvåfoting, direkt från mobilen, via MMS)

Jag har haft fint besök i bloggen. Den
(själv)upphöjde har varit och hälsat på, samt välsignat bloggen med
sitt avtryck.

Efteråt så smög hon in till sin kammare och totade ihop en liten skojig
historia. Hon satt där och skrev, bakom kjolen på Gud själv,
Marcus Birro.

Visste du att jag är en gammal avskedad militär? Inte? Jag visste det inte
heller. Tur att Maria Moberg påminde mig om det. Det hade ju varit
jobbigt om en sådan sak hade fallit i glömska.

Maria Moberg blev visst lite sur för att jag tog upp hennes
beteende och sina påhopp på vissa på Passagen. Hon blev så sur att
hon, likt den kvällstidningsjournalist som hon så gärna vill efterlikna helt
enkelt hittade på lite saker, när det inte fanns annat att ta till, så som
sanningen.

Hon använder Marcus Birro som sköld. Hon använde det s.k. anonyma
hatet mot Marcus Birro som argument, och som en liknelse.

Tyvärr, för Maria Moberg del så har jag skrivit till Marcus Birro,
ett mail, där jag talar om vem jag är, vad jag heter och vilket nicknamn jag
har. Så mycket för den anonymiteten. Problemet är väl att Marcus Birro
är lite för stor för att läsa e-post från vanliga, avskedade militärer. Men,
det är möjligt att hans fåfänga gör att han läser sin e-post, men att han
bara inte ids svara på dem.

Det stämmer också, som hon skriver att jag, innan Passagen gjorde det
skrev till Björn Ranelid. Men han, likt Marcus Birro vägrade
att svara. Och det är deras fulla rätt. Naturligtvis.

Vad jag mera gjorde var att försöka att påskina för Marcus Birro hur
Maria Moberg smutskastar, och förtalar folk på Passagen, med
Marcus Birros namn som redskap. Och denna gång så använde jag inte
e-post. Denna gång skrev jag det i hans blog, i en kommentar som jag bad
honom att inte publicera, vilket han heller inte gjorde. Det var tydligen
ett effektivare sätt att nå fram till den, av Maria Moberg upphöjda
Guden.

En del personer har skrivit här i bloggen om att Maria Mobergs
bakgrund, och uppväxt är orsaken till att hon blivit så bitter och hatisk
som hon är. Att det har givit henne sin ”sjukdom”. Men bara för att
hon själv skrivit om det innebär inte att det är sant. Hennes beteende gör
att hon inte är trovärdig. Hon kan lika gärna ha hittat på allt, för att få
uppmärksamhet. Jag menar, mig har hon ju fått till att ha varit militär.
Stackars det svenska försvaret.

Marcus Birro – Björn Ranelid 0 – 0. Maria Moberg,
diskvalificerad.

Dagen sprang iväg. De gör det, dagarna efter att det blivit den där
opraktiska vintertidsomställningen.

Jag fick för mig att åka en omväg till Kårtorp, Valdemarsvik för
att göra e tätortssafarie i Östra Ryd. Det gjorde jag också. Jag
gjorde det även i Västra Husby och i Öbonäs.

Jag visste att jag hade varit i Öbonäs förut. Men då fick jag inger
grepp om orten. Det fick jag inte nu heller. Men vad jag inte kom ihåg var
att jag även hade varit i Östra Ryd och Västra Husby. Men det
gjorde inte så mycket. Det var trivsamt ändå. Problemet var att klockan helt
plötsligt var en himla massa. Jag hann inte med mera. Jag trodde att jag
skulle hinna med mera. Men, som sagt, det gjorde jag inte.

Jag hade köpt lite förnödenheter på COOP Forum, Ingelsta, Norrköping.
Av detta blev det fika. Hallonsoppa med frallor, och köttbullar. Det var
godare än vad det låter. Jag hade nämligen med mig varmt vatten i min
termos. Jag kunde sådeles välja vilken typ av varm dryck jag skulle blanda
till. Det blev en bärig dryck, Varma Koppen, hallonsmak.

Huvudsaken var i alla fall att Småfotingarna nu kommit hem. Det
har varit rätt så tråkigt utan dem. Folk tror att det är skönt för mig att
vara själv. Men jag har aldrig haft problem med att ha sällskap. Däremot så
tycker jag att det är bra att ibland var med en av Småfotingarna,
medan den andra Småfotingen är med, exempelvis mormor och morfar. Men jag har inga behov av att vara själv.

Jag kan ju visserligen jobba mera under en vecka utan Småfotingar.
Men denna veckan har varit lite småförkylt. Lite halvkrassligt. Och lite
småförkyld kan man ju vara med Småfotingarna hemma också.

Småfotingarna hade med sig varsin pumpa hem. Dessa tände vi dagen
till ära. Det är ju den där Halloween idag. Sedan blev det, efter
maten godis och film i soffan. Efter filmen så gick de båda, helt frivilligt
och lade sig i sina sängar. När jag sedan skulle titta till dem, så sov de
redan. Jag kontrollerade deras väckarklockor för att sedan gå ner en stund.
En stund själv, med Småfotingarna sovandes på övervåningen. En liten
kort tid för mig själv, utan att någon av dem åkt iväg. Till och med
katterna har gått ut.

Inte behöver jag vara själv!

..garanterat durumfritt, med fläskiga köttbullar. Mums!

…är hemma igen. Nu blir det mat, men ej under tystnad, som tidigare under veckan.

…i Kårtorp.

…väntar jag på en kund som ska hämta en mellanstor mortel. Sedan så blir det nog soppa eller något liknande, i det gröna.

Alltså, vem är den där Jerry, och när var han här?

Alltså, nu blev det ju egentligen lite fel. Det var inte meningen att detta skulle bli en ohälsoblog, så til vida att det tävlades om vem som var osundast. Men, man rycktes väl med av att det blev något som man kunde leva upp till.

Det blev ingen promenad till kyrkogården ikväll. Det blev lite telefonsamtal, lite mat och ett och annat jagande av katt. Ja, jag vet inte vad det är med dem idag. De är som tusan med att hoppa upp på bordet. Och ändå så har de fått mat. Men, det kanske är det faktum att jag hade räkor på min pizza som får dem att gå i taket. I alla fall halvvägs till taket. (på bordet. Kul va?)

Jag ville inte äventyra min hals med att gå till kyrkogården. Konstigt nog så blir det alltid lite kallare, just denna dag, varje år. Och, med tanke på att jag redan har varit på kyrkogården så får det vara, för den här gången.
Imorgon så ska jag hämta Småfotingarna. Jag får se hur jag lägger upp dagen. Det finns olika vägar att gå där. En väg är att ta en lång väg, via Östra Ryd. Det kunde vara trevligt, med lite kaffe och någon macka med som fika. (Ja, Östra Ryd är en tätort. Hur kunde du gissa det?)

Ohälsotalet på Passagen, alltså det tal som gör att folk kräks över alla hälsobloggar ser ut att skörda nya offer. Ytterligare folk är på väg att lämna denna blogportal. (varför heter det så?)
Frågan är ju då bara, vad är det man vill ha för bloggar. Vad saknas det för bloggar på Passagen? Jag vet att Kaldorf Rackethage finns där. Det borde, om han får säga det själv räcka. Men, å andra sidan så verkar han också vara på väg bort, med sina två, eller är det tre inlägg. Den omobbara Kaldorf Rackethage. Har du läst hans blog?
Han är annars mest en röst i kommentarernas värld. Han styr upp oredorna. Han bringar ordning i kaos. Han står inte med en revolver mot min tinning, medan jag skriver detta. Han är den riktiga Maria!
Jungfru, Magdalena och alla andra Marior, i en och samma person.

(så, får jag gå nu?)

Alla ohälsors dag

(Direkt, via MMS)

…lite pizza!

Ölkorven är inhandlad. Ohälsotalet stiger!

Jag skjutsade Urfotingen till affären. Sedan åkte jag tillbaka till jobbet. Men ag tänkte, att efterso jag är ute och åker så kunde jag ju fara förbi kyrkogården och lägga dit de kransar som jag fixade igår eftermiddag. Jag passade även på att åka hem med lite äpplen till en tant som skulle ha dessa, av Urfotingen. Det fanns ingen anledning att åka runt med dessa saker en gång till. Jag kunde lika gärna göra det på en gång. Och, om andan faller på så kanske, kanske det blir en promenad när det mörknat, till kyrkogården. Men denna gången tror jag att jag skippar stativet. Det är av någon form av kolfiber. Och kolfiber blir svinkallt när det närmas sig nollan i luftens temperatur. Jag vet inte om det ska vara så. Men det är i alla fall så.

Lite samtal med folk blev det också. Någon hälsade på kyrkogården. En annan stannade och pratade utanför verkstaden. Tanten som skulle få äpplena pratade lite. Man har varit tämligen social, på en timme. Denna timme räcker en bit.

Vad det gäller ohälsobloggen så kan den ordnas. Men inte på Passagen. Om det inte finns någon som har, 1) ett ledigt mobilnummer som de kan skicka aktiveringskoden till, eller 2) någon som har en befintlig blog, på Passagen som inte används.
I annat fall så får det bli en Ohälsoblogg på WordPress. Men det kanske inte blir lika roligt. Frågan kan komma att bordläggas.

Hur som helst. Det märks att man glömt att äta idag. Hur man märker det? Jo, man är hungrig förstås. Vad trodde du? Snabbaveckling av överfllödiga kilon? Knappast!

Igår kväll tänkte jag skriva lite och göra ett avslut med andra kvartalet, för Edman, Dahlman och Jonsson. De firar midsommar. Men det var svårt att få fram något midsommarrelaterat när det var på väg att bli nattfrost och katterna ville sitta i knäet.

Idag försöker jag att jobba lite. Kanske en och, eller annan ljusstake. Alltid något, en dag som denna, en onödig helgdag som bara ställer till besvär.
Att jag skriver så beror på att jag var på väg till Norrköping igår, mellan 14:00 och 15:00. Jag hade gott om tid innan de stängde på banken, på Nordea.
En kvinna ringde som hade beställt en renovering. Hon ville komma idag, och hämta sina renoverade mortlar. ”Vi ska på högmässan i Krokeks Kyrka klockan 11:00. Vi kan väl komma innan då, efter klockan 10:00. Har du öppet då?”
”Ja, visst, det är ju lördag, och jag är hemma. Klart att det är öppet. Men det är ju lördag imorgon, högmässan är väl på söndag”
”Det är helgdag imorgon. Röd dag”

Då gick det upp för mig. De stängde säkert klockan 13:00 på banken. Skit!
Jag ringde Urfotingen och bad henne att ta reda på nummret till Nordea och ringa för att kolla. Mycket riktigt. Och jag funderade på vad det var för vits med att ha öppet över huvud taget, om de mer eller mindre bara var där för att öppna, och sedan stänga igen.

Men det är väl så. De har som sämst bemanning när folk har som mest tid att gå dit. Folk går till banken på lunchrasten. Samma tid som personalen tar lunch och det endast är en eller ett par kassor öppna. Denna ”klämdag” kunde de väl ha extra öppet istället.Detta är ju en dag som folk verkligen har tid att gå dit. Nej, då stänger de tidigare istället!

Skit var det med det i alla fall.
Jag fick göra lite andra ärenden istället. Och jag slapp att ta mig in i Centrum av Norrköping. Jag kunde stanna i utkanten, vid köpcentrumet Ingelsta.

Ave!